Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandgrop - Brandinspektör - Brandis, Christian August - Brandkatekin - Brandklipparen - Brandknekt - Brandkorn - Brandkår - Brandlager - Brandlilja - Brandlyra - Brandmur (Brandgavel) - Brandmästare - Brand- och livförsäkrings-a.-b. Skåne - Brand- och livförsäkrings-a.-b. Svea - Brandon, ätt - Brandon and Byshottles - Brandordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Brandinspektör—Brandordning
1094
nedrakats. Stundom äro de brända benen eller
delar därav och bålmörjan inneslutna i en
liten stenkista, brons-, järn- el. vanligast
ler-urna och kallas då urnebrandgrop.
Föregångare till b. är möjligen brandflaket,
d. v. s. på flat mark utbredda, icke
hopsamlade rester efter ett likbål, med en
betäckning av ett lågt stenröse. Bäst studerade äro
dessa gravformer på Bornholm, vars
»brand-pletter», en term, som i vidsträckt betydelse
brukas för hela gruppen, äro särdeles talrika.
Se Järnåldern. — Litt.: E. Vedel,
»Bornholms oldtidsminder og oldsager» (1886); T. J.
Arne, »Den senare förromerska järnåldern i
Sverige» (i Fornvännen 1919). H. R-h.
Brandinspektör, hos brandförsäkringsbolag
anställd person, som handhar de tekniska
ärendena, besiktigar större försäkrade risker,
uppgör grunder för premiesättning,
verkställer utredning om ersättning efter brandskada
o. dyl. — I Danmark titel för kommunal
brandchef. R. G-m.
Bra’ndis, Christian August, tysk
filolog o. filosof (1790—18G9), prof, i filosofi i
Bonn från 1821, kabinettsråd i Aten hos
konung Otto av Grekland 1837—39. B. var som
filosof djupast påverkad av Platon och
Schleier-macher. Han har utgivit en upplaga av
Ari-stoteles’ skrifter (1831—36) samt flera arbeten
över den grekiska och romerska filosofiens
historia. S-e.
Brandkatekin, se Pyrokatekin.
Brandklipparen, häst, som reds av Karl XI
och Karl XII i både fred och krig. Besjungen
av Snoilsky.
Brandknekt, se Brandskatt.
Brandkorn, sädeskorn, vilkas inre genom
angrepp av sotsvampar (se Sot) omvandlats
till ett mörkt pulver, som sammanhålles av
kornets fruktskal. Th. Lfs.
Brandkår, se Brandväsen; jfr även
Brandrot e.
Brandlager, det svarta, kolade, ofta på eller
strax under den ursprungliga markytan
belägna parti av en brandgrav (se d. o.), som
innesluter resterna efter likbålet, vare sig
detta stått på den plats, där graven, sedan
bålresterna makats ihop, blivit uppkastad,
eller det funnits en särskild bålplats. H. R-h.
Brandlilja, se Liljesläktet.
Brandlyra, benämning på en skada på
tallen, som orsakas av skogseld. Om en
skogsbrand går fram i form av löpeld, d. v. s. ej
berör trädens kronor utan blott härjar längs
marken, så kunna i regel äldre,
tjock-barkiga tallar motstå hettan och överleva
branden. Emellertid inträffar då ofta, att
kambiumlagret i stammen delvis skadas och
avdör, varigenom en mer eller mindre bred,
längsgående spricka från stubben och uppåt
stammen bildas, i vilken barken avfaller och
den skadade veden blottas. Genom
övervall-ning från sidorna plägar såret småningom
igenväxa, så att till sist blott en fåra, om-
given av två längsgående valkar, finnes kvar.
Dessa »brandlyror» kallas i vissa delar av
Norrland »brandljud» el. blott »ljud». S-r.
Brandmur (Brandgavel), en
genomgående, i sig själv stabil, brandsäker vägg,
uppförd till skydd mot elds spridande mellan
bvggnader eller olika delar av samma
byggnad. I 1874 års
byggnadsstadga för
rikets städer är
intet bestämt om
murens dimensioner,
men i
byggnadsordningen för
Stockholms stad stadgas,
att »vid nybyggnad
av såväl
bonings-som uthus,
liggande invid grannes
tomtgräns, skall på
de sidor, som
gränsa därintill,
uppdragas egen
brandmur, vilken bör äga
en tjocklek, då
husets höjd icke
överstiger två våningar,
av minst en sten, men vid högre byggnader
av minst en och en halv sten till
bottenvåningens höjd samt därovan en sten».
B. skall sträcka sig minst 0,25 till 0,5 m
över yttertaket; i Stockholm 0,45 m. — B.
för fabriksbyggnader böra dragas minst 0,5
m över taket på högsta bredvidliggande
byggnad. De skola ha en tjocklek av minst 0,3 m
(hel sten) i översta våningen och ökas med
0,15 m (halv sten) för varje våning därunder;
maximum av erforderlig tjocklek är dock
0,6 m. — öppning i b. må endast upptagas
efter särskild prövning och skall omsorgsfullt
skyddas genom branddörr, brandsäker lucka
el. dyl. R. G-m.
Brandmästare, nu brandbefäl av lägre grad
vid kasernerad brandkår. Vid de största
brandkårerna finnas även överbrandmästare. Förr
var b. benämning dels på person, som i krig
handhade brandskattens indrivande, dels på
person, som vid eldsvåda ledde
eldsläckningsarbetet. Jfr även Brandskatt. R. G-m.
Brand- och livförsäkrings-a.-b. Skåne, se
Skåne.
Brand- och livförsäkrlngs-a.-b. Svea, se
Svea.
Brandon [brändn], engelsk adelsätt.
William B. var Henrik VII:s standarbärare i
slaget vid Bosworth 1485 och stupade där i
tvekamp med Rikard III. Om hans son
Charles B. (d. 1545), Henrik VIII:s gunstling,
1514 upphöjd till hertig av S u f f o 1 k, se d. o.
Brandon and Byshottles [-[brä’ndn-on-biJåTlz],-] {+[brä’ndn-on-
biJåTlz],+} stad i n. England, grevsk. Durham,
5 km s. v. om Durham; 18,026 inv. (1921).
Stenkolsgruvor, järnverk.
Brandordning, sammanfattningen av de
föreskrifter, som för en viss kommun utöver be-
Brandmur, avsedd att hindra
spridning av eld inom en
fabriksbyggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
