Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruggmann, Karl Friedrich - Brugsch, Heinrich - Brugulera - Bruhn, Anders - Bruhns, Karl Christian - Bruit - Brukssocieteten - Brukterer - Brulin, Johan Olof Herman - Bruljera, Bruljerad - Brumaire - Brummerska skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Brugsch—Brummerska skolan
58
uppgående skrifter bör särskilt framhållas
hans storartade verk »Grundriss der
ver-gleichenden Grammatik der indogermanischen
Sprachen» (1886—92; ny uppl. 1897—1916),
den mest betydande sammanfattningen av den
jämförande språkvetenskapens resultat efter
Bopp (se d. o.). Genom detta arbete har B.
kommit att utöva ett dominerande inflytande
inom den senaste perioden av sin vetenskap.
Hans ytterligt omfattande språkkännedom och
beläsenhet, hans skarpsinne och försiktiga
tillvägagångssätt vid lösande och debatterande
av de språkliga problemen och ej minst hans
betydande förmåga av klar skriftlig
framställning ställa honom utan gensägelse i främsta
ledet av det senaste århundradets
språkvetenskapsmän. B. grundade 1892 och utgav (tills,
m. W. Streitberg se d. o.) till sin död
den betydelsefulla tidskriften Indogermanische
Forschungen. Ad. N-n.
Brugsch, Heinrich, tysk egyptolog (1827
—94), en av egyptologiens främsta
märkesmän. Redan under sina skolår började B. sina
egyptologiska studier. Vid 21 års ålder
offentliggjorde han sitt
första vetenskapliga
arbete, »Scriptura
Ae-gyptiorum demotica»,
som betydligt vidgade
kännedomen om den
svårtillgängliga
egyptiska folkskriften (se
Hier ogly f er). Den
lärda världens
uppmärksamhet var nu
riktad på honom, och
särskilt i W. von
Hum-boldt vann han en
verksam beskyddare. Genom dennes
bemed-ling sattes han i tillfälle att besöka Egypten.
1854 kallades han till docent i Berlin,
utnämndes 1864 till preussisk konsul i Kairo
och 1868 till professor i Göttingen, som han
emellertid redan 1869 lämnade för att tillträda
befattningen som ledare för École
d’égyptolo-gie i Kairo, varmed inom kort förenades
di-rektörsplatsen för museet för egyptiska
forn-saker därstädes. På dessa poster
kvarstan-nade han till 1879, då han återvände till
Berlin. Av kediven utnämndes han till pascha
1881. Genom resor i Egypten, Främre Asien
och Persien förskaffade han sig en ingående
kännedom om orientens liv. Bland B:s
talrika vetenskapliga arbeten, som behandla snart
sagt alla områden av egyptologien, förtjäna
särskilt att nämnas:
»Hieroglyphisch-demo-tisches Wörterbuch» (7 bd, 1867—82),
»Dic-tionnaire géographique de 1’ancienne Égypte»
(1877-80) och »Thesaurus inscriptionum
Aegyp-tiarum» (6 bd, 1882—91). År 1863 grundade
han Zeitschrift für Ägyptische Sprache und
Alterthumskunde, vars redaktion han sedan
tillhörde till sin död. E. P-s.
Bruguièra, se Mangrove.
Bruhn, Anders, biskop (1778—1856). Blev
1807 rektor i Uddevalla, 1814 teol. lektor i
Göteborg, prästvigdes 1817, blev 1836
domprost i Västerås och 1840 biskop i Göteborgs
stift. Han författade ett par länge allmänt
begagnade läroböcker i kyrkohistoria och
dogmatik.
Bruhns, Karl Christian, tysk
astronom (1830—81), direktor vid observatoriet och
professor i Leipzig. Upptäckte flera nya
kometer, utförde en mängd banberäkningar och
värdefulla längd-, bredd- och
asimutbestäm-ningar. B. gav upphov till 24 meteorologiska
stationer inom Tyskland. S. A-f.
Bruit [brui’], fr., oväsen. — Tant de bruit
pour une omelette [tä de brui’ pör yn åmlä’t],
»så mycket väsen för ingenting» (egentl. för
en omelett).
Brukssocieteten, representanterna för de
bruk, som äro delaktiga i Järnkontoret (se
d. o.).
Brukterer (lat. Bru’cteri), forngermansk
folkstam i n. Westfalen och angränsande delar
av Holland. Den reste sig flera gånger mot
romarna, bl. a. under Arminius, men
besegrades (senast 310 av Konstantin).
Brulln, Johan Olof Herman,
arkivman, historiker (f. 18 7 5 23/b). Fil- dr i
Uppsala 1905, docent i historia 1907 och anställd
vid universitetsbiblioteket, blev han i
Riksarkivet andre arkivarie 1909, förste arkivarie
1917 och arkivråd 1920. Han har skrivit bl.
a. »Sverige och Frankrike under nordiska
kriget och spanska successionskrisen 1700—
1701» (1905), »Stilleståndet i Altmark 1629»
(i »Historiska studier», festskrift till H. Hjärne
1908) och »Österrike och det stora nordiska
kriget före Karl XII:s infall i Sachsen, 1700
—1706» (i Hist. Tidskr. 1909). B. redigerar
»Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och
brefväxling. Förra afdelningen» och har
därav mönstergillt utgivit dir 4—7 (1909—25;
omfatta åren 1628—32).
Bruljèra, Bruljèrad, se B r ou i 11 e r a.
Brumaire [brymä’r], fr. (av lat. bruma,
dimma), »dimmånaden», den franska
republikanska kalenderns andra månad, vilken hade
30 dagar och åren I—III (22 sept. 1792—22
sept. 1795) och V—VII (22 sept. 1796—22
sept. 1799) började 22 okt. och slutade 20
nov., åren IV (23 sept. 1795—21 sept. 1796),
VIII—XI (23 sept. 1799—23 sept. 1803) och
XIII—XIV (23 sept. 1804—1806, då den
kristna kalendern återinfördes) började 23 okt. och
slutade 21 nov. samt året XII (24 sept. 1803
—22 sept. 1804) började 24 okt. 1803 och
slutade 22 nov. s. å. Jfr Kalender. —
Historiskt ryktbara äro 18 och 19 b. år VIII (9
och 10 nov. 1799), då Napoleon utförde den
statskupp, som störtade direktoriet och gjorde
honom själv till förste konsul.
Brummerska skolan i Stockholm, högre
läroverk för flickor, grundlädes 1882 av fröken
Eugenie Brummer (1846—1919; gift
1893 med prosten Alfred Steinmetz, änka
1894) och är sedan 1897 belägen Johannes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
