Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruneau, Alfred - Brunei - Brunel, Isambard Kingdom - Brunel, sir Marc Isambard - Brunella - Brunelleschi, Filippo di Ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Brunei—Brunelleschi
66
företrädesvis på 1880- och 1890-talet flera
operor och baletter (»L’attaque au moulin»,
»Ouragan», »Messidor», »Le rève», »Les
quat-re journées» m. fl.), vilka uppförts i Paris
med stor framgång; i övrigt har han skrivit
symfoniska dikter, uvertyrer m. m., vilka
dock vunnit mindre beaktande. B.s flesta
sceniska verk äro byggda på motiv ur Zolas
verk och representera i detta hänseende
realismen inom den franska operan. Den
musikaliska behandlingen är wagneriansk med viss
konservativ fransk läggning. B. har även
skrivit om fransk och rysk musik. — Litt.:
A. Hervey, »A. B.» (1907). T. N.
Brunei [bronéi’], se B o r n e o, sp. 882.
Brunei [brone’1], Isambard Kingdom,
engelsk ingenjör (1806—59), son till M. I. B.
Var en framstående järnvägs byggare och
far-tygskonstruktör. Bl. a. byggde han
Great-Westernjärn vägen, mellan London och Bristol,
samt de första stora atlantångarna, »Great
Western», »Great Britain» och »Great
Eas-tern». G. H—r.
Brunei [brynä’1], sir Marc Isambard,
fransk-eng. ingenjör (1769—1849). Först
verksam i Nordamerika, kom B. 1799 till London
och gjorde sig där ett namn såsom mekanisk
konstruktör. Mest känd är B. såsom
förslagsställare och byggmadsledare för den första
trafiktunneln under floden Thames, utförd
1825—43. Upphöjdes till baronet 1841. Led.
av sv. Vet.-akad. 1828. G. H-r.
Brune’lla (Prune’lld), släkte av fam.
Labi-atae, omfattande fleråriga örter med blommor
samlade till ax i stjälkens topp. I Sverige
två arter, av vilka brunört el.
skogshumle (B. vulgaris), en låg ört med
helbräd-dade eller glest naggade blad och blåvioletta
blommor, är allmän på torra ängar och
gräsmarker i hela landet. G. M-e.
Brunelleschi [bronele’ski], Filippo di
Ser, florentinsk arkitekt (1377—1446). B.
fick en lärd uppfostran, kom sedan i
guld-smedslära (mästare 1404) och framträdde
snart som skulptör. Hans äldsta bevarade
arbete är den modell, med vilken han deltog
i den 1401 utlysta tävlingen om bronsportar
till baptisteriet i Florens (jfr Ghiberti),
en kraftfull relief med dramatisk gruppering
och rik rörelse. Senare utförde han i trä det
stora krucifixet i Cappella Gondi i Santa
Maria Novella, ett själfullt och ädelt format
arbete. Andra skulpturer av honom äro icke
kända. — Under 1400-talets första årtionde
gjorde B. tillsammans med Donatello en
studieresa till Rom, där han med iver studerade
och uppmätte antika byggnadsrester. Då en
tävling angående sättet för att uppföra
kupolen på domkyrkan i Florens (dess form var
i det väsentliga bestämd långt tidigare)
anordnades 1418, inlämnade B. jämte Donatello
och Nanni di Banco ett projekt, som väckte
stort uppseende genom att ådagalägga
möjligheten att mura den stora kupolen utan att
använda byggnadsställningar. 1420 fingo B.
Bild 9. Det yttre av Cappella de’Pazzi.
och Ghiberti, efter att ha förfärdigat en ny
modell, uppdraget att bygga kupolen, som
invigdes 1436. Sistnämnda år fastställdes
också B :s förslag till lanternin, som
emellertid liksom delar av kupolens arkitektoniska
utsmyckning sattes i verket först efter hans
död. — Om Ghibertis delaktighet i
kupolbygget råda delade meningar; säkerligen var
den djärva och eleganta konstruktionen h. o.
h. B:s verk. Jfr Columbus’ ägg.
Jämte detta sitt huvudarbete utförde B.
talrika andra byggnader i Florens. Han var
1421—24 arkitekt för det 1419 grundlagda,
först 1445 fullbordade hittebarnshuset
(Spe-dale degli innocenti), vars vackra portik (bild
1) är hans verk; han förestod från 1421 det
långsamt framskridande arbetet på kyrkan
San Lorenzo (påbörjad 1419; korsformig
basi-likal anläggning; den vackra, med plastisk
dekoration av Donatello utsmyckade »gamla
sakristian» fullbordades av B. 1429; vid hans
död var tvärskeppet knappast färdigt, och
bygget fullbordades med betydande
avvikelser från hans plan); han påbörjade 1429 el.
1430 Cappella de’ Pazzi vid kyrkan Santa
Croce, en liten kupolbyggnad, vars interiör
har sällsynt vackra proportioner och en
klassiskt ren dekoration (den senare delvis utförd
av Luca och Andrea della Robbia); han
planläde också kyrkan San Spirito (omtalas 1445
som påbörjad; förenklad ombildning av San
Lorenzo), i vars utförande han dock ej kan
ha haft större andel. Vidare skall B. ha
påbörjat Palazzo Pitti (se Florentinsk
konst).
B. bröt nya vägar för sin tids arkitektur
dels genom att med konstnärlig förståelse
upptaga och använda former ur antikens
byggnadskonst i klok anpassning till de
praktiska uppgifternas krav, dels och framför allt
genom att utveckla en klar, harmonisk
disposition av byggnadsplanen och av interiörens
rymdförhållanden. Den förra sidan av hans
verksamhet innebar upphovet till
renässanskonstens anknytning till antiken, en
stilförbindelse, som genom Alberti fick en vida mera
IV. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
