Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buddism - Budé, Guillaume (Budaeus) - Budějovice, České - Budge, sir Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 Budé—Budge 182
omfattning, som gör det till en synd att
skada något levande väsen; det har mer än
allt annat gjort b. till en humanitetens
religion. För munkar och nunnor ha
tillkommit ytterligare fem bud, väsentligen
avsedda att hindra ett liv i lättja och
överflöd. Upphävandet av »törsten»,
förintandet av begäret efter liv, leder till nirväna
(se d. o.), som inträder redan i detta liv
(jivanmukti) och fullständigas genom
individens fysiska död.
Sådant är väl i allra största korthet den
äldsta b:s väsentliga innehåll. Att det i
detaljer återgår på mästaren själv må vara
antagligt — bevisa det kunna vi i varje
fall icke. Den ibland i de kanoniska
texterna återkommande situationen, att
diskussion av metafysiska problem avvisas, är
svårförklarlig och säkerligen icke historisk,
emedan i Indien intet religiöst system av samma
art som b. någonsin kunnat uppstå och
fortleva utan att samtidigt taga grundlig
befattning med dessa problem. Ingen text ger t. ex.
någon antydan om hur Buddha själv
uppfattade nirväna — ingen ger oss heller
rättighet att tro, att det för honom innebär ren
förintelse; sannolikheten för en motsatt
uppfattning närmar sig visshet. B:s kosmologi
och kosmogoni, som endast antydningsvis och
osystematiskt förekomma i de äldsta texterna,
utgå från samma källa som den bramanska.
Den av Buddha stiftade orden (för munkar
och senare även för nunnor) levde efter vissa,
— i huvudsak kanske av stiftaren själv
fixerade — regler, som till största delen
före-funnos redan inom bramanismen.
Buddismens »söndagar» sammanfalla med de fyra
olika månfaserna, som sålunda äro till sitt
ursprung rent bramanska. Av dessa kommo
tvenne — ny- och fullmånsdagen — att inom
buddismen spela större roll, enär på dem
biktformuläret (prätimoksa) förelästes och
munkarna biktade sina eventuella synder.
Tillträde till orden stod öppen för alla utom
grova förbrytare, slavar och obotligt sjuka.
Novisen gjorde sitt inträde genom att
anlägga den gula klädnaden, raka sitt huvud
och tre gånger upprepa bekännelsen: »jag
tar min tillflykt till Buddha; jag tar min
tillflykt till läran (dJiarma); jag tar min
tillflykt till församlingen (samgha)». Detta
första inträde fullföljdes senare efter en viss
prövotid och, när novisen uppnått tjugu års
ålder (undantag härifrån gåvos dock), genom
ett förhör inför de äldre och avläggande av
vissa löften. Munken fick endast äga en av
tre plagg bestående klädnad, en allmoseskål,
en rakkniv, en synål, en vattensil och
(senare) en stav. Ur seden att avhålla sig
från det kringvandrande livet under
regntiden (för att ej skada det då pånyttfödda
animala livet) utvecklade sig seden att slå
sig tillsammans på bestämda platser, och
kloster (vihära) uppstodo snart i mängd.
Munkarna skulle som regel tigga sin föda och
från början endast äta ett mål om dagen;
vissa mera luxuösa födoämnen voro
förbjudna, men absolut avhållsamhet från
ani-malisk diet ingick ej i de äldsta stadgandena.
Traditionen vet att berätta, att omedelbart
efter Buddhas död ett konsilium av munkar
skulle ha hållits i Räjagriha och där
sammanställt de kanoniska skrifterna till ett
helt — grundkällan för alla de nuv. helt
eller fragmentariskt bevarade kanoniska
samlingarna. Detta konsilium torde emellertid
vara högst apokryfiskt. Jämnt 100 år efteråt
skulle ett nytt sådant ha sammanträtt i
Vai-éäli, där redan den bildning av olika skolor,
som snart skulle splittra b. i en mängd skilda
riktningar, började göra sig gällande. Ett
tredje konsilium i Pätaliputra (245 f. Kr.)
under beskydd av Asoka är ej antaget såsom
auktoritativt mer än av en del av den
buddistiska kyrkan, likaså ett fjärde, som
antagligen i början av 2:a årh. e. Kr. av Kaniska
sammankallades i Jalandhara.
Den bäst bevarade kanon är den på päli
avfattade, hos de ceylonesiska buddisterna
gängse, som uppdelas i trenne »korgar»
(pitaka), nämligen vinaya (»disciplin,
ordens-regler»), sütra (»lära») och abhidharma
(»metafysik»). Rester av andra kanones (på
sanskrit och s. k. Gäthä-dialekt) förefinnas; utom
Indien föreligger en hel rad samlingar av
kanoniska skrifter i Kina, Japan, Tibet o. s. v.
Om b:s senare utveckling inom Indien och
i länder utanför dess gränser se art. J apan,
religion, Kina, religion, L a m a i s m och
Mahäyäna. J. Ch-r.
Budé [byde’], G u i 11 au m e, även kallad
B u d a e u s, fransk lärd (1467—1540), den
förste store renässanshumanisten i Frankrike,
banbrytande särskilt för grekiskans studium.
Påverkade Frans I att grunda College de
France. B:s boksamling vart början till
Biblio-thèque nationale. Biogr. av M. Triwunatz (1902).
Budejovice [bo’diejåvitse], Ceské [tje’skè]
B., ty. Budweis, stad i s. Böhmen, vid Moldau
(Vltava), som härifrån kan befaras av
småfartyg; 44,022 inv. (1921), varav 16 % tyskar
(med förorter 57,000 inv.). B. är knutpunkt
för viktiga järnvägar, driver livlig
spannmåls- och trävaruhandel samt mångsidig
industri (pappersbruk, bryggerier, fabrikation av
blyertspennor, tändstickor m. m.). Biskopssäte.
Anlagt under Ottokar II, bär B. alltjämt
prägel av medeltida tysk handelsstad. S. F.
Budge [bad$], sir E r n e s t, engelsk
arkeolog (f. 1857), sedan 1885 chef för avd. för
egyptiska och assyriska fornsaker i British
museum. Har lett utgrävningar i Assuan,
Nineve och Sudan samt publicerat en mängd
assyriska, syriska, etiopiska, koptiska och
forn-egyptiska texter ur British museums
samlingar. Bland B:s skrifter märkas »The Nile.
Notes for travellers in Egypt» (1890; 12 :e
uppl. 1912), »A history of Egypt» (8 bd, 1902),
»The egyptian Sudan» (1907) och »An egyptian
hieroglyphic dictionary» (1920). H. S. N.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
