Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bugge, Elseus Sophus - Bugge, Peter Olivarius - Bugge, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Bugge, P. O___Bugge, W.
200
Sophus Bugge. Byst av G.
Vigeland.
gande för den moderna eddaforskningen. Där
lämnas bl. a. för första gången en
fullständig redogörelse för eddahandskrifterna och
en pålitlig läsning
av texten. Vidare
utgav B. 1864—73
en utmärkt
upplaga av »Norröue
skrifter af
sagn-historisk inbold»,
omfattande
sagorna om Half,
Norna-Gest, Volsungarna
och Hervor, samt
skrev flera
avhandlingar om Beowulf.
De nordiska
språkens grammatik,
metrik och
etymo-logi behandlade B.
i flera smärre
avhandlingar. För
metriken
epokgörande blev hans
föredrag vid det
nordiska filologmötet i
Köpenhamn 1876,
där han bl. a. påvisade, att stavelsernas
kvantitet spelar en stor roll i den fornisländska
versen. Inom etymologien faller en mängd
smärre, mest i tidskrifter kringströdda
uppsatser, av vilka flera särskilt behandla nordiska
ortnamn. Mest obestridd är B :s storhet inom
runologien, ett område, där han redan genom
sina tidigaste arbeten gjorde epok. Särskilt
må påpekas de snillrika tolkningar han
lämnat av de flesta urnordiska runinskrifter från
omkr. 300—700 e. Kr. samt av många,
varibland särskilt de intressantaste och
svår-tyddaste, av de svenska runinskrifterna. Bland
mängden av hans hithörande arbeten må
nämnas »Bidrag til tydning af de ældste
runeind-skrifter» (1866—69), »Tolkning af
runeind-skriften på Rökstenen i Östergötland» (1873
—78), »Runeindskriften på ringen i Forsa
kirke i nordre Helsingland» (1877), hans tills,
m. E. Brate utförda undersökning av
Sveriges metriska runinskrifter (publicerad 1891
av Brate under titeln »Runverser») och hans
monumentala huvudverk, »Norges
indskrif-ter med de ældre runer» (1891—1913,
fullbordat av Magnus Olsen). Om B. här röjer
mycken djärvhet, är denna egenskap än
mer framträdande i hans mytologiska
undersökningar, som också väckte stor
uppståndelse inom den lärda världen. I
offentliga föreläsningar, föranstaltade av
Letter-stedtska föreningen, i Uppsala 1880
framställde B. den åsikten, att den norsk-isländska
mytologien, sådan vi känna den förnämligast
från Eddorna, vore i hög grad påverkad av
den äldre medeltidens kristna legender och
dess ur den klassiska mytologien uppvuxna
sagor och att denna överflyttning av
myt-och sagostoff företrädesvis förmedlats av de
brittiska öarnas kristna befolkning i och
genom beröringen med de nordiska vikingarna
i dessa nejder. Denna teori utvecklades och
motiverades sedan i »Studier over de
nordiske gude- og heltesagns oprindelse» I (1881
—89). I nära sammanhang med B:s
uppfattning av den nordiska mytologiens utveckling
står hans åsikt, att den äldsta norsk-isländska
poesien i mycket står i beroende av den
forn-iriska diktningen och kulturen i allmänhet.
Därom handla bl. a. särskilt det uppslagsrika
»Bidrag til den ældste skaldedigtnings
histo-rie» (1894) och väsentligen »Studier over de
nordiske gude- og heltesagns oprindelse» II
(»Helgedigtene», 1896). Av stort värde äro
hans textkritiska arbeten över Plautus. Om
den italiska inskriftstolkningen gjorde han sig
förtjänt genom sina »Altitalische Studien».
Han sysslade även med de etruskiska,
arme-niska och lykiska språken. 1889 och 1893
ägnades honom festskrifter, den sistnämnda
uteslutande av Uppsalaforskare. Led. av sv.
Vet.-akad. 1878. Biogr. av M. Olsen i
Zeit-schrift für deutsche Philologie, XI. Ad. N-n.*
Bugge, Peter Olivarius, norsk präst,
teol. författare (1764—1849). Tog i
Köpenhamn 1786 teol. examen och 1787
magistergraden, blev 1796 teol. dr i Göttingen,
innehade kyrkoherdebefattningar i Danmark och
Norge 1787—1803 samt var dec. 1803—aug.
1842 biskop i Trondhjems stift. Han var en
motsatsernas man, utgav ungefär samtidigt
en av herrnhutska tankar och känslor
präglad huspostilla (1791; 2:a uppl. 1795) och en
rationalistisk avhandling om människans
ondska och dess ursprung, varför en dansk
granskare kallade honom »teologen med två
ansikten» (»theologus bifrons»). Som biskop
kom han snart i strid med. de lokala
myndigheterna och med kansliet i Köpenhamn, där
man 1813 tänkte avskeda honom. Efter
Kiel-freden 1814 rådde han ivrigt ståthållaren
prins Kristian Fredrik att träda i spetsen för
den nationella norska
självständighetsrörel-sen, stod de följande månaderna denne
mycket nära och manade i det längsta till
fortsatt strid. Han lät 1815 välja sig till
stor-tingsrepresentant och väckte 1818 en storm
av harm genom sin predikan vid Karl Johans
kröning i Trondhjem, i vilken han gav denne
äran för frihetens räddning 1814. Under sina
senare år gynnade han ivrigt herrnhutismen
och den haugianska lekmannaverksamheten
samt framträdde själv som väckelsepredikant.
Biogr. (av H. Koht) i Norsk biogr. leksikon,
II. — B :s son F red er i k M o 11 k e B. (1806
—53), en framstående filolog och skolman, var
1833—51 rektor vid Trondhjems lärda skola
och utgav 1852 en övers, av Iliadens tre första
böcker. V. S-g.
Bugge, Wilhelm, norsk biskop (1838—
96), son till F. M. B. Blev kyrkoherde i
Hol-mestrand 1866, professor i teologi i Oslo 1870
och biskop i Kristiania stift (nu Oslo
bispe-dömme) 1893. B. har framför allt gjort sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
