Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Bronsåldern
20
Bild 20. Fällstol. (Vs) Danmark.
exempelvis med Greklands med dess utbildade
stats- ocb samhällsliv, rika palats och
framstående konst. I norden utgjordes
boningshusen av enkla runda eller rundat ovala s. k.
klenhus, vilkas väggar bestodo av en enkel
trästomme, bärande en med lera tätad
risbädd. Formen framgår såväl av
hyddlämning-ar (Uppland) som av lerkärl i form av hus,
s. k. husurnor, funna i den tidens gravar
(se bild 6 vid art. Bostad). Från
Jylland ha i senaste tid gjorts märkliga
upptäckter av några mycket stora boplatser
från b., hustomtningar äro där ej funna men
stora mängder lerkliningsstycken och
sten-lagda eldstäder. Åkerbruk och boskapsskötsel
voro redan under stenåldern kända i norden.
Direkta bevis för det förra ha vi från b. i såväl
bröd- som sädesfynd (vete, korn, hirs, havre)
som i vissa hällristningars framställning av
plöjning och fynd av skäror. Att
boskapsskötsel förekommit bevisas främst av funna
hus-djursben och hudar av nötkreatur samt genom
förekomsten av ull. Klädedräkten är väl känd
tack vare märkliga danska, genom lyckliga
omständigheter välbevarade gravfynd, där i
ekkistor såväl mans- som kvinnodräkter
konserverats (bild 14, 15, 16). Kvinnodräkten
bestod av en rak kimonoblus med kort ärm
och en vid, rynkad kjol, sammanhållen av ett
yllebälte; en kort, fransad kjol har möjligen
tillhört sommardräkten; hårnätet fullbordade
utrustningen. Mansdräkten utgjordes av ett
slags kort kjortel i st. f. benkläder,
yllestycken sannolikt virade kring benen, en
rundskuren kappa och mössa. Tyget i dessa
dräkter är av enkel vävnad; mera konstrikt vävd
är en för ett par år sedan i Västergötland fun-
Bild 21. Genomskärning av bronsåldershög vid
Döm-mestorp, Halland. På bottnen stenkista med obränt
lik; högre upp små stenkistor med brända ben; vid
sidan av den översta en lerurna med brända ben.
nen stor yllemantel (Lindqvist, v. Post,
Wal-terstorff, »Bronsåldersmanteln från
Gerums-berget i Västergötland», 1925). Smycken
buros av såväl män som kvinnor, dolken
hörde även till kvinnans utstyrsel.
B:s i naturen synliga minnesmärken äro
stora gravhögar och stora stenrösen, som i
nordligare trakter kunna härröra även från
järnåldern (bild 22, 23). Under de två första
perioderna begrovs den döde obränd i
stenkista el. en urholkad trädstam i högens mitt,
ofta under ett centralröse (bild 21). Bruket
att bränna liket framträdde vid slutet av
andra perioden och blev senare
allenarå-dande. De vita, rengjorda benen nedlades
i en lerurna, trä- el. stenkista och nedsattes
ofta i högar, vilkas »centralgrav» tillhörde
äldre b., ibland stenåldern; även brandgravar
under flat mark förekomma (se
Gravskick; om »Kung Björns hög» vid Håga
se d. o.), övergången från skelettbegravning
till bränning kan ha betecknat ett omslag
i de religiösa föreställningarna, liksom
nedläggandet av gravgods måste haft samband
med dessa. S. k. skatte- och depåfynd kunna
ha utgjort offer till de dödas andar eller gu
domliga makter men kunna också ha varit
skatter, avsedda att åter upptagas. En
antydan om några drag i bronsåldersfolkets tro
ge oss flera fynd. Nämnas må den s. k.
solvagnen från Trundholm i Danmark (bild
29); en dylik vagn har sannolikt förelegat
i ett fynd från Hälsingborg; ett unikt fynd
från Balkåkra, Skåne, återger även solskivan,
vilande på »solhjul». Nämnas må ock de till
ett hundratal uppgående små »solbåtarna» av
guldbleck i ett fynd från Jylland. B
^hällristningar (se d. o.) uppfattas av somliga forskare
som kultplatser för solen, vars skiva de så
ofta framställda båtarna tänkas draga över
himlavalvet. Av andra anses de som uttryck
för en dödskult (bild 25). — I ett tiotal fynd
från Nordeuropa känner man små bronsbilder
i kvinnogestalt (bild 28), som sannolikt återgå
på orientaliska Astarteframställningar och
som måhända kunna sammanställas med den
av Tacituo från en senare förhistorisk tid
omtalade jordgudinnan Nerthus, senare Njärd
(Njord). Även andra bilder från denna tid
torde vara gudabilder. Offerkärl äro säkert
bl. a. flera guldskålar (bild 9) och på hjul
ställda bronskärl.
Att norden under denna epok stod i
förbindelse med andra länder, visa införseln av
brons, guld och en del färdiga föremål samt
bl. a. upptagandet av vissa element ur den
mykensk-kretensiska kulturen,
spiralornamen-tiken, impulser till klädedräkten m. m.; ett
annat ex. är överförandet till nordisk form
av den italienska fibulan. Nordiska
brons-åldersföremål äro funna i Finland, Ryssland,
Schweiz, Frankrike; de rika kungagravarna
i Mykenai innehöllo också hundratals pärlor
av nordisk bärnsten, nordens vid denna tid
kanske viktigaste bytesvara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
