Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breithorn - Breitinger, Johann Jakob - Breitkopf und Härtel - Breitscheid, Rudolf - Brekelencam, Quiringh Gerritsz. van - Brelin, Nils - Bremanger, Bremangerland - Bremen (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171
Breitinger—Bremen
1172
i Västalperna, ss. B. i Monte Rosamassivet på
schweiz.-itaL gränsen, 4,171 m ö. h., från
vilken Gornerglaciären går mot n., och B. i
Bernalperna s. v. om Jungfrau, 3,779 m.
Breitinger [bräi’t-], Johann Jakob,
schweiz. estetiker (1701—74),
gymnasielärare i Zürich. Var i förening med Bod mer
(se denne) verksam för utbredande av en
bättre smak inom den tyska litteraturen och
den s. k. schweiziska skolans ledare i den
vittra striden mot Gottsched och hans
anhängare. Biogr. av H. Bodmer (1897).
Breitkopf und Härtel [braTtkåpf ont-],
tyskt musikförlag, bildat 1719 av B. C h r.
Breitkopf (1695—1777). Hans son
Immanuel B. (1719—94) fullkomnade
nottyptryc-ket (med lösa nottyper) och utvecklade
musikförlaget till ett av de ledande i Tyskland.
1795 övertog Gottfried Christoph
Härtel (1763—1827) firman, som då fick
sitt nuv. namn. Det har numera filialer i
Berlin, Bryssel, London och New York. T. N.
Breitscheid [bräTtfåit], Rudolf, tysk
politiker (f. 1874). Född i Köln, studerade B.
nationalekonomi i München och Marburg, blev
fil. dr 1898 och därefter tidningsman. Han
var 1905—10 verkställande direktör i
handels-fördragsföreningen. B. anslöt sig 1903 till
Frisinnade föreningen och grundade 1908 jämte
Th. Barth och H. von Gerlach den radikala
gruppen Demokratiska föreningen, vars ordf,
han blev. Efter konflikter inom gruppen
övergick B. 1912 till det socialdemokratiska
partiet. Han anslöt sig sedermera till »de
oavhängiga», blev 1920 led. av tyska riksdagen,
har tagit livlig del i dennas debatter i
utrikes- och finansfrågor och flera gånger av
sina partivänner framförts som
ministerkandidat. B. har företagit vidsträckta
utrikes-resor och deltagit i en mängd internationella
konferenser. Han utger veckotidningen Der
Sozialist.
Brekelencam, Quiringh Gerritsz. van,
holländsk genremålare (omkr. 1620—1668),
verksam i Leiden som målare och
värdshusvärd. B. torde ha varit lärjunge av G. Dou
och målade under påverkan av hans konst
scener från småborgerliga hem och verkstäder,
uppfattade med stillsam realism. Hans
produktion var ojämn, men i sina bästa arbeten
nådde han en klar och varm ton med vackra
ljusverkningar. Representerad i
Nationalmuseum. H. W-n.
Brelln, Nils, präst, mekaniker (1697—
1753). Född i Värmland och notarie vid
rådhusrätten i Karlstad, lämnade han 1720,
driven av obetvinglig reslust, denna befattning
och for till Tyskland, Italien m. fl. länder,
där han hade växlande öden och under olika
tider som enda medel för sin utkomst måste
arbeta på verkstäder, varvid hans mekaniska
anlag kommo i dagen och utvecklades. På
B:s hemresa från Amsterdam förliste fartyget
vid Fyn; han avgav då löfte att bli präst,
om han bleve räddad. Han infriade sitt löfte,
blev 1725 fil. mag., 1726 präst, 1727 lärare
vid Karlstads skola och 1732
konsistorienotarie. Förbigången vid en utnämning,
lämnade B. i vredesmod sin tjänst och begav
sig på nytt ut på resor (1736—39). Efter sin
återkomst invaldes han i Vet.-akad. 1739 och
blev s. å. kyrkoherde i Bolstad. Av hälsoskäl
for han 1748 åter utomlands och tog
därunder teol. lic.-examen i Wittenberg; 1750
blev han teol. dr i Sverige. — B. är mest
känd som skicklig mekaniker:
värmetekniker, kvarnkonstruktör och
musikinstrument-makare. För sina uppfinningar erhöll han
pension av ständerna, vilken han emellertid, då
hans kyrkoherdeutnämning mellankom, aldrig
fick lyfta. Hans uppfinningar äro mestadels
beskrivna i Vet.-akad :s handl. A. G-w.
Brèmanger, Bremangerland, ö på
Norges västkust, i mynningen av den stora
Nordfjord; Sogn och Fjordane fylke (Nordre
Bergenhus amt); 152,67 kvkm, 1,785 inv.
(1920). Bergig terräng med fjället Hornelen
i ö. Det odlingsbara och bebyggda området
är huvudsakligen beläget kring de stora
vikarna Bremangerpollen och Belepollen.
Huvudnäring fiske.
Bremen, fri hansestad, republik och
delstat i Tyska riket, kring nedre Weser,
omgiven av preuss. prov. Hannover och fristaten
Oldenburg; 256,4 kvkm, 311,266 inv. (1919),
varav 23,000
katoliker, 2,000 judar och
resten protestanter. B.
omfattar staden B. (se
sp. 1173) samt längre
ned på högra
flodstranden amten och
hamnplatserna
Vege-sack och Bremerhaven
(se dessa ord). Största
delen av B. är
lågland, dels fruktbart
marskland, dels sandig
mark, med
boskapsskötsel och
trädgårdsodling. Befolkningen
talar lågtyska. — Nuv.
författning antogs 18 maj 1920. Enl. denna
utövas högsta makten av en representation
(Bür-gerschaft) av 120 (f. n. 118) medl., valda genom
allmän rösträtt med proportionella val. Die
Bürgerschaft väljer senaten (14 medl.), den
verkställande myndigheten. I spetsen för
senaten stå 2 borgmästare, valda inom senaten
för 4 år. De presidera omväxlande ett år i
sänder i senaten. Kyrkan är skild från staten.
I författningen stadgas om en rad
intresserepresentationer (arbetskammare, detalj- och
grosshandelskammare, de affärsanställdas
kammare, jordbrukskammare). Högsta domstolen
(Oberlandesgericht) är förlagd till Hamburg.
— B. var förr frihamn men invaldes 1888 i
tyska tullområdet med undantag för ett
friområde i staden B. och ett i Bremerhaven.
•—-Stadens vapen är en silvernyckel i rött fält;
Bremens vapen.
I rött fält en balkvis
ställd silvernyckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
