Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bretagne - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Bretagne
1200
Bretagne.
under allt starkare inflytande av havet, och
årsnederbörden växer från 712 mm
(Loire-Inférieure) till 926 mm (Finistère). På
Mon-tagne d’Arrée nås en nederbörd av 1,181 mm.
I ö. B. omväxla åker, ängsmark och skog;
berggrunden går sällan i dagen, avrinningen
är fullständigare. V. B. har vidsträckta hed-,
marker (ländes), som följa höjder och
bergmassiv, torvmossar, kärr och kala
bergsträckor, och landskapet växlar på mångfaldigt
sätt mellan ödslighet, glesa bygder och rik
fruktbarhet. Skarpa dalfåror lägga hinder i
vägen för samfärdseln och uppdela landskapet
i smådelar. Jordbruket är huvudnäring.
Jordmånen är icke av naturen fruktbar, saknar
kalk och fosfater, och marken blir lätt
vattensjuk. B. tillhör v. Frankrikes s. k.
bocageland-skap, där fälten äro omslutna genom höga,
trädplanterade jordvallar, som öka
markfuktigheten och åstadkomma stark isolering av
gårdar och gårdsgrupper. I ö. B. har den nära
förbindelsen med det övriga Frankrike
medfört stora förändringar, i v. B. har jordbruket
ännu delvis gamla former. Kustdelarna äro
mer gynnade. Havet lämnar här
jordförbätt-ringsmedel i uppkastad snäcksand och tång,
och jordmånen utgöres på sina ställen av
allu-viala bildningar (Cötes-du-Nord). Det jämna
kustklimatet och Golfströmmens inflytande
medföra tidig vår och på sina ställen lönande
trädgårdsodling för export till England.
Huvudsädesslaget är i ö. vete, i v. B. alltjämt
även bovete, havre, korn. Vinet går ej högre
än till Vannes. På de rika ängsmarkerna i v.
B. drives numera framgångsrikt hästavel.
Fisket är huvudnäring för kustbefolkningen.
I de varmare och grundare vattnen i s.
dominerar sardinfisket, nära förenat med den på
många orter fördelade sardinindustrien. I n.
är hummer- och kräftfiske huvudfisket, och
befolkningen är jämnare fördelad utefter
kusten och tillika jordbrukare. Endast från
enstaka punkter drives fisket
som storsjöfiske. Paimpol i
n. är samlingspunkt för B:s
islandsfiskare. Ostronodling i
stor skala drives vid Tréguier
och Auray. Kustorterna i n.
och v. uppsökas som bad- och
turistorter. Den egentliga
industrien är för B. av
underordnad betydelse.
Storindustri och statsverkstäder äro
samlade i Nan tes, Brest och
Lorient. B :s gamla huvudstad
är Rennes, som fortfarande
kan räknas som B:s
intellektuella medelpunkt. —
Befolkningen i B. är av enhetlig ras
och härkomst, rent keltisk
utan inblandning av frankiskt
eller normandiskt blod
(jämför nedan, historia), men den
är numera språkligen
uppdelad i en östlig del, som talar
franska och upptagit franskt väsen, och en
västlig, som behållit bretonska språket.
Gränsen går utefter en linje från Plouha vid S:t
Brieucviken i mot v. böjd båge ö. om Vannes
till Vilaineviken. Man kallar denna v. del av
B. för Bretagne bretonnante el. med
äldre benämning Basse-B. (Nedre B.) till
skillnad från H a u t e - B. (övre B.). Järnte det
äldre språket ha i denna del även religion och
seder bevarat gammal prägel.
Underverkskällor, numera genom kyrkan vigda åt helgon,
ha liksom heliga berg alltjämt stor lokal
betydelse. Folkligt-religiösa botfester (pardons)
samla bygderna kring mera bemärkta
helgedomar. A. B-n.
Historia. B:s äldsta historia är föga känd.
Landet erbjuder stort arkeologiskt intresse
och kan uppvisa några av de märkligaste
megalitiska minnesmärken i världen (se
Megalitiska monument). B. var en
härd för druidismen (se Druider), som länge
frodades i detta genom vidsträckta skogar
och avskilt läge för mystik och fantasi i hög
grad ägnade land. Vid tiden för den
romerska erövringen, åren 56—51 f. Kr., beboddes
landet av fem små keltiska stammar, vilka
Caesar kallar namnetes (omkr. Nantes), veneti
(omkr. Vannes), osismi (i västligaste B.),
corio-solites (omkr. Corseult, nära S :t Malo) och
redones (omkr. Rennes). Hela landet kallades
Armorica (se d. o.) och utgjorde även på
romarväldets tid i verkligheten små, nästan
självständiga republiker, i vilka dock romersk
kultur i hög grad inträngde. Despotism och
odrägliga skatter framkallade flera uppror,
och slutligen fördrevos romarna samtidigt
från B. och Britannien. De germanska
invandringarna i Britannien orsakade från
omkr. 450 under mer än 150 år en oavbruten
utflyttning av britter till B. Nykomlingarna
bildade ofta egna religiösa samhällen, i
mycket skiljaktiga från de ursprungliga invå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
