Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bukarest - Bukarestringen - Bukefalos - Bukganglier, Bukmärg - Bukgjord - Bukhinna - Bukhinneinflammation, Peritonit (maginflammation) - Bukhåla - Bukkirurgi - Buknfjorden - Bukoba - Bukoler - Bukolisk - Bukovina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Bukarestringen—Bukovina
206
makterna Tyskland, Österrike-Ungern,
Bulgarien och Turkiet å den andra. Om de för
Rumänien hårda villkoren i denna fred,
vilken stadgade betydande rumänska
landavträdelser och åt centralmakterna inrymde
vittgående ekonomiska företrädesrättigheter, se
Rumänien, historia. I Versaillesfreden 1919
stadgades, att freden i B. och dithörande
följd-överenskommelser annulerades. V. S-g.
Bukarestringen, en ryktbar stor gyllene
halsring, som 1837 jämte andra guldsaker
påträffades vid byn Petroasa i Valakiet
(fyndet därför även kallat Petroasafyndet). Ringen
har en gotisk runinskrift, som tolkats till
»den gotiska tempelskatten, helig». Sedan
ringen två gånger bortstulits från museet i
Bukarest, återstår nu blott ett fragment med
inskriften. B-e.*
BukeTalos (lat. Buce’phalus), Alexander den
stores livhäst; bildligt: ståtlig springare.
Bukganglier, Bukmärg, se L e d d j u r.
Bukgjord, sadelgjord. Jfr Sadel.
Bukhinna, se Bukhåla.
Bukhinneinflammation, P e r i t o n i t (av
lat. peritonèun, bukhinna), förr även kallad
maginflammation, en inflammation i
bukhålan eller den hinna, som bekläder déss
organ. Inflammationsprocessen kan vara
utbredd över hela denna (allmän el. diffus
p e r i t o n i t) eller inskränkt till enskilda
delar av den (cirkumskript p e r i t
o-n i t); i sistnämnda fall får den olika namn
i olika regioner, t. ex. perimetrit på
livmodern. B. är vanl. s e k u n d ä r, d. v. s.
uppkommen genom fortledning från ett
underliggande sjukt organ, såsom vid magsår,
tarmsår, inflammationer i livmoder, äggstockar,
blåsa m. m., och uppträder såsom m e t a s t
a-t i s k vid pyemi, akuta infektionssjukdomar
m. m. B. är antingen akut eller kronisk. I
akut, allmän b. utvecklas vanligen ett rikligt
seröst, fibrinöst och ofta slutligen varblandat
exsudat, som fyller större eller mindre delar av
bukhålan och sedan kan resorberas eller
medföra sammanväxningar emellan bukens
organ eller kvarlämna varhärdar, som ofta
förorsaka farliga genombrott i närliggande
organ. Kronisk b. är vanl. begränsad,
avsätter mindre exsudat och består mera i en
bindvävsbildning, som sammanlöder
motlig-gande organ. Akut b. tillkännages genom
frossbrytningar, stark smärta och ömhet i
buken, feber, hastig puls, kräkningar, spänd
buk, förstoppning, oro, sömnlöshet och sedan
ofta tecken till utgjutning i bukhålan. Hastigt
dödande är b. vid en skada, som öppnar
bukhålan, eller efter bristning av något sår i
underliggande organ: magsår, tarmsår el.
dyl. (p e r f o ra t i onsper i t on i t). Genom
tuberkler i tarmar och tarmkäx uppstår
s. k. tuberkulos b. Akut b. kan i
sina tidigare stadier hejdas genom omedelbar
operation och undanröjande av orsaken
(hop-syning av en bristning, avlägsnande av
inflammerat blindtarmsbihang etc.). T. R.
Bukhåla, det rum, som inneslutes av
bukväggarna. Dessa utgöras baktill av de fem
ländkotorna med kringliggande muskulatur
åt sidorna och framtill av de fyra paren stora,
platta bukmuskler och deras aponeuroser
(se d. o.) samt några mindre muskler.
Upptill slutes b. av mellangärdet. Nedtill
övergår den i bäckenets hålor. Dess vidd och form
växla vid andningen, till följd av inälvornas
större eller mindre svällning eller fyllning,
av väggarnas spänning eller slappning m. m.
B:s insida beklädes av bukhinnan
(peri-tonèumj, vilken även med ett därmed
sammanhängande inre blad betäcker de i hålan
inneslutna inälvorna. De bägge
bukhinnebla-den ligga tätt intill varandra och äro ständigt
fuktiga av en klibbig vätska. Bukhinnan
är en bindvävsmembran med
endotelbelägg-ning. (T. R.)
Bukkirurgi omfattar de åtgärder, genom
vilka sjukliga förändringar inom eller intill
bukhålan behandlas operativt. Dessa
förändringar kunna vara begränsade, d. v. s. intaga
endast en del av bukhålan, eller allmänna,
d. v. s. röra hela bukhålan. För kirurgiskt
ingripande är det förstnämnda slaget mest
ägnat. — B., som under 1800-talets senaste
år och därefter haft ett storartat uppsving,
angriper numera med framgång förändringar
i flertalet bukorgan. Som exempel må
nämnas skador efter skottsår, hästsparkar o. dyl.,
då sönderslitningar åter hopsys,
inflammationer, t. ex. i blindtarmsbihanget,
stenbild-ningar i gallblåsa och urinledare samt svulster
(magkräfta och liknande), vilka kunna
utskäras. — Ett buksnitt (»laparotomi») är
numera i och för sig ett relativt ofarligt
ingrepp. T. R.
Buknfjorden, dets. som Boknfjorden.
Buköba, station i Tanganjikaterritoriet, på
v. stranden av Victoria njansa, s. om Kageras
mynning, anlagd 1890 av Emin pascha och
Stuhlmann.
Buköler (grek. buko’loi, herdar), forntida
herdefolk i n. v. Nildeltat (nära Alexandria),
varifrån det företog rövartåg. Under M.
Aurelius gjorde b. ett farligt uppror men
kuvades.
Bukölisk (grek. bukoliko’s), som hör till
herdelivet.
Bukovina, förr österrikiskt kronland
(her-tigdöme), nu landsdel i Rumänien; 10,442
kvkm, 811,721 inv. (1921); uppfylles till stor
del av Karpaternas östsluttning och är rikt
på skog. Mer än boken, varav namnet
här-ledes, dominerar barrskogen. Den ö. delen är
ett bördigt slättland med mer än 100 inv. per
kvkm, där majs är det viktigaste sädesslaget;
dessutom odlas vete, tobak och frukt.
Kreatursstocken har varit betydande men
reducerades oerhört genom världskriget.
Skogsbruket är av stor vikt, bergsbruket lämnar
manganmalmer och järn; industrien är ännu
mycket primitiv, överhuvud taget är B. ännu
en avkrok av världen, som bevarar gamla for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
