Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Branting, Karl Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Brantiüg, K. Hj.
1118
jan gjorde han sig starkt gällande i
debatterna, och allteftersom hans grupp växte,
blev han småningom en av kammarens
inflytelserikaste män. Han var 1906 och 1908—11
led. av bevillningsutskottet, 1912—14 led. av
konstitutionsutskottet, 1913 av särskilda
utskottet för pensionsförsäkring, andra
riksdagen 1914 av försvarsutskottet, 1915—19 av
hemliga utskottet, urtima riksdagen 1918
ordf, i särskilda utskottet för
författnings-frågan och från 1921 de tider han ej
tillhörde regeringen led. av utrikesnämnden;
1918—20 var han riksbanksfullmäktig. I
socialdemokratiska riksdagsgruppen var B. ordf,
från dess bildande 1913. Även var han led.
av flera kommittéer, främst i ålderdoms- och
invaliditetskommittén 1907—15, varjämte han
från 1913 en följd av år var sakkunnig i
Pen-sionsstyrelsen. — Som motionär och debattör
ägnade B. sitt förnämsta intresse åt sociala
samt skatte-, rösträtts- och försvarsfrågor,
varjämte han under senare år i växande
utsträckning sysslade med utrikespolitiska
frågor. Han väckte (tidigast 1898) omfattande
motioner i arbetarförsäkringsfrågan, påyrkade
den graderade skalans avskaffande vid
stadsfullmäktigeval, allmän rösträtt och
proportionellt valsätt vid val till Andra kammaren
och bekämpade de kungl.
rösträttspropositio-nerna 1904 och 1905, bl. a. enär i dem ej
föreslagits proportionellt valsätt även till
Första kammaren. Delvis i samarbete med
den liberala politikens ledande män bidrog
han kraftigt att förbereda och omsider även
att genomföra den politiska demokratien i
Sverige. Därvid var hans intresse starkt
inriktat på vidgade medborgerliga fri- och
rättigheter med särskild hänsyn till
industriarbetarna och deras rörelsefrihet i fackligt
och politiskt hänseende. Inom socialpolitiken
var hans intresse från början, delvis i
samband med hans ungdoms matematiska studier
och hans mångåriga privata verksamhet som
försäkringstekniker, särskilt knutet vid
socialförsäkringen. Som trogen anhängare till
A. Lindstedts olika förslag arbetade han
energiskt för den allmänna pensionsförsäkring,
som infördes genom lag 30 juni 1913, och för
den obligatoriska försäkring mot olycksfall i
arbete, varom lag utfärdades 17 juni 1916.
Den 1919 antagna lagen om arbetstidens
begränsning (»åttatimmarslagen») torde han ha
betraktat ej blott politiskt såsom
uppfyllelsen av ett gammalt socialdemokratiskt krav
utan även som en av socialpolitiska skäl
motiverad utbyggnad av det lagstadgade
arbetarskyddet. I nationella frågor intog B. en
ståndpunkt, som i princip företedde starka
beröringspunkter med hans vän Jean Jaurès’
åskådning. Han var fredsvän från ungdomen
men aldrig försvarsnihilist. Under
unionskri-sen 1905, då han i tal och skrift ivrade för
en under alla förhållanden fredlig uppgörelse,
yrkade han i likhet med S. A. Hedin men i
motsats mot K. Staaff avslag på regeringens
Hjalmar Branting. Målning av R. Bergh.
hemställan om en extra kredit å 100 mill. kr.,
men han deltog sedermera i upprätthållandet
av de villkor, som Sverige uppställde för
unionens upplösning. Han bidrog 1908 till Andra
kammarens enhälliga uttalande mot ryska
planer att upphäva den förpliktelse att ej
befästa Älandsöarna, som Ryssland åtagit sig
i 1856 års Ålandskonvention. Under det
starka intrycket av världskrigets utbrott (aug.
1914) uttalade sig B. i telegram till dåv.
statsminister Hammarskjöld för nationell samling
kring neutralitetens värnande, och han
manade de borgerliga partierna att med
anledning av krigsfaran söka finna »en enande
linje» i den då vid riksdagen häftigt
omstridda försvarsfrågan.
Under världskriget tog B. med lidelsefull
energi parti för ententemakterna emot
centralmakterna, framför allt mot Tyska rikets
dåvarande politiska och militära ledning,
vilken han tillskrev det väsentliga ansvaret för
krigets utbrott. Han lade därmed grunden
till det stora personliga anseende han sedan
alltjämt åtnjöt bland politiskt tongivande
kretsar i ententeländerna. Under
krigsårens politiska strider i Sverige ej blott
bekämpade han i neutralitetens intresse
den s. k. aktivismen, vars räckvidd han
överskattade, utan tillrådde även stundom
eftergivenhet för ententekrav, vilkas fyllande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
