Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandvakt - Brandväsen - A. Organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Brandväsen
1104
kommen brand i dess linda. Till en början
ägde detta patrullerande rum av borgarna
själva, men sedermera anställdes särskilda
personer såsom b. (se Brandväsen). B.
Bild 1. Brandskramla. Brandsax
hade även i uppdrag att göra polistjänst. —
I brandordningen för Stockholm av år
1675 finnas bestämmelser för dylik
patrulle-ring. 1729 utfärdade K. m:t ett reglemente
för brandvakthållningen. I huvudstaden skulle
den utövas av 24 man för staden mellan
broarna, 32 för Norrmalm och Blasieholmen,
8 för Ladugårdslandet men endast 2 för
Kungsholmen B. följdes åt två och två. Den ene
hade en skramla el. skärra (bild 1) eller ock
en lur i bältet och en brandbåtshake i handen,
den andre en yxa och ett läderämbar, som
sedermera utbyttes mot en brandsax (bild 2),
samt vid mörker en liten lykta. B. skulle,
»var gång klockan slår», långsamt ropa vad
hon var slagen, tilläggandes:
»Guds härliga, milda och mäktiga hand
Bevare vår stad för eld och brand.»
Med detta brandvakts- och
väktarrop har man även fortfarit in i senare tider.
Om b. upptäckte eld, skulle en man springa
till kyrkan och underrätta tornväktaren
och de övriga slå alarm samt klargöra
eld-släckningsmaterielen. När elden var släckt,
skulle b. ropa:
»Gud vare ära,
Elden är släckt.»
Brandvaktsinrättningen i Stockholm
upplöstes 1835.
I Göteborg fick man efter en större
eldsvåda 1746 en ständig b., som mot slutet
av 1700-talet bestod av 64 man. Väktarropet
lydde här alltefter timslagen:
»Från eld och brand, från fiendens hand
Bevare Gud vår stad och land.
Klockan är elva slagen!»
I Malmö bibehöllos tornväktarna ända
in på 1890-talet.
Även i andra städer höll man kvar den
gamla brandvaktsinstitutionen framemot
slutet av förra seklet, ända tills ordnade
brandkårer och ett ordnat polisväsen blevo genomförda.
Jämväl i en del byar på landsbygden hade
man särskilt anställda vakter, som
patrullerade under nätterna för att efterse, att ingen
eldfara uppstod. I Skåne kallades dessa b
y-väktare. T. ex. i Dalarna gick däremot
brandvaktsskyldigheten i tur inom byalaget
och reglerades genom en särskild byklubba
(se By). — Litt.: Almquist, »Stockholms
stads brandförsäkringskontor 1746—1921»
(1921); Nicander, »Brandväsendet i Göteborg»
(ur Göteborgs jubileumspublikationer 1923);
Djurklou, »Malmö stads brandväsende» (1914)
och »Brandskydd» (1920). R. G-m.
Brandväsen. A. Organisation. Enligt
brandstadgan av 1923 äro samtliga svenska
städer och köpingar skyldiga att
vidmakthålla ett b., som kan anses tillfredsställa
skäliga anspråk på trygghet mot brandskada
(se Brandstadga).
Personalorganisationen har alltefter samhällets storlek tagit sig
uttryck i bildandet av yrkesbrandkår,
som alltid är kasernerad, eller
elitbrandkår, vars medlemmar i regel äro bosatta
utom brandstationen men med
signalanordningar till hem och arbetsplats (se
Brand-alarm). I alla Sveriges större och
medelstora städer samt även en del mindre städer
finns numera yrkesbrandkår (bild 1—2). Som
exempel på dylika svenska brandkårers stor
lek må nämnas, att Stockholms brandkår 1923
utgjordes av 1 brandchef, 1 vice brandchef,
5 brandkaptener, 1 telegrafföreståndare, 9
överbrandmästare och brandmästare samt "243
brandförmän och brandmän samt att
Linköpings kasernerade kår utgjordes av 1
brandchef, 1 överbrandmästare, 1 brandmästare
samt 14 brandförmän och brandmän. Ofta
finns i de mindre städerna en kombination av
yrkes- och elitbrandkår. Dessutom finns i
nästan alla städer en allmän eller
värnpliktig brandkår, varav oftast en mindre
del uttages som reservbrandkår för att
vid behov i första hand understödja
yrkes-el. elitbrandkåren. För mindre kommuner ha
särskilt i södra och mellersta Sverige bildats
s. k. frivilliga brandkårer, som
sam-manslutits i ett centralförbund, vilket 1922
hade 11,700 medl. Många större
industriföretag ha själva ordnat
industribrandkårer, vanl. om 10 till 30 man utom befäl,
ibland ännu större. — I regel organiseras b.
av kommunerna själva, men i Paris består
brandkåren av ett av franska arméns
infanteriregementen (Régiment de
sapeurs-pom-piers), som sorterar under krigsministeriet i
allt, som angår organisation, rekrytering,
utrustning, disciplin, befordran och inre
förvaltning. Kostnaderna åter bestridas av staden.
— I England finnas utom yrkes- och
frivilliga brandkårer även polisbrandkårer, där
blott poliser tjänstgöra, samt s. k. städjade
brandkårer, vilkas personal huvudsakligen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
