Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brädspel - Brädstapel - Bräken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Brädstapel—Bräken
122
Bild 2. Utgångsställning i brädspel.
1—12 vits bräde. 13—24 svarts bräde.
svarar mot mörk på den andra. På dessa kilar
flyttas brickorna. Spelarna äro två; den ene
har 15 ljusa, den andre 15 mörka brickor.
Vid spelets början har vardera spelaren sina
brickor uppstaplade på tungan längst till
höger på motståndarens sida (hem el. hus;
se bild 2). Två tärningar användas för varje
kast, och brickorna flyttas lika många tungor
framåt, som tärningarna visa ögon, utom vid
a 11 o r (= lika många ögon på båda
tärningarna), som tagas dubbelt. Stå brickorna på
motspelarens sida, flyttas de från höger till
vänster; då de kommit över till egen sida,
från vänster till höger. Spelets idé är, att
man skall söka fria brickorna över hela
brädet för att spela »hem» eller »opp» dem på den
tunga, där de först staplades. Den, som hinner
först härmed, har vunnit. En enkel bricka
kallas »blotta» och kan »slås», d. v. s. måste av sin
ägare borttagas ur brädet, om motståndaren
träffar den och med sin bricka intar dess
tunga. Den, som har sin bricka slagen, måste
först »slå in», d. v. s. placera den på någon
av de sex första tungorna på motståndarens
sida, innan han får flytta någon annan bricka.
Band kallas två (eller flera) brickor av samma
färg på en tunga. Snabbare (och med dubbel
vinst) än genom hemspel kan man vinna
genom att göra motspelaren j a n, d. v. s. att
slå flera av hans brickor, än han har
möjlighet att slå in (se bild 3). Att göra
spräng j an är det högst skattade sättet
att vinna; det sker genom att vid inslag
Bild 3. Typisk situation för janspel. Nästa svarta
blotta är »janbrickan»; slås den och svarta brickan
på fält 19 (jfr bild 2), blir svart jan.
Bild 4. Vit blir sprängjan genom att svart, som har
två brickor slagna, fått tärningskastet »sinka fyra»
(= 5 + 4) och därmed slår vits band på fält 16 och 17.
slå motspelarens band (bild 4). — Munk
kallas spelare, som ännu har en eller
flera brickor slagna, när motspelaren spelar
hem och vinner. Enkelt och dubbelt
kronspel, trappspel och u p p s p e 1
kallas mindre vanliga former för vinst, som
stå hemspel nära. F å t (fr. faute, fel) kallas
slag, på vilket spelare ej kan »komma in»
med slagen bricka. —• Bland utomlands gängse
b. kunna nämnas triktrak, av hög ålder och
med invecklade spelregler, toccategli, puff,
revertier, som mest liknar svenskt b., och
backgammon. I alla dessa äro brickornas
gång och värderingen av slagen en annan än
i svenskt b.; i flera tillkommer
poängberäkning. — Se T. Wilson, »Illustrerad spelbok»
(1888); »Brädspel» (2:a uppl. 1920). R-nB.
Brädstapel. Vid förvaring av sågat virke i
brädgård (se d. o.) upplägges det i staplar.
Då virket kommer från sågen, är det rått och
måste därför undergå en jämn och ej alltför
långsam torkning, för att det ej skall skadas
genom svampangrepp (särskilt blåyta) och
sprickbildning. B. byggas särskilt med tanke
på denna torkning. De läggas på kraftiga
underlag, så att bottenlagret kommer väl upp
från marken. Mellan varje lager virke i
stapeln inläggas vinkelrätt klena granbräder
eller 1"X2" läkt, s. k. strö. Härigenom
erhål-les luftväxling mellan de olika lagren i
stapeln. De särskilda plankorna eller bräderna
i varje lager få ej heller ligga tätt intill
varandra utan »säras» 3 ä 4 tum för att
underlätta luftväxlingen. I varje b. lägges om
möjligt blott virke av samma dimension. B.
byggas vanligen till 20 fots höjd och förses
med dubbelt tak. Virket bör ligga i b., tills
det blivit skeppningstorrt, d. v. s. blott
innehåller omkr. 30 % fuktighet. På sommaren
går detta på 3—4 veckor. Skeppningstorrt
virke bör ej för länge ligga kvar i ströade
staplar, enär det då lätt spricker (särskilt
gäller detta planken). Man hoplägger därför
då virket i täta staplar, i vilka blott här och
där inlägges ett strölager. Genom dylik s. k.
klossläggning undvikes kvalitetsförsämring
vid långvarig förvaring. S-r.
Bräken, gemensamt namn på en mängd
orm-bunksarter av olika släkten; i egentlig
bemärkelse är b. örnbräken (Eupteris [Pte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
