Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bukspottkörteln, Pankreas - Buksvampar - Bukt - Buktalare - Bukvattusot - Bulak - Bulawayo el. Buluwayo - Bulavin, Konrad - Bulb - Bulbill - Bulbocodium, Ljusblomma - Bulbul - Bulbus - Bulbär - Bulbärparalys - Buldan - Bule - Bulevard - Bulgarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Buksvampar—Bulgarer
210
stärkelsen (glykogen) till socker. Dessutom
inträder en nedsatt förmåga hos organismen
att förbränna socker, särskilt druvsocker. Till
följd av blodets ökade halt av socker utträder
detta i urinen (se Sockersjuka).
Insulinet motverkar det inre sekretet från
binjurarna, som vid överproduktion nedbryter
djurstärkelsen (se I n r e s e k r e t i o n). J. R-m.
Buksvampar, se Gasteromyceter.
Bukt, havets inskärning i en kust, då denna
inskärning i förhållande till sin bredd ej
tränger synnerligen djupt in i landet.
Inom folkrätten förefinnes ingen enighet
om vad som rätteligen bör menas med bukt
till skillnad från vik vid beräkningen av
territorialvattengränsen, och denna tvekan
sammanhänger med den vacklande
bestämningen av »kusthavets» utsträckning. Enligt
svensk praxis beräknas i bukter å Sveriges
kust, som ej ha en vidare mynning än 10
naut. mil (18,520 m), det yttre
territorialvattnet i dess gängse utsträckning från en
linje, dragen tvärs över buktens mynning
mellan de yttersta landspetsarna. Vattnet
innanför nämnda linje är att anse som inre
svenskt kustvatten. Av historiska skäl gäller
detsamma i enstaka bukter med vidare
mynning, men denna praxis bestreds under
världskriget. — Viktigaste prejudikatet i fråga om
territorialgränsens dragning vid b. är 1909
års skiljedom i den sekellånga tvisten mellan
England och Amerika om fiskerirättigheterna
vid New Foundland. Enl. denna bör vid b.
den i allmänhet, om än ej i de nordiska
staterna, till 3 mil beräknade kusthavsgränsen
utmätas från en rak linje, dragen tvärs över
vattenytan på det ställe, där denna upphör
att äga en b :s gestaltning och egenheter. Med
hänsyn till äldre fördragsrätt godtogs dock
en baslinje om 10 naut. mil med tänkt
dragning mellan de yttersta landspetsarna. Rid.
Buktalare, person, som förvärvat förmågan
att så förändra karaktären (klangfärgen) i
rösten, att denna för åhöraren tyckes komma
längre bort ifrån, än verkligen är fallet, eller
från en hålighet (ett källarvalv el. dyl.). —
Buktaleriets konst är gammal. Den omtalas
redan av Hippokrates. Man var i lång tid
övertygad, om att b:s ljud ej åstadkommos i
de naturliga talorganen utan i buken eller
andra delar av kroppen samt att hans
förmåga var av övernaturligt ursprung.
Utom av rösten betjänar sig b. av åtbörder
och minspel för att missleda de närvarande.
Särskilt söker han frambringa ljuden utan
att märkbart röra läpparna och söker ge åt
ansiktet ett uttryck, som så litet som möjligt
antyder en talande. (J. E. J-n.)
Bukvattusot, se V a 11 u s o t.
Bula’k, hamnstad och nordvästlig förstad
till Kairo, Egypten, på högra Nilstranden,
mitt emot ön B., även kallad Gezire. Se
vidare Kairo.
Bulawayo [bol9foai’åu] el. B u 1 u w a y o,
huvudstad i Sydrhodesia, Afrika, 650 km v.
om Beira, 1,360 m ö. h.; 5,000 vita inv. Är
Sydrhodesias främsta handelsstad; järnväg till
Kapstaden, Beira och Katanga. Museum,
öppnat 1910, med mineralsamling och antika
föremål från Zimbabw’e och andra
sydafrikanska ruinstäder. B. omges av rika guldfält och
en för jordbruk lämpad trakt. Kol har
påträffats i dess närhet. — B., som anses
betyda »slaktplats», grundlädes 1838 av konung
Lobengulas fader, Moselekatse, och var kungl.
residens, tills det 1893 besattes av Brittiska
sydafrikanska kompaniets trupper.
Bula’vin, Konrad, de donska kosackernas
ataman (d. 1708). Gjorde i nov. 1707 jämte
Mazepa samt tatariska och zaporogiska skaror
uppror mot tsar Peter. Då detta undertryckts
och tsarens trupper från honom återerövrat
Tjerkask (1708), tog sig B. av daga.
Bulb, ansvällning. — 1. Inom anatomien
vissa ansvällningar av nerverna (t. ex.
luktnerven), av blodkärlen (aorta, inre halsvenen
m. fl.). Även ögonklotet, bildat av flera
utanpå varandra liggande blad, kallas en b. —
2. En i underkanten av kölen på fenbåtar
fäst, cigarrformad klump av bly el. annan
tung metall. Den tjänar som ballast och
förlänar genom sitt läge långt under båtens
skrov denna en hög grad av styvhet.
BulbiTl (av lat. bu’lbus, lök), groddknopp,
se Knopp.
Bulbjärn, ett valsat järn, vars sektionsform
liknar ett L med en klumpformig utvidgning
på den ena skänkeln. Användes inom
skepps-byggeriet till däcksbalkar, skottstag o. dyl.
Jfr Balk 2. G. H-r.
Bulbocödium, L j u s b 1 o m m a, ett till
liljeväxterna hörande släkte, mycket likt
Colchi-cum, varifrån det skiljes genom fribladig kalk.
Som vårblommande prydnadsväxt odlas B.
vernum (från Sydeuropa). G. M-e.
BuTbul, pers., näktergal, sångfågel.
BuTbus, lat., lök. — Även lat. namn på
ögongloben, se ögat. Jfr Bulb.
BulbSr, hörande till förlängda märgen,
belägen i förlängda märgen.
Bulbärparalys, en nervsjukdom, som är lo
kaliserad till de kärnor för huvudets nerver,
som ha sitt läge i medulla oblongata
(»bul-ben») eller den s. k. »förlängda märgen».
Sjukdomens symtom äro nedsättning i de
mimiska ansiktsmusklernas rörelseförmåga,
atrofi (förminskning) av tungan jämte
svårighet vid tal och sväljning m. m. I regel leder
b. till döden.
Buldän, grov, tvåskaftad vävnad av lin-,
jute- el. hampgarn. Förr använd till säckar,
packväv, grova kläder o. dyl.
Bule, grek., namn på grekiska parlamentet,
se Grekland, författning.
Bulevärd (fr. boulevard, av ty. Bollwerk,
fästningsverk), bred, trädplanterad gata (ofta
anlagd på forna fästningsvallar).
Bulgarer, folknamn, urspr. betecknande ett
nomadfolk med turkiskt språk, uppträdde från
400-talet n. om Svarta havet och Donau och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
