Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgariska språket - Bulgarisk konst - Bulgarisk surmjölk - Bulge - Bulghar dag - Bull, släkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Bulgarisk konst—Bull
228
framträder den i bibelöversättningar och
liturgiska skrifter från 1000-talet som den
äldsta kända representanten för slaviskt
språk över huvud. Medan den i denna form
(fornbulgariskan) förblev kyrkospråk
för alla slaver av grekisk ritus, utvecklade
den sig på 1100—1300-talet och framträder
i litteratur från denna tid som
medelbulgariska. Med det politiska beroendet av
turkarna (sedan slutet av 1300-talet) följde
kulturell träldom under den grekiska
hierarkien, som hänsynslöst bekämpade alla
yttringar av det nybulgariska språket och
litteraturen. Utan konserverande inflytande
från något livaktigt skriftspråk utvecklade
dialekterna hastigt de egendomligheter, som
i våra dagar göra bulgariskan till det
formellt mest förenklade slaviska språket. Först
på 1800-talet har bulgariskan ånyo framträtt
som litteraturspråk, fotat förnämligast på de
östliga dialekterna. Det lider som sådant av
en oefterrättlig ortografi (i cyrillisk skrift)
och av ett överflöd på turkiska och grekiska
lånord, vartill det från mitten av 1800-talet
starka inflytandet från Ryssland lagt många
ryska. Detta förhållande har naturligtvis
framkallat puristiska strävanden. — Bland
nybulgariskans egendomligheter märkas:
bruket av bestämd slutartikel i nomina (t. ex.
gradatü, staden, av gradü, stad, slavjanskité
plemena, de slaviska stammarna, av slavjanski,
slavisk), substantivens böjning med
preposi-tion (t. ex. na bascata, faderns eller åt fadern,
av basca, fader), infinitivens omskrivning med
finita former (t. ex. azil moza da cakam, jag
kan vänta), futurets omskrivning med sce och
finita former (ni sce idemil, vi skola gå; sce
är en stelnad form av ett verb, som betyder
vilja). Vissa bulgariska dialekter ha
bibehållit de gamla slaviska nasalvokalerna.
Den vetenskapliga bearbetningen av
bulgariskan daterar sig från de senaste
årtiondena. — Läroböcker: Leskien, »Handbuch der
altbulgarischen Sprache» (6:e uppl. 1922);
språkläror i fornbulgariska av Leskien,
Von-dräk, Los m. fl.; i nybulgariska: Weigand,
»Bulgarische Grammatik» (1907), Scepkin,
»Ucebnik bolgarskago jazyka» (1909),
Gaw-riysky, »Bulgarische
Konversationsgramma-tik» (1923). — Ordböcker: bulgarisk-rysk av
Duvernois (1885—89; med accentuering),
bulgarisk-fransk av Marcov (1898),
bulgarisktysk av Weigand, »Bulgarisch-deutsches
Wör-terbuch» (3:e uppl. 1922). H. A-t.*
Bulgarisk konst. Av byggnadsverk från
det första bulgariska rikets tid äro blott få
rester bevarade, såsom de imponerande
palatsruinerna på platsen för den forna
huvudstaden Pliska och ruiner efter stora,
basili-kalt anlagda kyrkor där samt i Prespa och
Ochrid, vilka påminna om syriska och
ar-meniska kyrkobyggnader. Skulpturfragment
från olika ruiner vittna också om påverkan
från orienten; vissa motiv peka tillbaka på
sasanidisk och medelbart på babylonisk
konst. Ett bysantinskt inflytande gjorde sig
efter hand gällande; sedan bulgariska riket
1018 införlivats med det bysantinska, även
under det andra bulgariska rikets tid, är
den bulgariska konsten i huvudsak att
betrakta som provinsiell bysantinsk konst.
Med stark konservatism har den liksom den
ryska konsten och i former, som ofta starkt
påminna om denna, efter bysantinska rikets
fall i blygsam skala uppburit dess traditioner
i fråga om kyrklig arkitektur och kyrkligt
måleri; under turkiska tiden förekom
knappast någon profan bulgarisk konst. Det, som
på detta område frambragts efter Bulgariens
frigörelse, har visserligen stundom utformats
i anslutning till den bysantinska traditionen
men har dock i huvudsak bestämts av
västeuropeiska förebilder, som också i vissa fall
satt sin prägel på den kyrkliga konsten.
Betydande konstnärliga insatser har det
moderna Bulgarien icke gjort. — Litt.: B. D.
Filow, »L’ancien art bulgare» (1919); A.
Protitch, »L’architecture religieuse bulgare»
(1924); G. Millet, »L’école grecque dans
l’ar-chitecture byzantine» (1916); P. Clemen,
»Kunstschutz im Kriege», II (1919). H. W-n.
Bulgarisk surmjölk, se Yoghurt.
Bulge [bald^], eng., eg. »utbuktning». På
grund av torped- och minvapnens utveckling,
särskilt under och efter världskriget 1914—18,
ha åtgärder måst vidtagas för att skydda
örlogsfartygen mot direkta träffar av torpeder
och minor eller för att minska verkan av
dessa. I stor utsträckning ha därför under
senaste åren byggda örlogsfartyg —
slagfartyg och kryssare — försetts med s. k. bulge.
Därmed förstås ett längs hela fartyget under
vattenlinjen gående ytterskroy, avsett att
upptaga verkan av undervattensträffar.
Dylika »bulges» ha dock flera olägenheter;
sålunda inverka de menligt på fartygets fart
och försvåra dockning. För de stora dyrbara
örlogsfartygen anses de dock nödvändiga och
anordnas numera allmänt vid nybyggnad å
sådana fartyg. ö-g.
Bulghar dag, se T a u r u s.
Bull, två norska släkter, som inkommit till
Norge från Danmark, den trönderska omkr.
1580, den tönsbergska omkr. 1670. Inbördes
samband mellan dem kan ej påvisas. Särskilt
den trönderska släkten har skänkt Norge en
lång rad dugande ämbetsmän, läkare och
uni-versitetsmän. Till denna släkt hörde även
violinisten Ole Bornemann B. (se nedan).
Bland den trönderska släkten B:s övriga
medlemmar märkas O. B. B:s broder arkitekten
Georg Andreas B. och dennes son Henrik B.
(se om dem nedan) samt Edvard Isak
H a m b r o B. (f. 1845), sedan 1870
praktiserande läkare i Oslo, 1880—87 överläkare
vid Rigshospitalets medicinska avdelning och
klinisk läkare samt känd som mångsidig
medicinsk författare; han är far till
professorerna Edvard B. och Francis B. (se om
dem nedan) samt kusin till general Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
