Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brun, Johan Nordal - Brun, Johannes Finne - Brun, Louise, f. Guldbrandsen - Brun, Sven - Bruna bönor - Bruna juran - Brunalger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Brun, J. F.—Brunalger
62
mycket populära. Sin säkerligen största
betydelse har han haft som psalmsångare.
Kon-firmationspsalmen »Lad denne dag, o Herre
Gud, for os velsignet være», påskpsalmen
»Jesus lever, graven brast!» och
pingstpsalmen »Änd over ånder, kom ned fra det
höje», ingå jämte andra värdefulla andliga
dikter i hans »Evangeliske sange» (1786) och
tillhöra den norska kyrkans kärnpsalmer. —
Till B:s mest uppmärksammade skrifter höra
hans »Hellige taler», I (1797—98), II (1805).
B. framstår som en ortodoxiens kämpe mot
den inträngande rationalismen och blev som
biskop i Bergen en av förgrundsfigurerna i
det religiösa och det nationella livet. En av
de ivrigaste motståndarna till den
svensknorska unionstanken, böjde han sig efter dess
förverkligande inför det skedda och närmade
sig Karl Johan. — Biogr. av A. H. Winsnes
(i Norsk Teol. Tidsskrift 1920). A. G-w.
Brun, Johannes Finne, norsk
skådespelare (1831—90). Tillhörde 1850—57
Bergens nationella scen, sedan Kristiania (Oslo)
teater. B. gästspelade i Stockholm 1878 o. 1885.
Hans staty av
Bergslien restes 1902 vid
Nationalteatret i Oslo.
B. var sedan 1851 g.
m. Louise
Guldbrand-sen (se Louise B.).
Av B:s roller märkas
Daniel Hej re i »De
ungas förbund»,
Stråman i »Kärlekens
komedi», gamle Ekdal i
»Vildanden», Kampe i
»Det nya systemet»,
Jacobsen i »Ett
handelshus», Jeppe på
Berget, Per klockare i »Erasmus Montanus»,
Jacob von Tyboe, Falstaff i »Konung
Henrik IV», Argan i »Den inbillade sjuke»,
Jourdain i »Borgaren adelsman» och
Michel Perrin. B. ägde i lika mått varm
humor och frodig fantasi, fin uppfattning och
utpräglat verklighetssinne. Hans godmodiga
älskvärdhet var betagande, hans komik
befriande och hela hans gestaltningsförmåga
av stora mått. Han var sin tids centrala
personlighet i norskt teaterliv och anses som
den norska scenens ypperste konstnär. —
Litt.: »J. B. Et mindeblad» (1890). G. K-g.
Brun, Louise, f. Guldbrandsen, norsk
skådespelerska (1831—66), g. m. Johannes B.
1851. Tillhörde 1850—57 Bergens nationella
scen och från 1857 Kristiania (Oslo) teater. B.
var en mångsidig skådespelerska av betydande
talang, som fann sig lika väl till rätta i det
stora dramat som i komedien. Som en av
hennes bästa roller nämnes Fru Inger till
östråt. G. K-g.
Brun, Sven, norsk präst (1812—94),
sonson till biskop J. N. B. Präst i Kristiania
(Oslo) 1851, kyrkoherde i Trefoldigheds
församling där från 1858. -Utan djupare
veten
skaplig begåvning, var B. en av sin tids mest
frejdade andliga vältalare i Norge och
fungerade som ordf, vid flera skandinaviska
kyrkliga möten. B. utgav åtskilliga griftetal över
kända personligheter. Litt.: »Sven B.
Minde-blade» (1894). A. G-w.
Bruna bönor, se Bönsläktet.
Bruna juran, se Jurasystemet.
Brunalger kallas de till klassen
Phaeophy-ceae (Fuooideae) hörande algerna, de egentliga
tångväxterna, emedan de alltid jämte klorofyll
innehålla ett gulbrunt färgämne, fykoxantin
(se Algfärgämnen), som giver dem en
läderbrun färg. De äro på ett par undantag
när alla havsalger, som nå sin högsta
form-och individrikedom i de tempererade och kalla
haven. I motsats mot grön- och rödalger bilda
b. som assimilationsprodukt aldrig stärkelse
men väl andra kolhydrat jämte garv- och
fett-artade ämnen. De äro vidare mycket rika på
kalium, natrium, brom och jod, och de grövre
b. äro därför råmaterial för framställning av
dessa ämnen. B:s svärmceller ha en för hela
gruppen konstant och mycket karakteristisk
form: de äro nämligen päronformade, i ena
ändan smalt tillspetsade och försedda med 2
flimmerhår (cilier), utgående från en liten röd
s. k. ögonfläck (jfr Befruktning, bild 5
o. 6). I övrigt visa b. en mycket stor
omväxling i sin vegetativa byggnad: de enklaste äro
enkla eller greniga trådar, andra bilda av
dylika trådar hopfiltade och sammanvuxna
väv-nadskroppar, andra slutligen, de egentliga
tångarterna, bilda fasta cellulära vävnader
med tydliga växpunkter nästan alldeles som
hos högre växter. — Fortplantningen sker dels
på könlös väg medelst cilieförsedda
svärmceller (zoosporer) eller orörliga s. k. mono- och
tetrasporer, dels på könlig väg, varvid
antingen lika eller olika stora svärmceller
(gameter) förenas och ge upphov till nya
individ. Slutligen förekommer även hos de
högsta formerna äggbefruktning (se
Befruktning, sp. 1100). Inom alla undergrupper
(utom den högsta, Fucales) fortplanta sig
de genom befruktning uppkomna individen
genom sporer, och ur dessa uppväxa så i regel
ånyo könsindivid i regelbunden s. k.
generationsväxling. — B. pläga indelas i följande
ordningar:
1. Phaeosporales. Alger trådformiga eller med
av sammanvuxna trådar bildade vävnader.
I regel likstora gameter. Hit höra de vid
våra kuster allmänna bruntråd (Pylaiella
litoralis) och tångludd (Elachista fucicola).
2. Tilopteridales. Vegetativ byggnad som
föregående. Äggbefruktning. Orörliga
monosporer.
3. Dictyotales. Alger med fasta cellulära
vävnader med toppcellstillväxt eller marginal
tillväxtzon. Generationsväxling mellan
morfologiskt lika könsindivid och
tetra-sporindivid. Vid svenska kusten
förekommer som sällsynthet Dictyota dichotoma.
I varmare hav: Padina Pavonia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
