Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Bronsåldern
18
nien, Egeisk kultur, Egyptologi,
Europas förhistoriska tid,
Grekisk fornkunskap o. Troja). Bortre
orienten (Kina, Japan) har även passerat
brons-ålderskulturens stadium. I vilken grad detta
stått i kontakt med sibirisk-rysk samtida
kultur är ett intressant spörsmål. (Jfr även
Amerikansk arkeologi.)
Italien, särskilt Sicilien, och den iberiska
halvön visa tidigt förbindelse med länderna
vid ö. medelhavsbäckenet. Italiens b. är väl
känd ej blott genom gravfynd utan också
särskilt i n. Italien genom fynd från
pålbyggna-der i sjöar och på land, terramarer (se P
ålbyggnad). Likartade terramarer finnas
också från Ungern. I Österrike och Ungern,
rika på koppar i sina bergstrakter, har också
utvecklats en kultur, som å ena sidan
mottagit inflytelser från orienten — så erinra
vissa fynd från kopparåldern om former från
Troja-Hisarlik — och den
mykensk-kretensi-ska kulturen, å andra sidan förmedlat antikt
inflytande till norden. I Schweiz äro
pålbygg-naderna från både stenåldern och b. de mest
betydande, som finnas, och ha lämnat rika
fynd. Också från Savojen och Jura är en
alldeles likartad pålbyggnadskultur känd. De
äldsta bronsåldersgravarna i n. ö. Frankrike
visa ofta fynd, som överensstämma med
sydtyska. Från Frankrike böra nämnas de
talrika och ofta mycket stora skattefynden.
Från England finnas rika gravfynd från
tidig b., under det att skattefynden överväga för
senare b. — B. varar i ö. medelhavsområdet
till 1200-talet f. Kr., i s. och mellersta Italien
till omkr. 1100, i n. Italien till omkr. 1000,
i mellersta Europa till 900—800-talet. I
Skandinavien är järnet känt på 700-talet, men man
kan knappast sätta järnålderns inträde
tidigare än till omkr. 600 f. Kr.
Sverige, Norge, Danmark, Slesvig, Holstein,
Mecklenburg samt delar av Hannover och
Pommern bilda under b. ett enhetligt område,
uppvisande en konstskicklighet, som icke
överträffas av något annat europeiskt område än
Grekland. Det är just denna egenartade, rika,
i hela Europa beundrade bronsålderskultur,
som ställt den nordiska förhistoriska
forskningen i förgrunden med namnen Worsaae,
Montelius, Müller. För norden kan följ,
tidsindelning tillämpas. Första perioden 1800—
1550 f. Kr., andra 1550—1300, tredje 1300—
1100, fjärde 1100—950, femte 950—750, sjätte
750—600. De tre första kallas gemensamt
äldre bronsåldern, de tre senare
yngre bronsåldern; av dessa bildar
den sjätte övergångsperiod till järnåldern.
Bronsen i de nordiska fynden är alltid
införd och detta som färdig legering; till större
delen torde införseln kommit från Ungern och
England. Däremot äro de flesta föremålen
förfärdigade i norden, vilket bl. a. framgår
av fynd av gjutformar (bild 6),
»gjuthuvu-den» och halvfärdiga eller för nedsmältning
avsedda föremål. Gjutning var den metod,
som nyttjades för tillverkning av
bronsföremål; nästan alla de enstaka hamrade föremål,
som finnas, äro införda; löda kunde man ej.
Gjutskickligheten var stor liksom konsten att
sira föremålen. Ornamenten äro stundom
gjutna, ofta punsade.
Spi-ralornamentiken är
utmärkande. Fördjupade
ornament ha stundom haft
en inläggning av bärnsten
eller oftare av en
hartslik, mörkbrun massa, som
gjort sig utomordentligt
väl mot den
guldglänsande bronsen. Av brons
äger man rika fynd av
vapen: dolkar, svärd (bild
7), stridsyxor (bild 2),
spjutspetsar (bild 3); en-
Bild 18. Bronsskära.
(Vs) Södermanland.
staka förekomma fynd av
sköld och hjälmfragment;
lurar liksom betselbeslag
må ock här nämnas.
Redskapen utgöras bl. a. av
olika yxtyper (bild 4—
5), knivar, mejslar,
sågar, skäror (bild 18),
sy-lar. Till toalettföremålen
höra kammar, rakknivar
(bild 19), pincetter (för utdragning av
skäggstrån) och sylar (möjligen för tatuering).
Hus-gerådsföremålen utgöras till största delen av
olika kärl; kärlen ha dock till sin huvudpart
förfärdigats av lera. Smyckegruppen är
särdeles väl representerad: broscher (bild 17, 26),
nålar, armringar (bild 11), benringar,
halssmycken av olika utseenden (bild 12—13),
bälteprydnader (bild 10) m. m. Smycken och
vissa, sannolikt »heliga», kärl ha också varit
gjorda av guld (bild 9), jämte bronsen den
enda metall, som nordbon då kände. Också
Bild 19. Rakkniv. Lgd 13 cm. Värmland.
guldföremålen äro sirade. Ett slags
förgyllning åstadkom man genom att belägga
bronsföremål med tunna guldbleck. Föremålen visa
ofta en typologiskt regelrätt utveckling,
varigenom olika tidsskeden lätt utskiljas. I
allmänhet går utvecklingen från små, smäckra
former fram till stora, tunga, genom sin
massa dominerande; typisk härför är
utvecklingen ur det från äldre b. stammande
säker-hetsnålslika spännet (bild 17) fram till den
stora broschen (bild 26) vid b:s slut.
Man får icke av konsthantverkets höga
ståndpunkt sluta sig till en allmän kultur i
norden vid denna tid, som kunde mäta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
