Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bugeaud, Thomas Robert, markis de la Piconnerie - Bugenhagen, Johannes (Pomeranus) - Bugge, släkt - Bugge, Alexander - Bugge, Carl - Bugge, Christian August - Bugge, Elseus Sophus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Bugenhagen—Bugge, E. S.
198
återkallades till Frankrike 1846, blev
befälhavare i Paris vid revolutionens utbrott 1848
men fråntogs befälet nästan omedelbart. B.
drog sig nu tillbaka till sitt gods men
utnämndes av prinsen-presidenten till
befälhavare över alparmén. Han invaldes i
nationalförsamlingen, slöt sig där till högern men
dog inom kort i kolera. Biogr. av dTdeville
(3 bd, 1881—82) och Bournaud (1895).
Bugenhagen, Johannes, tysk reformator
(1485—1558); en av Luthers yppersta
medarbetare. Född i Wollin i Pommern (därför
ibland kallad Pomeranus), var B. efter
studier i Greifswald
skolrektor i Treptow
(från 1504) och i
Be-luck (från 1517) samt
verkade på dessa poster
i humanismens anda.
Vunnen för Luthers
förkunnelse, kom han
1521 till Wittenberg,
där han 1523 blev
kyrkoherde och 1535
tilllika fast lärare vid
universitetet. B. blev
Luthers kanske
förtro
ligaste vän, förrättade 1525 hans vigsel och
höll 1546 liktalet över honom. Han kallades
ofta att på andra orter för längre eller
kortare tid leda det nya kyrkoväsendets
organisation samt författade i samband därmed
ensam eller huvudsakligen flera kyrkoordningar
(för Braunschweig 1528, Hamburg 1529,
Ly-beck 1531, Pommern 1534 m. fl.).
Betydelsefull var hans vistelse i Danmark 1537—39,
där han reviderade Tausens kyrkoordning och
nyorganiserade universitetet. Några
eftergifter av B. under interimsstridigheterna gjorde
honom under hans sista år till föremål för
anklagelser från de strängaste luteranerna. —
B:s kyrkoordningar ha i väsentlig mån satt
sin prägel på den nordtyska luteranismen;
de ha genomgående en starkt konservativ
riktning. B. var flitig medarbetare vid
bi-belöversättningsverket. — Litt.: M. Meurer,
»J. B.» (sv. övers. 1885; i serien »Några
Luthers samtida och vänner»); H. Hering,
»Joh. B.» (1888). E. Bg.*
Bugge, vitt utbredd släkt i Norge, där
många av dess medlemmar varit framstående
präster, skol- och universitetsmän. Litt.: P.
C. Bondesen, »Slægten B. i Danmark og
Norge» (1909).
Bugge, Alexander, norsk historiker (f.
18 7 0 30/i2), son till E. Sophus B. Blev 1899
fil. dr på den uppslagsrika avh. »Studier over
de norske byers selvstyrelse og handel för
hanseaternes tid». Han blev 1903 prof, i
historia i Oslo, tog 1912 av hälsoskäl avsked
och har därefter varit bosatt i Telemarken.
Sina studier över medeltida norsk handel och
sjöfart har han fortsatt i en rad senare
avhandlingar och uppsatser, senast i ett
sammanfattande arbete om Norges skeppsfart
under medeltiden (under utgivning 1925).
Fortsättande faderns forskningar, har B.
sysslat med vikingatidens kultur bl. a. i
»Viking-erne» (2 bd, 1904—06) och »Vesterlandenes
indflydelse paa nordboernes og særlig
nord-mændenes ydre kultur,
levesæt og
samfunds-forhold i vikingetiden»
(1905). I »Norges
his-torie fremstillet for
det norske folk» har
B. skildrat tiden fram
till 1319 (bd I—II,
1909—16). Dessutom
utger han en stor
»II-lustreret verdenshisto-rie for hjemmet»
(hittills bd 3—5, 1920—
24). På senare år har
B. ivrigt sysslat med forskningar om
bebyggelsens utveckling i Norge och därom skrivit
bl. a. i Historisk Tidsskrift »Tingsteder, gilder
og andre gamle mittpunkter i de norske
bygder» (1917—18) och »Om hvorledes Norge var
bygget i vikingetid og middelalder» (1918—19).
Senast har han utgivit »Den norske
trælast-handels histone», I (1925).
Bugge, Carl, norsk geolog (f. 1881),
myntdirektör (»myntmester») i Kongsberg 1907,
fil. dr 1918 och direktör för Norges
Geolo-giske undersökelse 1921. B:s förnämsta verk,
»Kongsbergfeltets geologi» (1917), utgör den
första moderna detaljundersökningen av ett
norskt urbergsområde. N. Zn.
Bugge, Christian August, norsk
teolog (f. 1853). Blev teol. dr 1895 och präst vid
cellfängelset i Oslo 1903. Jämte flera skrifter
inom de filosofiska och sociala områdena har
B. utgivit en rad undersökningar, som röra
Jesu förkunnelse och urkristendomens
historia. Bland dem märkas »Die Hauptparabeln
Jesu» (1903), »Das Gesetz und Christus in
Evangelium» (1903) och »Das
Christusmyste-rium» (1915). E. A.
Bugge, Elseus Sophus, norsk
språk-och litteraturforskare (1833 B/i—1907 8/v),
professor i jämförande indoeuropeisk
språkforskning och fornnorska vid Kristiania (Oslo)
universitet. B. var en av Europas förnämsta
språkforskare, lika framstående genom
mångsidig lärdom som genom originell idérikedom.
Ehuru han som författare uppträdde på de
flesta områden inom den indoeuropeiska
lingvistiken och filologien, var han förnämligast
inskriftstolkare, mytolog och jämförande
språkforskare. Hans första skrifter gällde
norska folkpoesien; bl. a. utgav han 1858
»Gamle norske folkeviser». I nära
samband med denna sida av B:s
författarverksamhet stå hans studier rörande de
fornnordiska skaldekvädena. Hans huvudarbete
på detta område är »Norræn fornkvæöi.
Isländsk samling af folkelige oldtidsdigte om
Nordens guder og heroer, almindelig kaldet
Sæmundar edda hins fröda» (1867), grundläg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
