Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddha (stiftaren av buddismen) - Buddhaghosa - Buddism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Buddhaghosa—Buddism
180
kvinnor tävlade om att tjäna mästaren. Den
dyrbaraste gåva B. någonsin mottog var
parken Jetavana i närheten av Örävasti; där
vistades B. ofta under regntiden och
samtalade med sina lärjungar eller predikade
inför stora människoskaror. I närheten av
érävasti lät lekmannasystern Visäkhä
uppföra en praktbyggnad Pürväräma (»den östra
trädgården») åt B:s lärjungar.
När B. var 80 år gammal, insjuknade han,
sedan han hos en smed ätit fett fläsk. Han
ställde då sina steg mot Kusinagara, som
skall ha legat ej långt ö. om Kapilavastu.
Under ett blommande sälaträd i dess närhet
redde Änanda åt B. ett läger, och här ingick
han i nirväna. Hans sista ord voro: »Nu,
munkar, säger jag mitt avskedsord till eder:
förgängligt är varje element; kämpen utan
att förtröttas för eder frälsning». B. begrovs
under furstliga hedersbetygelser. Hans brända
ben fördelades mellan grannfurstarna, som
bevistade likbegängelsen, och man har i våra
dagar återfunnit reliker av B., som påstås
vara autentiska (sålunda påträffades 1898 vid
utgrävningar i en stüpa, relikkulle, vid
Pip-rawa i Tarai v. om Nepal ett kärl med en
inskrift, som gav vid handen, att det skulle
innehålla reliker av B.).
En översikt av traditionerna om B:s liv
ger J. Charpentier, »Buddha» (1910). Om
andra benämningar för B. jfr è ä k y a m u n i
och Tathägata. J. Ch-r.
Buddhaghosa, buddistisk författare; levde
på 400-talet e. Kr. Enligt traditionen skrev
han på Ceylon »Visuddhimagga» (»renhetens
väg»), en utomordentligt värdefull
systematisk framställning av hela den buddistiska
läran (en redogörelse för innehållet gavs 1891
av Warren i Journal of the Pali Text
So-ciety). — B. är en utomordentlig
kommentator och har utövat stort inflytande på den
sydliga buddismen. J. Ch-r.
Buddi’sm, religion och munkorden, som
uppstod i ö. delen av Främre Indien under
500-talet f. Kr., stiftad av Buddha (se d. o.).
Enligt b:s egen teori, som väl härvidlag torde
återgå till stiftaren själv, är läran endast en
upprepning och förnyelse av den
universalis-tiska frälsningslära, som under millioner år
förut predikats av en mängd buddhas. Att
detta är en myt är klart; men å andra sidan
måste b. ses i närmaste sammanhang med
de religiösa rörelser, som redan långt före
Buddhas uppträdande börjat göra sig
gällande inom bramanismen och som väsentligen
gingo ut på att förkasta den bramanska
offerreligionen och i stället finna vägen till
omintetgörande av karman (se d. o.), mänsklig
aktivitet och dess resultat, och därmed
förlossningen från upprepad död och återfödelse
i kunskap om vissa grundläggande och
allmängiltiga sanningar.
För de bramanska kretsar, vilkas
förkunnelse är nedlagd i upanishaderna (se d. o.),
utgjordes den högsta kunskapen av
förståel
sen av identiteten mellan brahman och ätman
(se Bramanism och V e d ä n t a); för
b. åter synes det centrala vara att klart
uppfatta förgängligheten hos allt existerande,
att fullt förstå, att det icke gives någon
individualitet — den nära till hands liggande
slutsatsen, att endast det översinnliga, det för
mänskliga tankar och ord oåtkomliga, äger
realitet, har kanske ej klart uttalats under
b :s äldsta tid. Upanishaderna predika
knappast pessimism i verklig mening; men å
andra sidan ligger i det målmedvetna
strävandet mot full befrielse från upprepad existens
den uppfattningen klar, att allt jordiskt är
värdelöst, emedan det i högre mening saknar
realitet. B. åter predikar klart och öppet
värdelösheten och intigheten hos allt jordiskt
och dröjer gärna vid skildringen av de
omständigheter, som vidlåda människans både
inträde i och utträde ur livet, vilka den
utmålar med allt annat än tilltalande detaljer,
tydligen i avsikt att inge avsmak för detta
jordeliv. En nödvändig förutsättning för att
kunna nå förlossningen är begripandet av
att allt jordiskt är lidande. Därom handla
de »fyra sanningarna» om lidandet:
lidandet, lidandets orsak, lidandets upphävande
och vägen till lidandets upphävande, teser,
som närmare skola ha utvecklats av Buddha
redan i hans första predikan i Benares.
Den första sanningen har formen av rent
axiomatiska uttalanden: allt är helt enkelt
lidande, därför kräves intet bevis. Men
orsaken till lidandet behöver motiveras: det
är »törst», trängtan till jordisk existens, och
denna ingår i sin tur som ett led i den s. k.
orsakskedjan (pratttyasamutpäda), b:s nyckel
till tillvarons problem. Tolkningen av denna
till synes disparata serie av vanligen tolv led
har givit upphov till många hypoteser och
meningsutbyten.
»Törsten», det rent elementära kravet på
liv, förfäran för fysisk tillintetgörelse, måste
alltså bortelimineras, därest överhuvud taget
förlossning ur existensens band skall kunna
vinnas. Det är uppenbart, att uppgivandet
av en så elementär passion måste motiveras
genom ett klart inseende av den jordiska
existensen? irrealitet — om också detta i
äldsta tid icke är klart utsagt. Ty blott för
ett fåtal kunde vägen till resignation gå
på meditationens och den därigenom vunna
kunskapens väg. För den stora mängden av
bekännare var vägen en annan, den
»åtta-faldiga», bestående av rätt tro, rätt beslut,
rätt tal, rätt gärning, rätt leverne, rätt
strävan, rätt tänkande och rätt meditation. I en
del av »stationerna» på denna väg ligger
innesluten buddismens morallag, om vars
höga värde ingen tvekan kan råda och som
för lekmän och munkar gemensamt stadgar
fem kardinalbud: du skall icke döda, du skall
icke stjäla, du skall icke leva okyskt, du
skall icke ljuga, du skall icke dricka
rusdrycker. Särskilt det första budet har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
