Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bremer, Fredrika - Bremerhaven, Bremerhafen - Bremerrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1183
Bremerhaven—Bremerrörelsen
1184
Fredrika Bremer.
Litografi från 1860-talet.
minstone i hemlandet förverkat sitt redan
rubbade anseende som klok och vederhäftig
människa, och när »Hertha» kom ut (hösten
1856), fick man endast bekräftelse på det
kända faktum, att den en gång så tjusande
författarinnan hade mist balansen. Ingen svensk
bok har blivit så grovt och så ihärdigt
smädad som denna. Den är hennes förnämsta
verk och alldeles enastående bland hennes
romaner; ingen av de andra skulle kunnat bära
undertiteln »En själs historia». Här
framställde hon i skarpaste relief en ung kvinnas
tragiska kamp för befrielse ur den nesliga
omyndighet, i vilken lag och hävd, opinion
och uppfostran fjättrade hennes kön. Herthas
mer eller mindre avlägsna släktingar i
Fredrika B:s föregående böcker hade varit
upptagna av sin egen frigörelse; hos henne
däremot brinner den alldeles nya känslan av
solidaritet med systrarna över hela världen.
Hertha är framtidens kvinnorörelse
inkarnerad i en gripande gestalt; hon lever sin
tendens och lider sig till sitt program — ett
program så långtsiktande, att det ännu endast i
några praktiska detaljer har förverkligats.
Denna explosiva roman var det sista alstret
av författarinnans skaparkraft; berättelsen
»Fader och dotter» (1858), avsedd att utgöra
ljus motbild till den bittert mörka »Hertha»,
förtjänar inte att räknas.
Våren 1856, flera månader innan »Hertha»
offentliggjordes på svenska (i Amerika,
England, Frankrike och Tyskland publicerades
den tidigare), drog Fredrika B. ut på en ny
studieresa, som kom
att räcka- i fem år.
Hon ville ta den
gamla världen i ögonsikte
liKsom förut den nya,
beskåda det
förgångnas minnesmärken,
känna samtiden på
pulsen och spana efter
framtidstecken. Ett
år ägnade hon åt
Schweiz (med
avstic-kare till Belgien och
Paris), nästa år åt
Italien; därefter
uppehöll hon sig några
månader i Palestina och en kortare tid i
Kon-stantinopel, varpå hon slog sig ned i Grek-’
land för nära två år. över Italien och
Tyskland återvände hon hem sommaren 1861. Sin
omfångsrika resejournal utgav hon under
titeln »Lifvet i gamla verlden» 1860—62. Det
var nu slut med hennes strövtåg, men in i det
sista kände hon sig som »vandrerskan»: i
anden var hon alltid på väg och alltid i förväg.
Efter fyra alltför uppfyllda stockholmsår
flyttade hon för att finna enslighet och
arbetsro till Årsta, som långt förut hade
övergått till främmande ägare, och där avled hon.
I urval utgåvos Fredrika B:s »Skrifter» i
6 bd 1868—72. Systern Charlotte Quiding
ut
gav 1868 ett sammelsurium av planlöst
hopplockade »efterlemnade skrifter» och starkt
korrigerade brev, inledda med en föga värdefull
levnadsteckning. Den första större biografien
härrör från dansken Richard Petersen (1892),
men 1896 utkom S. L—d Adlersparres och
Sigrid Leijonhufvuds grundläggande verk »F
B.». Kalendern »Fredrika Bremers bild», utg.
av Sigrid Leijonhufvud och Ellen Kleman
(1913), lämnade en del bidrag till forskningen.
»Fredrika Bremers brev» utgåvos 1915—20 i
fyra bd med riklig kommentar av Klara
Johanson och Ellen Kleman. Denna samling gav
upphov till ett holländskt arbete, Johanna
Nabors »Fredrika Bremer. Naar hare
brie-ven» (1921). — Fredrika B:s porträtt återges
på vidstående plansch. — Se även F r e
d-rika-Bremer-förbundet. K. J.
Bremerhaven, Bremerhafen, hamnstad
till Bremen i n. v. Tyskland, fristaten Bremen,
på högra stranden av nedre Weser, där denna
flod mottager Geeste, invid den oldenburgska
staden Geestemünde; 21,839 inv. (1919). Har
fyra stora hamnar och ett frihamnsområde om
2,75 kvkm, skeppsvarv, dockor (Norddeutscher
Lloyd m. fl.). Skeppsbyggeri,
reparationsverkstäder, tobaksfabriker m. m. Storsjöfisket
uppgick 1921 till 8,838,393 kg. 1922 bestod
fiskeflottan av omkr. 400 ångare. Jfr Bremen.
Bremerrörelsen, den radikala teologiska
rörelse med Bremen som utgångspunkt, som
till en början under påverkan av Kalthoff,
Steudel och Mauritz, vilka samtliga
över-gingo till monistförbundet, omkring
sekelskiftet framträdde särskilt i
»Kristusproble-met» (Jesus ej en historisk person %ller
frågan härom åtm. betydelselös för
kristendomen), i dopstriden, i
religionsundervisnings-frågan samt mot »die Landeskirche»,
förkunnande en panteistisk naturreligion och enligt
Nietzsches och Horneffers principer
bekämpande den kristna etiken. — Riktningen fick
sin största betydelse för
religionsundervisningen. Från »Die Vereinigung für
Schul-reform», stiftad i Bremen 1905, utgick enligt
den av Steudel givna lösen kravet på
kristen-domsundervisningens avlägsnande ur skolorna
och dess ersättande med undervisning i profan
morallära och religionshistoria (»Denkschrift
der bremischen Lehrerschaft»). Delvis i
opposition emot, delvis i anslutning till denna
rörelse och dess i viss mån av antisemitiska
synpunkter bestämda agitation mot det
bibliska, särskilt det gammaltestamentliga
undervisningsmaterialet (Steudel: »los von
Kanaan!») framträdde på sina håll fordran på
en moderniserad och germaniserad kristendom
(»ein deutscher Christus»), I åtskilligt har b.,
på kristendomsundervisningens område
fortsatt av religionsstriderna i Hamburg (1906)
och i Sachsen (»Zwickauteserna» 1908), inom
Tysklands offentliga skolor satt sin prägel
på religionsundervisningens gestaltning efter
revolutionen. Litt.: Fr. Gansberg,
»Religions-unterricht?» (1906); P. Natorp, »Bemerk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
