Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Bröllop
152
samma järtecken och förrättades offer.
Bröl-lopsmåltiden intogs vanligen i brudens hem.
När natten inbröt, tog brudgummen bruden
ur hennes moders armar. I festligt tåg under
fackelsken, musik och ofta rätt vågade visor
fördes paret till sin bostad. Bruden lyftes
över tröskeln, mottogs, som det heter, »med
vatten och eld», bragte ett offer åt husets
gudar (larerna) och leddes av brudförerskan
till den äkta bädden. (M. Pn N-n.)
Indien. Det vediska ritualet innehåller
ytterst detaljerade föreskrifter rörande
villkoren och formerna för äktenskaps ingående.
Atta olika former av äktenskap omtalas, av
vilka emellertid blott fyra betraktas som
fullt lagenliga — brudköp och brudrov skulle
nämligen teoretiskt sett vara uteslutna. Om
de högre formerna av bröllopsritual bör
anmärkas, att det företer beaktansvärda
överensstämmelser med det hos antikens
kulturfolk gängse; såsom särskilt utmärkande
drag kunna anföras: brudens fader
överlämnade henne i brudgummens händer, brud och
brudgum fattade varandras högra hand,
offrade gemensamt i elden och vandrade tre
gånger runt denna samt togo slutligen
gemensamt sju steg i bestämd riktning från
elden. Det hela avslutades med brudens färd
till sitt nya hem, även den förbunden med
en mängd ceremonier. Jfr vidare Winternitz,
»Das altindische Hochzeitsritual» (1892). —
I modern tid äro bröllopsskicken inom de
otaliga kasterna så skiftande, att ingen
redogörelse här kan ges. Men tydligt är, att
åtminstone bland bramanerna en hel del av
det vediska ritualets föreskrifter ännu
iakt-tages. Karakteristiska i synnerhet för de
högre kasterna äro mycket tidiga giftermål
(barnäktenskap), varvid bruden som regel
stannar kvar i föräldrahemmet, tills hon nått
pubertetsåldern. J. Ch-r.
I Kina växla bröllopssederna starkt i de
olika provinserna, men följande drag äro
allmänna. Efter vederbörlig medling av
vanligen kvinnliga mellanhänder, varvid de ev.
parternas horoskop skärskådas, framställa
brudgummens föräldrar eller förmyndare frieri
till brudens, och dessa svara skriftligt. Detta
kontrakt och därpå följande sändning av
för-lovningspresenter till bruden (bruddräkt,
siden, pengar, vin, kakor etc.) äro lagligt
bindande. En dag med gott auspicium väljes,
en månad före denna sändas presenterna, och
några dagar före b. föres utstyrseln i festlig
procession till brudgummens hus.
Bröllopsdagen skrudas bruden under musik och får
en röd slöja för ansiktet. En vän till
brudgummen anländer med en skrivelse, som ofta
gömmes som giftermålsbevis, för att hämta
bruden. Denna stiger i en av fyra man buren,
rikt utskuren bärstol, täckt med röda
broderier. Vid ljudet av smällare avtågar
processionen; bärstolen konvojeras av musikanter,
bärare av lyktor med parternas familjenamn
i stora bokstäver, en stor röd parasoll m. m.
Vid ankomsten mottages den med smällare
och musik, bärstolen föres in i ett
mottagningsrum, bruden hjälpes ut av tärnor och
ledes till brudgemaket och sätter sig där
bredvid brudgummen på sängkanten.
Därifrån går paret till högtidsrummet, där de
framför ett bord med sötsaker, torkad frukt
och diverse symboliska föremål göra
bugningar för gudarna, brudgummens
förfäders-tavlor och för varandra. De dricka varandra
sedan till i olika omgångar i vin, blandat med
honung, ur bägare, förenade med röd tråd.
Brudgummen lyfter nu brudslöjan och
ledsagar bruden till gemaket, där hon avlägger
den yttre brudkappan. Därpå följer ett
gästabud, där gästerna skämta med bruden och
skoningslöst kritisera henne. Tredje dagen
efter b. avlägga de nygifta besök i brudens
hem och buga sig för brudens förfäderstavlor.
I Japan äro bröllopssederna i stor
utsträckning lån från Kina: mellanhänderna,
förlovningspresenterna och dessas bindande
natur, bröllopsbägaren såsom den egentliga
riten (här 9 drickningar vid festen och 9 i
brudgemaket efter festen) samt besöket i
brudens hem på tredje dagen. Avvikande äro
klädselsederna. Bruden lämnar sitt hem helt
klädd i vitt (sorgfärg): hon är död För sin
förra familj. Vid ankomsten till sitt nya
hem ikläder hon sig en dräkt, skänkt av
brudgummen, för att sedan under aftonens
lopp göra ännu ett ombyte. B. Kgn.
I den skandinaviska norden
under hednatiden voro formerna för b:s firande
noga bestämda av lag och sedvänja. Tiden för
b. utsattes vid trolovningen eller fästemålet.
B. firades i allmänhet i brudens hem. Sedan
brudgummen i vittnens närvaro erlagt den
vid trolovningen fastställda brudköpssumman,
gav giftomannen (se d. o.) de tu tillsammans
genom att lägga brudens hand i brudgummens
(giftermål). Den högtidliga akten kallades
vanligast »handfästning» på grund av den
åtföljande seden, att, när paret givits
samman, först fadern lade sin högra hand över
deras, sedan alla de närvarande. — Efter
denna ceremoni vidtog gästabudet. Under
bröllopsmåltiden druckos skålar och
nedkallades gudarnas välsignelse, särskilt Vars,
trohetslöftenas gudinna. I allas närvaro besteg
paret den äkta sängen. Man hade så ett
genom vittnen giltigt intyg om äktenskapets
ingående.
Efter kristendomens införande förändrades
åtskilligt av förut gällande sedvänjor, och
nya former tillkommo. I landskapslagarna,
som återspegla föreningen av gammalt och
nytt, förekomma föreskrifter om b. Andra
regler fortlevde som ärvd sedvänja.
Fästningen (trolovningen) och bilägret
(samliggandet) i vittnens åsyn voro de två viktigaste
äktenskapsstiftande faktorerna. B. höllos (hos
bönderna) på någon av årets tre därför
bestämda »mungotstider». Flickan ansågs i
regel giftasvuxen vid 15 års ålder. Trolovnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
