Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Brandförsäkring
1088
mellan närboende personer att lämna
varandra bistånd efter brandskada. Från
början frivilliga, ha sedermera sådana
överenskommelser ordnats genom rättsligt tvång.
Redan på 1200-talet innehålla de svenska
landskapslagarna på gammal sedvanerätt
grundade bestämmelser om »brandstod», som
bonde vid utfäst vite var skyldig erlägga, när
inom samma härad annan bondes stuga el. lada
brunnit. Liknande bestämmelser upptogos
sedan både i Magnus Erikssons landslag (i
mitten av 1300-talet) och konung Kristofers
landslag (1442). Genom 1734 års lag vunno redan
förefintliga, å frivillighetens väg uppkomna
s. k. brandstodsföreningar laglig
helgd. De ännu bestående häradsbolagen
leda härifrån sitt ursprung. I slutet av
1700-talet tillkommo så de ännu fortlevande
sockenbolagen. Under 1800-talets förra
hälft bildades till slut de större 1 ä n s b o 1
a-g e n, varigenom den nyheten infördes, att
utom byggnader och den lösa egendom, som
erfordrades »till hemmanets kultur och bruk»,
även andra lösören kunde inbegripas i
försäkringen. Brandförsäkring på grund av lagligt
tvång förekommer emellertid numera ej i
någon form inom vårt land.
Medan sålunda rätt tidigt sörjts för att
landsbo, som lidit brandskada, skulle få
ersättning härför, saknade stadsborna i Sverige
länge varje form av b. Först 1746 fastställdes
av K. m:t reglemente för »Brand och
Försäkrings Contoiret», nu Stockholms stads
brandförsäkringskontor (se d. o.),
som således är äldst av våra nuvarande s. k.
större ömsesidiga
brandstodsbo-1 a g. Bolaget hade vid 1923 års slut en
försäkringssumma av 1,538,700,000 kr., dess för
rörelsen i sin helhet disponibla behållning
vid samma tid utgjorde 39,857,800 kr.
Föremål för försäkring äro blott fastigheter i
Stockholms stad, huvudsakligen försäkrade
»för all framtid».
En för hela riket gemensam »allmän
brandförsäkringsfond» bildades 1 nov 1782. Från
denna härstamma nuv. Allmänna
brandförsäkringsverket för
byggnader å landet (se d. o.) och Städernas
allmänna brandstodsbolag (se d. o.).
Det förra hade 31 dec. 1923 en
försäkringssumma av 427,200 kr., gällande så gott som
uteslutande »för all framtid», och en
behållning av 8,031,500 kr. Det senare, som började
1828, hade vid slutet av 1923 en
försäkrings-stock av 2,283,200,000 kr. och en behållning
av 33,251,800 kr. Försäkringsbeståndet gäller
till största delen på »obestämd tid» med
stadgad uppsägningstid. Samtidigt med
Städernas allmänna brandstodsbolag inrättades 1828
för Sveriges sydligaste provins Skånska
brandförsäkringsinrättn i n gen,
som 31 dec. 1923 hade en försäkringssumma
av 553,700,000 kr. huvudsakligen »för all
framtid» och en behållning av 11,999,300 kr.
Dessa tre större ömsesidiga
brandstods
bolag meddela i likhet med Stockholms stads
brandförsäkringskontor försäkring blott å
fastigheter. Först 1842 bildades ett
brandstodsbolag för lösöreförsäkring i städerna,
numera Försäkringsbolaget
Allmänna Brand, varefter 1846 följde
Stockholms stads brandstodsbolag till
försäkring av lösegendom o. 1854
Skånska städernas brandstod
s-förening till försäkring av
lösegendom. Försäkringssummorna för dessa
tre bolag utgjorde 31 dec. 1923 resp.
722,100,000 kr., 216,600,000 kr. och 147,100,000
kr., behållningarna resp. 7,445,200 kr., 6,255,300
kr. och 8,206,700 kr.
Utom av nämnda bolag drives nu
b.-rö-relse i Sverige av följande större ömsesidiga
brandstodsbolag: Svenska
järnvägsmännens ömsesidiga b r a n d f ö
r-säkringsförening (sedan 1884), J ä r
n-vägsassur ans föreningen (1885),
Brandförsäkringsb o 1 aget Tor
(1888), Köpmännens brand
försäkringsbolag (1888),
Försäkringsbolaget Norra Sverige (1895),
ömsesidiga b r a n d f ö r s ä k r i n gs b o 1 a g e t
Göta (1907), ömsesidiga
brandför-s ä k r i n g s f ö r e n i n g e n Samarbete
(1908), Egna hems ömsesidiga
brandförsäkringsförening (1913)
samt Städernas ömsesidiga
lösöreförsäkringsbolag Svitjod (1914).
Dessa bolag hade tillhopa 31 dec. 1923
en direkt tecknad försäkringssumma av
2,013,300,000 kr. med en sammanlagd
behållning av 7,312,600 kr.
Till omkr. 1850 drevs b. i Sverige
väsentligen av försäkringsinrättningar på
ömsesidighetens grund. Väl hade i början av
1800-talet ett engelskt försäkringsaktiebolag
Phoe-nix upprättat agentur i Göteborg, men detta
jämte åtskilliga dess efterföljare torde ha
åtminstone till en början inskränkt sin rörelse
i Sverige till att meddela b. å lös egendom. I
varje fall måste de dåtida ömsesidiga
brandstodsbolagens försäkringsmetoder anses ha
varit föråldrade. Försäkringspremierna
utgjordes av efterhandsavgifter. Hände en mera
omfattande eldsolycka, funnos ej några
hopsamlade medel att tillgå för reglering av
skadorna, utan ofta måste kännbara uttaxeringar
å delägarna, d. v. s. försäkringstagarna i den
ömsesidiga brandstodsföreningen, tillgripas.
Premiesättningen lämnade mycket övrigt att
Önska, då olikhet i byggnadssätt, den med
risken förenade större eller mindre eldfaran
m. fl. omständigheter icke vunno nödigt
beaktande. Då därför 1855 det första svenska
aktiebolaget för såväl liv- som
brandförsäkring — Försäkringsaktiebolaget
Skandia — bildades, togs ett nytt
betydelsefullt steg till utvecklandet av den
inhemska brandförsäkringsrörelsen i Sverige. Det
mål bolagets stiftare satt sig före »att, utan
lokala inskränkningar, mot fasta premier, var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
