Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarer - Bulgarien - Naturförhållanden - Befolkning - Religion och undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Bulgarien (Naturförhållanden—Religion och undervisning)
212
grundade ett bulgariskt rike kring mellersta
Volga och Kama med huvudstaden Bolgary
(se d. o.). Det antog på 900-talet islam,
underkuvades på 1200-talet av tatarerna och
ödelädes på 1300-talet av Timur. — B.
grundade s. om Donau i senare hälften av
600-talet ett rike (se Bulgarien, sp. 216). De
uppgingo i den där boende slaviska
befolkningen, och på den genom
sammansmältningen uppkomna nationen överflyttades namnet
b. Om deras senare öden se Bulgarien,
befolkning och historia. — Litt.: Kanitz,
»Donau-Bulgarien» (2:a uppl., 3 bd, 1882);
Jirecek, »Geschichte der Bulgaren» (1876)
och »Das Fürstentum Bulgarien» (1891). H.B-n.
Bulgarien, konungarike på Balkanhalvön
på bägge sidor om Balkanbergen med kust
vid Svarta havet och nordlig gräns till
Donau; 103,146 kvkm, 4,861,439 inv. (1921).
Huvudstad Sofia (154,431 inv.).
INNEHÅLL:
sp.
Naturförhållanden.. 211
Befolkning......... 212
Religion och
undervisning .............. 212
Näringar och
kommunikationer ........ 213
Mynt, mått och vikt... 215
Bulgariens vapen.
I rött fält ett gyllene, krönt
lejon, vars tunga och klor
äro gröna.
Finanser........... 215
Förs’ arsväsen .... 215
Författning och
förvaltning ............. 215
Rättsväsen......... 216
Flagga............. 216
Historia .......... 216
Naturförhållanden. B. omfattar
Balkanbergen från Donau till Svarta havet, med
undantag för en mindre del under Serbien, och
taffel-landet n. därom till Donau (N ordbulgarien
el. D o n a u b u
1-g a r i e n), vidare
s. om Balkan ö s
t-r u m e 1 i e n s
slätter och
berglandskap, större delen
av R h o d o p
e-massivet med
Rila planina och
Per im dag samt
landskapen kring
nedre Struma- och
Strumicadalarna,
slutligen i v.
Mel-lanbulgarien ett
flertal bergmassiv
och dalbäcken,
främst
Sofia-bäckenet, beläget i den stora dia-
gonalsänkan över halvön från Belgrad till
Kon-stantinopel och begränsat i s. v. av berget
Vitosa samt över Ichtimanbergen i ö.
förbundet med de östrumeliska landskapen
(Va-karelpasset, Trajanusporten). Nordbulgarien
kan betecknas som huvudlandskapet och har
tätt liggande byar och orter i Balkanbergens
tvär- och längddalar och i de djupa och
vattenrika dalfårorna genom taffellandet, som
däremellan breder sig i jämförelsevis vattenlösa,
delvis stäppartade platåer, slätter och vågiga
höj dlandskap och stupar brant mot den
sumpiga låglandsremsan utefter Donau. Jantra
bildar gräns mellan en lägre västlig och en
högre östlig del av taffellandet, den senare
med höjder intill 500 m ö. h. på den av djupa
branter kringskurna Sumenplatån (kalk)
mellan floderna Kamcik och Provadia (till Svarta
havet) och i det delvis skogrika, delvis
karst-artade gränsområdet Deli Orman. Om
Balkanbergens kedjor, pass och höjder se
Balkan. De högsta delarna gå upp över
trädgränsen och utgöra delvis vidsträckta
gräs-och betesmarker. Av de östrumeliska
landsdelarna utgör Filippopelslätten en jämn och
av talrika vattendrag och kanaler vattnad
jordbruksslätt kring Marica av
utomordentlig fruktbarhet och parkliknande yppighet
(vingårdar, fruktträdgårdar, valnötsträddungar
m. m.). Utefter foten av Balkan märkes en
rad av smärre dalslätter, i själva verket delar
av en och samma dalgång (se
Balkanhalvön). Genom sitt skyddade läge, sin
alluvialjord och sin rika bevattning ha de en
rik, sydländsk vegetation. Mest prisad är
Ka-zanlikslätten, säte för B:s rosenodling.
Rho-dopemassivet rymmer mellan öde bergstrakter
ett flertal folkrika landskapsdelar, och där
jordmånen är gynnsam, går jordbruket
ställvis upp till 1,400 m ö. h. Rila planina bär
halvöns högsta topp, Mus Allah (2,924 m ö. h.).
Här upprinna Isker, Marica och Mesta.
So-fiabäckenet med huvudstaden har genom sina
lätta förbindelser även över Balkan och
söderut till Struma en central ställning bland
de bulgariska landskapen.
Befolkningen utgöres av bulgarer
såsom huvudfolk. Det finnes bulgarer även
utanför B., i Dobrudscha (1915 200,000), i
Bess-arabien samt i Serbien, men den förr talrika
bulgariska befolkningen i grekiska
Makedo-nien och i Turkiet har under nu pågående
folkförflyttningar på Balkan sökt sin tillflykt i B.
De alltjämt oförsörjda bulgariska flyktingarnas
antal i B. uppges till 200,000. Å andra sidan
ha de muhammedanska bulgarerna, p o m
a-kerna, i stor utsträckning lämnat B. Om
bulgarernas ställning som stam och deras
uppkomst som slavisk nation se
Balkanhalvön, sp. 781—782. Efter bulgarerna
komma som andra befolkningselement turkarna,
som 1914 uppgåvos till 12 %, huvudsakligen i
ö. B. men starkt företrädda även i
samtliga tidigare befästa städer. Deras antal torde
numera vara minskat. Grekerna, förr
talrika och delvis utgörande hela befolkningen
i Svartahavsstäderna, ha till stor del
utvandrat. Rumäner (omkr. 80,000) ha övergått
till och blivit bofasta på s. Donaustranden;
besläktade med dem äro omkr. 10,000
kutso-vlacher, som leva som nomadiserande herdar.
Dessutom finnas judar (omkr. 45,000),
zigenare, armenier, gagauser, tatarer.
Religion och undervisning. Bulgarerna äro
grekiska katoliker och bulgariska kyrkan en
självständig gren av den ortodoxa med högsta
styrelse genom en biskopssynod i Sofia,
nominellt under bulgariske exarken i Konstanti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
