Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgarien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Bulgarien (Historia)
218
de serbiska furstarna; vid hans hov i Preslav
uppblomstrade en litteratur på det
fornsla-viska (kyrkslaviska) språket. Efter hans död
började snart tillbakagången, den västliga
delen av riket avföll, och petjeneger och
ma-gyarer härjade landet, där dessutom
bogo-milernas (se d. o.) kätteri vid denna tid
började vinna insteg. Ryssarna, vilka å sin sida
i religiöst och litterärt avseende rönte starkt
inflytande från B., behärskade under några
år det östliga riket, och sedan de 972 blivit
fördrivna av grekerna, kom landet under
östromerska riket. Västbulgarien under S
a-m u e 1 (d. 1014) uppehöll ännu kampen mot
öström, men slutligen lyckades kejsar
Basi-leios II (»bulgardödaren») 1018 införliva hela
B. med sitt rike, östroms herravälde bröts
1186 genom en resning under ledning av
bröderna Peter och A s e n, varigenom det
andra bulgariska riket (1186—1393)
grundlädes, med Trnovo som huvudstad och
säte för ett återupprättat bulgariskt
ärke-biskopsdöme. Riket växte under ständiga
fejder med grekerna och de efter
Konstantino-pels fall bildade latinska väldena och nådde
under Asens son Ivan Asen II (1218—41)
till Svarta, Egeiska och Adriatiska haven,
men efter hans död gingo hans erövringar
åter förlorade. B:s historia under den
följande tiden är fylld av inre strider och krig
mot yttre fiender; en tid stod landet i
beroende av Serbien. Mot turkarnas invasion
gjorde B. ej mycket motstånd; tsar S i s m a n
(omkr. 1370—93) trädde i vasallförhållande
till dem. De resningsförsök, som han senare
gjorde, ledde till B:s fullständiga erövring,
beseglad genom Trnovos fall 1393; troligen
dog han s. å. i turkisk fångenskap. Även
bulgariska kyrkan miste sin
självständighet och inordnades 1394 under det grekiska
patriarkatet i Konstantinopel.
2. B. under turkiskt välde. De
kristna bulgarerna underkastades ett växande
politiskt och ekonomiskt förtryck. Det dröjde
dock länge, innan några frihetsrörelser av
allvarligare art utbröto, frånsett
hajduter-nas (Balkanrövarnas) i folkdiktningen
förhärligade bedrifter. I kulturellt avseende voro
bulgarerna nedtryckta av den grekiska
kyrkan. Tillvaron av ett särskilt bulgariskt folk
var vid 1800-talets början så gott som
bortglömd i Europa, och bulgarernas eget
nationella självmedvetande var starkt försvagat.
Dess återuppväckelse hade från början en
litterär karaktär; på 1800-talet började
bulgariska emigranter och köpmän i Bukarest
och Ryssland sprida bulgariska böcker och
upprätta nationella skolor (den första i
Ga-brovo 1835). Frihetsrörelsen riktade sig främst
mot den grekiska kyrkan och kröntes också
med framgång, i det att sultanen genom en
ferman av 1870 upprättade ett särskilt
bulgariskt exarkat under en exark i
Konstantinopel; en skarp motsats mot den
grekiska kyrkan blev bestående. Mot det
tur
kiska väldet företogos under 1860- och
1870-talet upprepade resningar, förberedda eller
ledda av bulgariska hajduter och emigranter
(Rakovski, Lj. Karavelov, Christo Botjov m.
fl.), och då en mera omfattande insurrektion
1876 nedslogs med ytterlig grymhet (de
»bulgariska gräsligheterna»), bidrog detta att
framkalla rysk-turkiska kriget 1877—78,
vilket slutligen återgav B. dess frihet.
3. B. somfurstendöme (1879—1908)
och konungarike (från 1908). Genom
preliminärfreden i San Stefano 3 mars 1878
upprättades ett autonomt och till Turkiet
tri-butskyldigt furstendöme B., som utom det
egentliga B. även omfattade östrumelien och
stora delar av Makedonien, nående till
Egeiska havet. Särskilt på grund av motståndet
från England, som fruktade, att Ryssland i
det nya B. skulle finna ett pålitligt medel
till fortsatt maktutvidgning, blev B:s område
starkt minskat genom Berlintraktaten 13 juli
s. å. Det inskränktes till landet mellan Donau
och Balkan jämte området kring Sofia, medan
östrumelien blev en turkisk provins med
administrativ autonomi och de makedoniska
områdena återgingo under direkt turkisk
styrelse. Bulgarerna fingo härigenom från början
till sitt nationella mål återupprättandet av
San Stefanofördragets storbulgariska rike.
Arbetet på den nya statens organisation
leddes under övergångstiden av den ryske
kommissarien furst Dondukov-Korsakov.
Konstitutionen antogs i Trnovo 28 april 1879.
Följande dag utsågs till furste den 22-årige
hessiske prinsen Alexander av B a
t-tenberg (reg. 1879—86), vars val
accepterades av Porten och stormakterna. Han var
till en början helt hänvisad till Rysslands
stöd, i synnerhet som krigsministerposten och
de högre officersplatserna tills vidare
bekläddes av ryssar, och då dessa ofta ville spela
herrar i landet, uppkommo slitningar; hos sin
kusin Alexander III råkade fursten i
ohjälplig onåd. De närmaste svårigheterna
framkallades av den inre politiken, där den
starkt demokratiska författningen gav fritt
spelrum åt ursinniga partifejder. Då dessa
oavbrutet fortforo, gjorde furst Alexander
1881 en statskupp, varigenom han tilltvingade
sig utomordentliga fullmakter för 7 år.
Partistriderna fortforo emellertid med oförminskad
kraft, och dessutom stötte sig fursten
ohjälpligt med sina nya ryska rådgivare från 1882,
ministerpresidenten general Sobolev och
krigsministern general A. von Kaulbars.
Slutligen åstadkoms bakom deras rygg en
överenskommelse mellan fursten och de olika
partierna, och 19 sept. 1883 proklamerades
Trnovoförfattningens återställande. De ryska
generalerna lämnade i förbittring B., och en
koalitionsministär under liberalen Tsankov
bildades, 1884 undanträngd av ett radikalt
kabinett under P. Karavelov. — I både B.
och östrumelien växte rörelsen för de båda
ländernas förening, och genom en oblodig
re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
