Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandförsäkring - Brandförsäkrings-a.-b. Fenix - Brandförsäkrings-a.-b. Norrland, Brandförsäkrings-a.-b. Victoria - Brandgata - Brandgavel - Brandgrav - Brandgrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Brandförsäkrings-a.-b. Fenix—Brandgrop
1092
annan inrättning försäkring tages å
försäkrad egendom eller sådan försäkring upphör,
skall försäkringsgivaren därom underrättas.
Då brandskada timat, skall
försäkringsha-varen genast göra anmälan därom hos
försäkringsgivaren och inom viss tid avlämna
detaljerad skadeförteckning.
Brandskadeersättning skall ej bereda försäkringshavaren
vinst, endast gottgörelse för det verkliga värde
det försäkrade genom branden förlorat, utan
beräkning av någon genom branden möjligen
utebliven vinst; med iakttagande härav skola
vid brandtillfället gällande priser i regel
gälla som allmän grund för
bestämmande av det försäkrades värde före och efter
branden. Skadan skall, där överenskommelse
ej träffas, bestämmas genom värdering av
sakkunniga skiljemän. Om försäkrad
egendoms värde vid brandtillfället understiger
försäkringssumman, äger försäkringshavaren icke
rätt till ersättning för mer än skadans
belopp. Om däremot det försäkrades värde vid
skadetillfället överstiger försäkringsbeloppet,
betalar försäkringsgivaren endast så stor del
av skadan, som svarar mot
försäkringsbeloppets förhållande till det försäkrades värde.
Hithörande förhållanden äro avsedda att i
sinom tid regleras genom allmän lag. Se
vidare Försäkring.
Litt.: För mera ingående uppgifter om det
svenska b.-väsendets upprinnelse och
utveckling hänvisas till av nedanstående bolag
utgivna jubileums- el. minnesskrifter:
Stockholms stads brandförsäkringskontor (1746—
1921; en omfångsrik volym av Joh. Ax.
Almquist), Städernas allmänna
brandstodsbolag (1828—1903), d:o (1828—1918),
Försäkringsbolaget Allmänna Brand (1842—
1917), Nyköpings läns brandstodsbolag (1846
—1921), Försäkringsaktiebolaget Skandia
(1855—1905), Brand- och
livförsäkringsaktiebolaget Svea (1866—1910),
Försäkringsaktiebolaget Ocean (1872—1922), Brand- och
livförsäkringsaktiebolaget Skåne (1884—1908),
Brandförsäkringsaktiebolaget Fenix (1889—
1914), Brandförsäkringsaktiebolaget Norrland
(1889—1914). V. S-m.
Brandförsäkrings-a.-b. Fenix, se Fenix.
Brandförsäkrings-a.-b. Norrland,
Brandförsäkrings-a.-b. Victoria, se Norrland och
Victoria.
Brandgata. 1. Smal gata, som enligt äldre
byggnadsordningar skulle åtskilja husen dels
för takvattnets avrinning, dels för att minska
faran för eldsvådors spridande.
2. Röjning, som under skogseld verkställes
på hotade punkter utanför brandområdet, i
avsikt att hämma eldens framfart. B. befrias
från träd, buskar och allt annat brännbart,
såsom mossa, ris octh lavar. Träden fällas
med kronorna inåt eldområdet. B. lägges
snett mot eldriktningen, så att
skogsbrandens front hopklämmes från sidorna. Att
lägga b. vinkelrätt mot eldens rörelseriktning
är oftast olämpligt, enär sådan b. på grund
av den starka hettan i eldfronten ej kan
effektivt bevakas. Toppeld kan vanligen ej
hejdas vid b., om ej moteld hinner
uppgöras eller lövskog finnes intill b. Dennas
bredd varieras efter eldens intensitet,
vindstyrkan o. dyl.
Permanenta b. anordnas stundom å
skogs-komplex under ordnad skötsel. De avse att
över skogen uppdraga ett nät av skyddslinjer,
som skola vara färdiga att användas mot
eventuellt utbrytande skogseldar. Särskilt är
det nödvändigt att å torra sandiga marker,
såsom ljunghedar, moar, flygsandsfält o. dyl.,
vidtaga sådana skyddsanordningar. De böra
dels genom bälten av lövträd erbjuda hinder
mot toppeld och dels genom gator, å vilka all
markvegetation avlägsnats, kunna hejda
löpeld på marken. Lämpligast anordnas dessa b.
efter förefintliga vägar på så sätt, att å
ömse sidor om vägen uppdragas 5 å 10 m
breda bälten med lövskog. Saknas vägar å
lämpliga sträckningar, förläggas b. å kortaste
distanserna mellan lämpligt belägna sjöar
eller sankmarker. En fullt betryggande b. bör
omfatta dels ett 3 ä 4 m brett område, vari
all markvegetation ständigt avflås, samt dels
lövskogsbälten kring denna gata. Om det
anses alltför ekonomiskt betungande att
underhålla b. med renhackad mark, så är det likväl
av stort värde att ha skogen genomdragen
med lövskogsbälten, vilka, om de ha
tillräcklig bredd, hejda en framrusande toppeld.
B. kallas även det röjda område, som
finnes längs järnvägslinjerna för att hindra
skogens antändning genom gnistor från lokomotiv
och asklådor el. genom utkastade tändstickor
el. cigarretter. Enligt Järnvägsstyrelsens
bestämmelser 1921 skola, där så erfordras, allt
torrt gräs, löv, ris, torra kvistar, ljung och
lavar en gång årligen avlägsnas på 15—30 m
bredd, räknad från spårets mitt. På 5 m bredd
skola alla träd och buskar borttagas; inom
30 m från järnvägsspåret böra upptagas
därmed parallella diken, som på lämpliga avstånd
förenas med tvärdiken. S-r;R. G-m.
3. Förr i tältläger, där tälten stodo i
jämnlöpande rader, vinkelräta mot frontlinjen,
namn på mellanrummet mellan tältens
baksidor, till skillnad från mellanrummet mellan
framsidorna, som kallades tältgata. C.O.N.*
Brandgavel, se Brandmur.
Brandgrav, en förhistorisk grav,
inneslutande resterna efter en likbränning.
Motsatsen till b. är skelettgrav. Brandgravar,
som i vissa trakter förekomma redan från
stenåldern, äro i norden kända blott från
brons- och järnåldrarna (se Bronsåldern,
Gravskick, Järnåldern,
Stenåldern). H. R-h.
Brandgrop, en särskilt under äldre
järnåldern förekommande gravform, bestående av
en kittelformig grop under flat mark eller
ibland i de övre partierna av äldre gravhögar,
där de brända benen jämte bålmörjan, d. v. s.
kol, aska, brända jordpartiklar och småsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
