Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunalger - Brunanborg - Brunand - Brunbakterios - Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja) - Brunchorst, Jörgen - Brundisium el. Brundusium - Brune, Guillaume Marie Anne - Bruneau, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Brunanborg—Bruneau
64
4. Laminariales. Generationsväxling mellan
mikroskopiskt små, trådlika
könsgenera-tioner och stora, högt utvecklade,
sporbildande generationer, de egentliga
algerna. Vid vår västkust växa
fingertång (Laminaria digitata) och
bladtång (Laminaria saccharina; se
Laminaria). I de antarktiska haven
förekommer den längsta av alla alger, j ä t
tekel p e n (Macrocystis pyrifera), som kan
nå en längd av 70 m. Laminariacéerna
bilda huvudmassan av algvegetationen i de
kallare arktiska och antarktiska haven.
5. Fucales. Grova tångarter med tydliga,
topp-ställda växpunkter. Äggbefruktning.
Könlös förökning saknas alldeles. Hit höra
några av våra allmännaste tångarter, såsom
blåstång (Fucus vesiculosus) och s å
g-tång (Fucus serratus; se Fucus) samt
knöltång (Ascophyllum nodosum),
allmänna vid västkusten. Mera enstaka
förekommer hos oss e k t å n g (Hdlidrys
silü-quosa). I de tropiska haven förekommer
det artrika Sargassum-släktet, varav flera
arter föra ett pelagiskt levnadssätt, fritt
kringdrivande i havet, bildande Atlantens
s. k. Sargassohav. Jfr vidstående pl. N. S-s.
Brunanborg (angl. Brunanburh), nordengelsk
borg, där den eng. konungen Ethelstan år
937 skall ha besegrat nordmännen.
Brunand, se Dykänder.
Brunbakteriös, se B a k t e r i o s.
Brunbäcks färja (Brunnbäcks färja),
färjställe vid Dalälven i Folkärna socken,
bekant genom dalkarlarnas seger där över
Kristian II :s trupper i april 1521. Den mot
Dalarna sända kungliga hären uppges ha bestått
av danskar, holsteinare, skotska och franska
legotrupper; Peder Swarts uppgift om dess
antal, 6,000 man, måste vara en betydlig
överdrift. Biskop Jens Andersen (Beldenak)
påstås ha varit tillstädes och tillstyrkt återtåg,
när han fick höra, att dalkarlarna i nödfall
levde på barkbröd (»åto trä») och vatten. Om
träff ningens förlopp är föga med visshet känt;
dess största betydelse var väl det moraliska
intrycket av denna bondehoparnas första seger
i befrielsekriget. Den har sedermera firats i
Dalvisan och Vänjansvisan. (V. S-g.)
Brunchorst, Jörgen, norsk botanist,
politiker, diplomat (1862—1917). Född i Bergen,
studerade han 1882—86 botanik i Tyskland,
anställdes 1886 som konservator vid Bergens
museum och blev dess direktör 1901. Om
museets organisation inlade han betydande
förtjänster, genomdrev dess tillbyggnad och
vidgade dess folkupplysande verksamhet
genom populära föredrag. Han skaffade medel
till och upprättade, i Bergen 1891, Norges
första biologiska station. På B:s initiativ
övertog Bergens museum den
populärvetenskapliga tidskriften Naturen, som han
redigerade från 1886 liksom även, från 1892,
Bergens Museums Aarbog. Jämte G. Gran
uppsatte han 1890 tidskriften Samtiden och
tillhörde t. o. m. 1892 dess redaktion. Han
var stortingsman 1895—97, vald som
arbetarrepresentant, samt 1903—06 och tillhörde då
1903 oppositionen mot ministären Blehr. 1905
var han led. av stortingets »specialkommitté»
för konsulatsakens genomförande. B. blev
1906 norsk ministerresident och
generalkonsul i Habana, var sept. 1907—mars 1908
arbetsminister i Lövlands ministär, återtog sin
post på Kuba, blev 1910 minister i
Stockholm och 1916 i Rom. Någon ledande politisk
personlighet blev han aldrig. — Bland B:s
skrifter märkas flera avh. i växtfysiologi och
mykologi, »De vigtigste plantesygdomme»
(1887) och »Bergens museum 1825—1900» (1900).
Brundlsium el. B r u n d ü s i u m, lat. namn
på Brindisi (se d. o.).
Brune [bryn], Guillaume Marie Anne,
fransk marskalk (1763—1815). Studerade
juridik i Paris, slöt sig hänförd till
revolutionen, blev politisk journalist och en av
kor-delierklubbens stiftare
samt 1792
civilkommissarie i Belgien. 1793
kämpade han mot
insurgenterna i Vendée,
blev s. å.
brigadgeneral, deltog i slaget
vid Rivoli och blev
divisionsgeneral 1797.
1798 proklamerade han
i Schweiz Helvetiska
republiken. B. var
personligen överdådigt
tapper, därtill som
fältherre mild mot den civila befolkningen, och
upprätthöll sträng manstukt bland sina
trupper. 1799 försvarade han med stor framgång
Amsterdam mot engelsmän och ryssar och
tvang dem att utrymma Holland. Sedan han
deltagit i undertryckandet av
Vendéeupp-roret, blev B. 1800 överbefälhavare för armén
i Italien och vann där en del smärre
framgångar mot österrikarna. Han var
ambassadör i Konstantinopel 1803—05, blev 1804
marskalk och 1806 generalguvernör över
hanse-städerna samt befälhavare över trupperna i
svenska Pommern. B. inryckte aug. 1807 i
Stralsund, och 7 sept. avslöt svenske
befälhavaren Toll med B. en konvention, enligt
vilken även Rügen utrymdes men armén där
ostörd finge återföras till Sverige. Gustav IV
Adolf hade vid ett möte s. å. sökt förmå B.
att sluta sig till bourbonerna. Fastän B.
vägrade, var Napoleons misstroende väckt, och B.
försattes ur tjänstgöring. 1814 erbjöd han
förgäves sina tjänster åt bourbonerna. Han
övergick under de 100 dagarna till Napoleon,
blev då pär och överbefälhavare i Toulon,
underkastade sig efter Napoleons fall Ludvig
XVIII men blev s. å. på resa till Paris i
Avignon mördad av fanatiska rojalister.
Bruneau [brynå’], Alfred, fransk
tonsättare (f. 1857), elev av konservatoriet i Paris
med Massenet som kompositionslärare. Skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
