Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brokad - Bro-kar el. Bro-kista - Brokat - Brokbladighet - Broken hill - Brokiga Blad - Brokiga sandstenen - Brokig kopparmalm, Bornit - Brokind - Bro-kista - Broling, Carl Abraham - Broling, Gustaf - Brom, Br
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Brokad—Brom
1292
Brokäd (it. broccato, av brocare, sticka),
tungt sidentyg med för hand inflätade
mönster av guld- el. silvertråd.
Bro-kar el. B r o - k i s t a, enkelt brostöd,
bestående av en timrad kista, fylld med sten.
Brokät, grovkornigt bronspulver, nyttjat
till bok- och tapettryck, bronsering m. m. —
Brokatkristallfärger brukas som
ersättning för metallbronser. De fås genom
finpulvrisering av glimmer och pulvrets
behandling med något löst färgämne. Ofärgad
glimmer lämnar silver- el. guldfärgade
bronser, vilka äro fullständigt oskadliga och
mycket beständiga. I. B.
Brokbladighet, se Panachering.
Broken hill [bråu’kon hiT]. 1. Stad i v.
Nya Syd-Wales, Australien, 100 km v. om
floden Darling, 26,337 inv. (1921), i s. delen av
den öde Stanley range med 1885 upptäckta
silvergruvor, f. n. de mest produktiva i
världen, sysselsättande omkr. 8,700 arb.; de lämna
även bly och zink. Malmen exporteras över
Port Pirie vid Spencergolfen, med stora
smältverk. Jfr G. Andersson, »Australien» (2:a
uppl. 1922). — 2. Ort i Nordrhodesia vid
Ka-tangabanan. Jfr Afrika, sp. 229, och
Afrikanska fornlämningar, sp. 240.
Brokiga Blad, se Aftonbladet, sp. 250.
Brokiga sandstenen, den nedersta av de tre
avdelningar, i vilka triassystemet (se d. o.)
i mellersta Europa indelas. På senare tider
har man stundom ansett den till stor del vara
en ökenbildning. Slottet i Heidelberg,
domkyrkorna i Strassburg, Worms och Speyer äro
byggda av dithörande röd sandsten. K. A. G.
Brokig kopparmalm, B o r n i t,
kopparmineral av något växlande kemisk
sammansättning, vanligen Cu3FeS3 eller Cu5FeS4.
Färgen är i friskt brott kopparröd. Inom kort
blir dock ytan genom en kemisk process
brokigt »anlupen», varav namnet. B., som är en
viktig kopparmalm, förekommer på samma
sätt som kopparkis (se d. o.), vilken den
åtföljer. B. har iakttagits vid åtskilliga
svenska gruvor men i alltför ringa mängd för att
spela någon större ekonomisk roll. G. A-ff.
Brokind, gods i mellersta Östergötland, 24
km s. om Linköping, vid Kinda kanal,
Vårdnäs socken. Var 1732—1918 fideikommiss
Brokinds slott.
inom ätten Falkenberg och utgjorde med
underlydande i Nykils, Tjärstads och Kättilstads
socknar 3,158 har, därav 777 har åker.
Tax.-värde 1,400,000 kr. 1918 köptes det av
grosshandlare J. Berghoff och utgör nu, sedan
åtskilliga delar sålts, 2,319 har, därav 576 har
åker samt 478 har värdefull äng. Tax.-värde
939,300 kr. (1924). Berömt ålfiske. Slottet
är av sten i 2 våningar och uppfört 1727—31.
Dess tavelsamling är splittrad, och dess
ganska värdefulla handskrifter ha till största
delen kommit till Kulla-Gunnarstorp.
Bro-kista, se B r o - k a r.
Broling, Carl Abraham, sedelgravör
(1791—1851), brorson till G. B. Införde i
Sverige den engelska stålgravyren för
banksedlar (1832) och förbättrade väsentligt det
svenska pappersmynttrycket. G. H-r.
Broling, Gustaf, metallurg (1766—1838),
blev efter akademiska studier i Uppsala
tjänsteman i Bergskollegium och vid Kungl.
myntet, fick 1817 titeln bergsråd, blev 1833
överdirektör vid Mynt- och kontrollverken och
avgick 1835. B., som 1797—99 studerat
dåtidens förnämsta järnverk och verkstäder i
England (hans reseanteckningar utgåvos 1812
—17), var en föregångsman inom svensk
järnhantering och maskinbyggnad, tog initiativ
till nyanläggningar och medverkade vid
införandet av förbättrade tillverkningsmetoder.
Han införde bl. a. stereotyperingen i Sverige.
En av B:s elever var Jean Bolinder (se d. o.).
— B. blev 1797 led. av Vet.-akad. G. H-r.
Brom, Br, ett till metalloiderna hörande
grundämne, nära besläktat med klor. I
naturen finnes ej b. fritt, men i vissa
metall-salter är det ganska allmänt förekommande,
ehuru alltid i små mängder. Det åtföljer
nämligen klor såväl i havsvatten som i
salt-avlagringar, uppkomna ur avskilda havsvikar
eller salta sjöar. Havsvatten innehåller omkr.
0,015 % b. Avsevärt större är bromhalten i
Döda havet samt i vissa salta källor.
Största brommängden fås från
saltavlagring-arna i Stassfurt m. fl. ställen i Tyskland, i
det ändlutarna efter karnallitens bearbetning
innehålla 0,25—0,29 % b , huvudsakligen som
magnesiumbromid. Ur ändlutarna utvinnes
b. genom deras behandling med klor. Rätt,
omfattande användning har på senare tiden
elektrolytisk utvinning av b. fått.
I sina föreningar är brom 1- och 5-värdigt.
Dess atomvikt är 79,92 och atomnummer 35.
B. och kvicksilver äro de enda vid
rumstemperatur flytande elementen. B. är en
tung, svartbrun vätska, som i luften avger
brunröda, obehagligt luktande och
andningsorganen starkt angripande ångor. Spec. v.
3,19 vid 0° C. Kpt 58,6° C, frpt — 7,3° C. B.
löses i vatten (»bromvatten»), vilket ofta
användes i st. f. ren b. på laboratorier. B. är
utpräglat elektronegativt. Förenar sig under
eldfenomen med svavel, fosfor, arsenik och
antimon och angriper häftigt flertalet
metaller. B. användes för desinfektionsändamål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
