Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Breviarium - Breviarium Alarici - Breviarium Grimani - Brevik - Brevik (stad) - Brevis - Brevium - Brevkort - Brevlåda - Brevmålare - Brevporto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Breviarium Alarici—Brevporto
1212
svenska nattsång). Klockslaget är icke
föreskrivet. Det latinska ritualet utgöres av
Davids psalmer, läsestycken ur bibeln och
kyrkofäderna, antifonier och versiklar och avser
en sånggudstjänst. Breviarium r o m
a-n u m skiljer sig från den österländska
kyrkans ritual för bönetimmarna och även från
de med Rom konkurrerande övriga
västerländska breviarierna, över vilka det segrade
särskilt genom franciskanernas bemödanden.
De olika lokala traditionerna övervunnos
genom Pius V:s normalupplaga av Breviarium
romanum av 1568, något reviderad av
Cle-mens VIII 1602 och Urban VIII 1631.
Betydande ändringar och förkortningar vidtogos
av Pius X i nu gällande upplaga av 1911. —
I Sverige kvarlever minnet av medeltidens
horae canonicae i namnen ottesång och
aftonsång och i klämtningen morgon och afton (i
vissa städer kl. 10 f. m. och 4 e. m.). E. M. R.
Breviarium Alarici, ett av
västgotakonung-en Alarik II (reg. 484—507) föranstaltat
sammandrag av romerska rätten, gällande för
den romanska befolkningen i västgotariket
till mitten av 600-talet, då en för både
romaner och västgöter gemensam lagstiftning (lex
visigothorum) genomfördes.
Breviarium Grimäni (jfr Breviarium),
ryktbar miniatyrhandskrift, förvarad i San
Marcobiblioteket i Venezia. Handskriften
in-ledes av ett kalendarium med realistiskt
hållna miniatyrer, som visa månadernas olika
sysselsättningar. Den liturgiska texten, som
utgör skriftens huvudbeståndsdel, smyckas av
bilder ur bibeln och legenderna. Sidorna ha
dessutom rika randornament. — B. utfördes
vid början av 1500-talet, säkerligen inom den
i Gent och Brygge verksamma konstnärskrets,
vars främsta medlemmar voro Alexander
Be-ning och hans båda söner Simon och Paul.
Handskriften är utg. i faksimile av S. de
Vries och S. Morpurgo (1903—10); se vidare
G. Coggiola, »Le bréviaire Grimani» (1908
—10), och P. Durrieu, »La miniature
fla-mande» (1921). H. W—n.
Brevik, se L i d i n g ö n.
Brevik, stad i s. Norge, på en landtunga
mellan Frier- och Langesundsfjordarna;
Telemark fylke (Bratsberg amt); 2,449 inv.
(1921). Oregelbunden bebyggelse med
mestadels trånga och branta gator. Hamnen ligger
emellan fastlandet och Sylterön.
Huvudnäringar: sjöfart och utförsel av trävaror och
is. Är en gammal handelsplats men fick
stadsrättigheter först 1845.
Bre’vis, lat., inom den första
mensuralmu-siken den korta noten i motsats till den långa
(longa). Se Mensuralmusik.
Bre’vium kallas numera vanligen uran X2
(se Atom, sp. 439—440, och
Radioaktivitet).
Brevkort är en för kortare meddelanden
avsedd blankett, som sändes med posten utan
att inslås i kuvert. Av postförvaltningarna
tillhandahållas b., åsatta en frankostämpel
motsvarande befordringsavgiften. Denna var
i de flesta länder vid b:s första framträdande
lika med brevportot men har sedan i
allmänhet varit hälften av sistnämnda porto. I
Sverige är emellertid brevkortsportot f. n. (1925),
såväl inrikes som till utlandet, 2/3 av
brevportot. Uppfinningen av b. tillskrives den
tyske postreformatorn Heinrich von Stephan
(se d. o.), men b. kom först till användning
i Österrike. I Sverige infördes det 1872.
Förutom postverkets b. kunna även användas
enskilda b., vilka då förses med frimärke.
Dylika b. måste vara av ungefär samma
fasthet som postverkets och få icke över- eller
understiga vissa fastställda dimensioner. Omkr.
*/s av de 40 mill. b., som årligen avlämnas
till postbefordran i Sverige, utgöras av
enskilda b., till stor del s. k. vykort. E. G-e.
Två brevlådor av nu brukliga svenska modeller.
Brevlåda användes antingen för uppsamling
av brevförsändelser, som avlämnas till
postbehandling, eller för nedläggning av post,
som utbäres till adressaterna. Det förra
slaget b. uppsättes av postverket å postlokaler och
andra lämpliga platser. De äro ofta försedda
med tidbrickor, som utvisa tiden för
tömningen samt dessutom tjäna såsom kontroll
över att tömningen verkställes i vederbörlig
ordning. B. finnes ofta i postdisken och i
postlokalens yttervägg. I senare fallet föras
breven medelst transportbanor eller hissar upp
i postlokalen. Jämväl å postförande tåg och
båtar samt å spårvagnar finnas b.
tillgängliga. För större försändelser uppsättas å vissa
platser s. k. korsbandslådor. — Även
om b. voro kända långt tidigare, fingo de dock
sin verkliga betydelse först sedan avgiften för
en försändelse kunde erläggas medelst
åsättande av frimärke. Omkr. 10,000 postverkets
b. äro f. n. i bruk i Sverige. E. G-e.
Brevmålare, hantverkare, som före
boktryckarkonstens allmänna utbredning drev
framställning av illuminerade småskrifter,
kolorerade teckningar, spelkort m. m. som
borgerligt yrke. — Brevtryckare,
träsnit tskonstnär eller gravör, som utförde
liknande arbeten. Jfr Enbladstryck.
Brevporto (av it. po’rto, fraktpengar),
post-befordringsavgift för brev. B. är nu, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
