Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broch, Ole Jacob - Brochard, Victor - Brochmand, Jesper Rasmussen - Brock, ätt - Brock, Ludvig Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1279
Brochard—Broek, L. F.
1280
samhet som professor och läroboksförfattare
(i aritmetik, trigonometri, plangeometri och
lantmäteri) banbrytande. B:s omfattande
kunskaper och betydliga arbetsförmåga blevo
starkt anlitade även för det praktiska livet.
Han var en av planläggarna av Norges
telegrafnät och övade starkt inflytande på
järnvägsanläggningarna i landet, bl. a. som ordf,
(sedan 1868) i den planläggande
ingenjörkommissionen. Han var medlem av
hypoteksban-kens och norska huvudbanans direktioner,
stiftare av Norges (och Skandinaviens) första
enskilda livförsäkringsbolag (1847), lärare
vid krigsskolan (1843—52) och den militära
högskolan (1852—58) m. m. I det politiska
livet deltog han sedan 1862, då han såsom
en av huvudstadens representanter tog säte
i stortinget, till vars mest framstående
medlemmar han alltifrån början hörde. Under
de första åren av sin stortingsverksamhet var
han ofta utsatt för anfall av
oppositionspressen, som ogillade den utpräglat skandinaviska
hållning, som B. intog, särskilt efter
stiftandet av Det skandinaviske selskab (1864).
Emellertid skedde ett betydande omslag i den
offentliga meningen, redan innan B. 1869 blev
chef för marin- och postdepartementet. När
1872 inom regeringen uppstod
meningsskiljaktighet angående stortingets beslut att
bereda statsråden tillfälle att deltaga i tingets
förhandlingar, utträdde B. ur konseljen,
emedan han icke vann majoritet för sin åsikt,
att beslutet borde (av opportunitetsskäl och
för att åt regeringen behålla ledningen)
erhålla sanktion. Till stortinget återvaldes han
ej 1873. Efter B:s utträde ur regeringen
upprättades (1872) för honom en särskild
extra-ordinarie professur i matematik. I frågan om
ändring i norska myntväsendet motsatte sig
B. en anslutning till den svensk-danska
myntkonventionen; men detta berodde ej på någon
principiell ovilja mot en sådan anslutning
utan därpå, att han av praktiska skäl
önskade den tyska marken som myntenhet.
Från 1878 vistades han mest i Paris, först som
Norges ombud bl. a. vid internationella
kongressen för åstadkommande av enhet i mynt,
mått och vikt, efter 1879 som direktör för
internationella byrån för mått och vikt i
Sèvres (han dog i Sèvres). Sedan 1872 var B.
medlem av internationella meterkommissionen.
Vidare deltog han som Sveriges och Norges
ombud i en mängd internationella
konferenser samt var 1881—82 Norges fullmäktige i
underhandlingar om och avslutningen av den
nya handels- och sjöfartstraktaten med
Frankrike. Under sin vistelse i Oslo sommaren
1884 mottog B. efter riksrättsdomen över
ministären Selmer uppdrag att bilda en
kompromissministär. Motverkad av högern och ej
tillräckligt understödd av konungen, avsade
han sig emellertid efter tre veckors fåfänga
bemödanden uppdraget (22 juni), varefter
ministären Sverdrup bildades 26 juni. B. blev
led. av sv. Vet.-akad. 1852. Även som
för
fattare utvecklade B. en betydlig verksamhet.
Bland hans arbeten märkas’ »Om den
elektri-ske telegraph» (1852), »Forelæsninger over
den höiere mathematik» (1861), »Statistisk
aarbog for kongeriget Norge» (1867—71) och
»Kongeriget Norge og det norske folk» (1876;
även i fransk uppl. för en internationell
kongress i Bryssel, 1878 omarbetad till
världsutställningen i Paris under titeln »Le
roy-aume de Norvège et le peuple norvégien»),
»Kampen mod alkoholismen i Norge» (1887;
även på franska) och »Comparaisons des
règles dans le comparateur Brunner» (i den
internationella meterbyråns »Travaux et
mé-moires», 1889). En betydlig del- av sin
efterlämnade förmögenhet testamenterade B. till
norska universitetet, till främjande av
konstnärliga och vetenskapliga studier. Jfr biogr.
(av H. Koht) i Norsk biogr. leksikon, II.
Brochard [bråJäT], Victor, fransk
filosof (1848—1907). Inom den teoretiska
filosofien anslöt han sig till en kritisk riktning,
liknande Renouviers men som inom etiken
återvände till den antika evdemonismen.
Huvudarbete: »De 1’erreur» (1879, 2:a uppl.
1897), i vilket han hänvisar till känslan och
viljan såsom villfarelsens orsaker. S-e.
Brochmand [brå’kman], Jesper R a
s-mussen, dansk biskop (1585—1652), 1610
teol. prof, i Köpenhamn, 1639 biskop på
Själland. Tidsförhållandena förde B. in i
konfessionell polemik, dels
mot
kryptokalvinister-na och de reformerta,
dels mot den jesuitiska
propagandan. Mot
katolikerna skrev B. de
även utomlands flitigt
studerade verken
»Con-troversiarum sacra-rum pars I-III» (1626
—28) och »Apologiæ
speculi veritatis
con-futatio» (4 bd, 1653).
Som gedigen ortodox
dogmatiker framträdde B. i sitt mycket
spridda arbete »Universae theologiae
systema» (2 bd, 1633). Ett utdrag härur, »Epitome
systematis theologiae», var gängse dogmatisk
lärobok i Danmark till rationalismens dagar.
Sin djupa fromhet och sitt varma nit för
praktisk kristendom visar B. i sina
uppbyg-gelseskrifter, särskilt »Sabbati sanctificatio»
(1635—38; »Huspostil»), under århundraden
den mest lästa danska huspostillan. B. var
en utmärkt biskop. Han höll god disciplin,
ordnade gudstjänstlivet och verkade för
psalmsångens och skolväsendets förbättring. E. M.R.
Broek, dansk ätt, se B r o k.
Broek, Ludvig F rederi k, norsk
officer (1774—1853). Hade som stabschef hos
prins Kristian Fredrik stort inflytande på
denne och förmådde genom sin fasta hållning
Karl Johan i aug. 1814 att ratificera
Moss-konventionen utan att fasthålla sin
ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
