Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breasted, James Henry - Breccia - Brèche de Roland, Rolandsbräschen - Brechin - Breckinridge, John Cabell - Brecknockshire el. Breconshire - Bred - Breda - Breda, Carl Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1159
Breccia—Breda, C. F. von
1160
verk i sin vetenskap, bl. a. »A history of
Egypt» (1905; 2:a uppl. 1909), »Ancient
re-cords of Egypt» (5 dir, 1906—07) och
»De-velopment of religion and thought in ancient
Egypt» (1912).
Breccia.
Breccia [brä’ksia], bergart, som består av
skarpkantiga brottstycken av ett eller flera
slags mineral el. bergarter, förenade genom
ett bindemedel, cement. Efter bildningssättet
särskiljer man 1) sedimentbreccior,
bildade genom anhopning av kantigt, ej rullat
bergartsmaterial, såsom ett sediment, 2)
förkastnings-, rivnings- (friktions-)
b r e c c i o r, bildade genom hopläkning av de
spillror, som uppstå vid sprickor i berggrunden,
där i följd av förkastningar rörelser i
jordskorpan ägt rum, och 3)
eruptivbrec-c i o r, bildade därigenom, att en stelnad
(erup-tiv) bergart under sin rörelse i jordskorpan
såsom magma i sig upptagit brottstycken av
omgivande bergart. Rivningsbreccior,
företrädesvis sådana, där bindemedlet till största
delen består av kristallinisk kalkspat eller
marmor, användas ofta i rätt stor utsträckning
slipade för ornamentala ändamål, bordskivor,
väggbeklädnad etc.
Benbreccia är en sedimentbreccia,
väsentligen bestående av däggdjursben, oftast
sammankittade av kolsyrad kalk. Den
förekommer i bengrottor, stundom i samband med
kulturlager. K. A. G.
Brèche de Roland [brä’J’ do rålä’], R
o-lan dsbr äsch en, bergspass mellan
Frankrike och Spanien i Centralpyrenéerna, v. om
Mont Perdu. 2,804 m ö. h., 1,1 km långt och
40 m brett mellan höga klippväggar.
Brechin [bri’kin], stad i ö. Skottland, grevsk.
Forfar, 12 km v. om Montrose; 7,446 inv.
(1921). Anglikansk biskop. Katedral från
1100-talet.
Breckinridge [bre’knrid$], John C a b e 11,
nordamerikansk politiker (1821—75). Var
advokat och valdes 1856 till Förenta staternas
vicepresident. Sydstaternas motkandidat till
den vid presidentvalet 1860 segrande Lincoln,
blev B. 1861 senator men stred sedan i de
konfedererades armé som generalmajor och
var jan.—april 1865 krigsminister i Jefferson
Davis’ kabinett. Efter krigets slut vistades
B. på Kuba och i Europa men blev 1868 åter
advokat i sin hemort.
Brecknockshire [bre’knåkj(i)o] el. B
re-conshire [bre’konj”(i)o], eng. grevskap i s.
Wales; 1,862 kvkm, 61,257 inv. (1921). Det
sydwalesiska kolfältet sträcker sig in i B., som
är ett berglandskap, genomflutet av Wye och
Usk. Vid den senare huvudstaden Brecknock
el. Brecon (5,649 inv.).
Bred, socken i s. v. Uppland, n. v. om
Enköping, intill Sagån; Åsunda härad, Uppsala
län; 28,56 kvkm, 580 inv. (1925). Slättbygd,
i s. något kuperad. Gammal jordbruksbygd.
Egendom: Skälby. 1,583 har åker, 1,175 har
skogs- och hagmark. Annex till Sparrsätra,
Uppsala stift, Åsunda kontrakt.
Breda, stad i s. Nederländerna, prov.
Noord-Brabant; 30,360 inv. (1922). Krigsakademi.
Maskin-, cigarr-, tändsticks-, kakao- och
sockerindustri. I omgivningen grönsaks- och
fruktodling. — B. var från 1500-talet till in
på 1800-talet det viktigaste ledet i
Nederländernas fästningslinje längs Maas. I B. slöts
juli 1667 under svensk medling fred mellan
England och Holland.
Breda, Carl Fredrik von,
porträttmålare (1759—1818), son till Lucas von B. d. y.
Utbildades vid Konstakademien, var lärjunge
till L. Pasch d. y., arbetade i London 1787—96,
gjorde därifrån en studieresa till Paris, Belgien
och Holland 1795, blev 1791 ledamot av
Konstakademien och 1796 professor där; adlades 1812.
Redan vid mitten av 1780-talet var B.
mycket anlitad av hovet och aristokratien. Hans
målningssätt vid denna tid utmärkes av
brokig färg och torrt föredrag; karakteristiskt
är hans porträtt av Gustav IV Adolf som
gosse, sittande på en gunghäst (1784; på
Grips-holm). I England var han lärjunge av
Reynolds, vars kraftiga målningssätt och varma
kolorit han tillägnade sig med framgång och
tillämpade med romantisk djärvhet och
intensitet. Hans färg är efter denna tid än blek
och skimrande, behärskad av toner i silver
och gulgrått, än flammande som en
solnedgång vid oväder med starka motsättningar
mellan rött, rödgult och svart. Med tiden blir
den svartröda koloriten nästan
allenahärskan-de och alltmer grell och stereotyp. Bland hans
arbeten märkas inom den förra gruppen
självporträttet i Stockholms högskolas samling (bild
sp. 1161) och porträttet av sångerskan T.
Van-doni (1797) i Nationalmuseum, inom den
senare porträtten av talmännen vid riksdagen
i Örebro 1810 (i riksdagshuset). Såväl vid
Gustav IV Adolfs kröning 1800 som vid Karl
XIII:s 1809 hade B. i uppdrag att framställa
kröningsakten i en stor målning. Dessa
väldiga tavlor, som vållade B. mycken möda och
stora svårigheter, blevo båda ofullbordade.
Besvikelsen härvidlag bidrog att fördystra B :s
senare år och skall ha påskyndat hans död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
