Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Browning, Robert - Brown-Séquard, Charles Édouard - Brown-Séquards förlamning - Browns molekylarrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Brown-Séquard—Browns molekylarrörelse
48
silkesspinnerska genom sin sång under en
promenad ingriper i de tillfälliga åhörarnas
liv, och »Dramatic romances and lyrics». 1844
gjorde han sin andra italienska resa, lärde
1845 känna Elizabeth Barrett och gifte sig
med henne hösten 1846, varefter makarna
satte bo i Florens. Under sitt äktenskap,
som upplöstes genom hustruns död 1861, skrev
han föga: »Christmas-eve and easter-day»
(1850), som utvecklar hans antidogmatiska
religiositet, kärleksdramat »In a balcony»
(1853) och »Men and women» (1855), femtio
monologer mot historisk bakgrund. Efter att
ha återvänt till England utgav B. 1864
diktcykeln »Dramatis personæ» och 1868—69 sitt
största och ryktbaraste verk, »The ring and
the book» (4 bd), samt »Prince
Hohenstiel-Schwangau, saviour of society» (1871),
»Fi-fine at the fair» (1872), »The inn album»
(1875), »La Saisiaz» (1878), »Dramatic idyls»
(1879—80), »Jocoseria» (1883), »Ferishtah’s
fancies» (1884), »Parleyings with certain
people of importance in their day» (1887) och
»Asolando» (1889). B. dog i Venezia och
begrovs i Westminster abbey. — B. var en frisk,
fullblodig och solig natur, rik på
levnads-glädje och optimism. Hans diktning är
framför allt analytisk, han undersöker med
outtröttlig forskar lust människosjälarna in i de
minsta och mest förborgade vrår, och hans
karakteristiska form är monologen, i vilken
den talande skildrar och avslöjar sig själv.
Ingen tid, ingen ras eller människotyp är
honom ointressant, han strävar att förstå och
sätta sig in i de mest skilda och gåtfulla
naturer. Hans vers omfattar alla slag av
framställning: lyrik, epos, drama, essä,
predikan, rättsinlaga o. s. v. »The ring and the
book» återger i monologer en italiensk
rättegång på 1600-talet om ett tredubbelt mord,
varvid var och en av de inblandade ger sin
uppfattning. Lärd och säregen, med en
hänsynslös subjektivism i uttryckssättet, har B.
aldrig blivit populär men dess högre
uppskattad av det förstående fåtalet. Skalden har
enligt B. en etisk uppgift, och B:s diktning
finner hos människan det gudomliga
elementet i de instinkter, som inspirera varje ädel
karaktär, men hans intressen äro ingalunda
ensidiga, och hans förnämsta verk äro lika
poetiskt originella som intellektuellt och
etiskt djupa. — B:s samlade verk utkommo
1888—89 i 16 bd; Tauchnitz har ett av B.
godkänt urval i 4 bd. För att underlätta
studiet av och utbreda kännedomen om B:s verk
stiftades 1881 »The Browning society», som
utger »Papers». Se vidare fru Sutherland Orr,
»Life and letters of B.» och »Handbook to
the works of B. B.», monogr. av E. Gosse
(1890), S. Brooke (1902), G. K. Chesterton
(1903), W. H. Griffin och H. C. Minchin (1910),
E. Koeppel (1911) samt under Browning,
E. B., anförd litteratur. E. F-t.*
Brown-Séquard [brå’n-sekä’r], Charles
É d o u a r d, fransk fysiolog (1817—94). Född
på ön Mauritius, blev B. 1846 med. dr i Paris
och ägnade sig åt experimentalfysiologiska
och nervpatologiska studier. Han vistades
1852—55 i Amerika, var 1859—63 läkare i
London och 1863—67
prof, vid Harvard
uni-versity i Cambridge,
Mass. Efter några års
vistelse i Frankrike
blev B. 1872
praktiserande läkare i New
York, 1877 prof, i
fysiologi i Genève och
1878 prof, vid Collège
de France i Paris. —
Sina
forskningsresultat om nervsystemets
fysiologi har B.
ned
lagt bl. a. i ett par större arbeten på eng. (1860
och 1861). Sina sista år studerade B. ivrigt
den inre sekretionen och väckte 1889 stor
uppmärksamhet genom på sig själv utförda
för-yngringsexperiment (insprutning av extrakt
av marsvin- och hundtestiklar). R. T-dt.*
Brown-Séquards förlamning [brå’n-sekä’rs-],
se Ryggmärgssjukdomar.
Browns molekylarrörelse [bråuns-], ständig
egenrörelse hos i vätskor uppslammade
partiklar, påvisades för mikroskopiskt synliga
partiklar av R o b e r t B r o w n (se d. o.) 1827
och för kolloidalt lösta, ultramikroskopiska
partiklar (se K o 11 o i d k e m i) av
Zsigmon-dy (se d. o.) 1903. Rörelsen hos dessa är
fullständigt oregelbunden och oberoende av
yttre betingelser, partiklarna röra sig efter
samma lagar som molekylerna i en verklig
lösning. Under denna förutsättning härledde
Einstein och v. Smoluchowski i början av
1900-talet lagarna för den brownska rörelsen,
vilka sedermera på ett glänsande sätt
experimentellt bekräftats av många forskare,
särskilt fransmannen Perrin, svensken Svedberg
och amerikanen Millikan. Därvid har man
undersökt partiklarnas translation, d. v. s.
deras medelväglängd efter en viss riktning
under olika tidsintervaller, och funnit, att den
är proportionell mot kvadratroten ur tiden.
Man har även i mycket tunna skikt av
suspensioner efter inträdd jämvikt bestämt
partiklarnas fördelning i vertikal led under
tyngdens inverkan. Liksom i atmosfären
avtar partiklarnas antal i geometrisk
progression, då höjden ökas i aritmetisk progression,
övriga undersökningsmetoder grunda sig bl. a.
på partiklarnas diffusionshastighet, deras
rotationshastighet, den hastighet, varmed de
koagulera (se K o 11 o i d k e m i), eller den
spontana koncentrationsändringen i ett litet
avgränsat rum. Millikan har dessutom
studerat rörelsen hos enstaka, i luft suspenderade
oljedroppar och funnit den stämma med
teorien. De beräkningar av antalet molekyler
i en grammolekyl, som dessa olika
undersökningsmetoder lett till, ha gett värden, som
stämma dels sinsemellan, dels med efter andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
