Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bravo-Murillo, don Juan - Bravur - Braxen - Braxenflugor - Braxengräs - Braxenmygga - Braxenpanka - Braxensläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Bravur—Braxensläktet
1156
nistär. B. måste vid 1854 års revolution
lämna Spanien, återkom 1856 och användes
av drottning Isabella i diplomatiska uppdrag.
Bravür, tapperhet, käckhet, stor överlägsen
säkerhet, stor konstfärdighet. —
Bravuraria, aria, där de tekniska svårigheterna ge
den sjungande tillfälle att glänsa.
Braxen, se Braxensläktet.
Braxenflugor, se Nattsländor.
Braxengräs, Isoetes, växtsläkte inom
lum-merväxternas ordning (Lycopodiales) bland
ormbunksväxterna. I Sverige finnas två
arter: J. lacustre och 1. echinosporum. De äro
fleråriga, växa under vattenytan i sjöar och
åar och ha en kort, knölformig, tvåflikad
Braxengräs, Isoetes lacustre. A växten i
längdgenomskärning (skala 3/f), a stamdel, w rötter, sp
spo-rangier, B makrospor (45 ggr förstorad), C
längdgenomsnitt av densamma med arkegon a, D
mikrospor (375 ggr förstorad), E spermatozoid (375
ggr förstorad).
stam, som tillväxer i tjocklek utan att växa
på höjden eller förgrenas. De gaffelgrenade
rötterna utväxa från stammens undersida;
de rosettställda, långsträckta, sylformiga, i
knoppläget ej som hos andra ormbunkar
inrullade bladen utväxa från översidan. Braxen
uppges under lektiden från sjöbottnen upprota
b., som då flyter upp till vattenytan. Ett
60-tal arter är känt från alla världsdelar. N. S-s.
Braxenmygga, se Vattenskinnbaggar.
Braxenpanka, se Braxensläktet.
Braxensläktet, A’bramis, tillhör k a r p f i
s-k a r n a och finns med åtskilliga arter i
Europa och Asien. Närstående former finnas i
Nordamerika. B. kännetecknas av vanligtvis
hög och hoptryckt kropp och frånvaro av
skäggtömmar. Ingen benstråle finns i
rygg-el. analfena. Den senare är mycket längre än
ryggfenan. Underkäken är kortare än nosen.
B. omfattar 4 svenska arter. Hos v i m m a n
(A. vimba) är analfenan kortare än hos de
övriga, dess längd blir aldrig 1/B av kroppens.
Vimman tillhör huvudsakligen ö. Europa. Hos
oss finns den längs kusten och upp i flodernas
mynningsdel, åtminstone till norra Hälsing-
Björkna, Abramis blicca, längd 20—30 cm.
land. Dålig som matfisk. Faren (A.
fare-nus) har lång analfena med 37—44 strålar.
Liksom föregående en östlig art. Faren finns
i vårt land huvudsakligen i Mälaren och
Vänern samt däri utfallande vattendrag. Benig
och dålig som matfisk. Braxen (A. brama)
har liksom den följande kortare analfena än
faren (högst 32 strålar). Fenorna äro mörka.
B. har vidsträckt utbredning, i större delen
av Europa n. om Alperna och Pyrenéerna
samt i ö. till Aralsjön. I Sverige finns den
så gott som över hela s. och n. landet. En ej
fullt utbildad braxen kallas braxenpanka.
Björknan el. blickan (A. blicca) skiljes
från braxen bl. a. på att bröst- och bukfenor
äro gulröda. Förekommer i större delen av
Europa till Kaspiska havet, hos oss norrut
till Hälsingland; av ringa värde. Rend.
Braxens kött är ett välkänt näringsämne.
Under lektiden fångas den därför mest med
nät, ryssjor och katsar, under sommaren med
långrev och på mete. På grund av sin
skygghet fångas braxen ej lämpligen med not; bästa
(och även allmännaste) fångstsättet är med
nät eller ryssja. Lämplig beskaffenhet av
sjöbottnen är det viktigaste villkoret, för att
braxen skall trivas. Den är van att söka sin
föda (maskar, insektlarver och andra
anima-liska ävensom vegetabiliska ämnen) under
rotande i bottenslammet, helst där det s. k.
Braxen, Abramis brama (överst), längd 45—60 cm;,
vimma, Abramis vimba (nedtill), längd 30—40 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
