[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Bungencrona—Bunsen, Chr. K. J. von
248
Bungencrona, Carl Gustaf,
riddarhussekreterare (1747—95), av en äldre gren av
samma släkt som Sven Bunge (se d. o.). B.
inträdde 1764 i Kanslikollegium, vart 1769
ord. kanslijunkare och 1784
riddarhussekreterare. Nitisk som sådan, arresterades han för
några dagar av Gustav 111 vid statskuppen
1789. B. testamenterade sin förmögenhet till
pensioner åt behövande änkor efter adelsmän.
Bungener [bö^nä’r], Louis F é 1 i x,
reformert teologisk skriftställare (1814—74). Född
i Marseille av tyska föräldrar, studerade han
1832—38 teologi i Geneve och blev 1840
na-turaliserad schweizare. 1843—48 var han
direktor vid gymnasiet i Genève. Han
utvecklade därefter som skriftställare en
omfattande verksamhet för att hejda den
framträngande ultramontanismen. Sitt rykte
grundade B. härunder genom en rad arbeten, vilka,
även under romanens form, förhärligade
protestantismen och översattes till många språk.
De förnämsta äro: »Trois sermons sous Louis
XV» (1849, 6:e uppl. 1902; »Kyrka, hof och
samhälle under Ludvig XV», 1874); »Julien
ou la fin d’un siècle» (1854; sv. övers. 1875—76);
»Saint Paul» (1867; sv. övers. 1868). Hj. H-t.
Bungert [bo’-], August, tysk tonsättare
(1846—1915). Framträdde på 1870-talet med
pianokompositioner, lieder, symfoniska dikter
och kammarmusik; övergick småningom till
dramatisk musik och skrev med tydlig
Wag-nerpåverkan sin tetralogi »Homerische Welt»
(1. »Kirke» 1898; 2. »Nausikaa» 1901; 3.
»Odysseus’ Heimkehr» 1896; 4. »Odysseus’Tod»
1903), som hade så stor framgång, att en
»fest-spelsteater» för B. vid Rhen påtänktes. B:s
senare kompositioner väckte mindre
uppmärksamhet. — Biogr. av M. Chop (1916). T. N.
Bu’nias, se Ryssgubbe.
Bu’nin, Ivan Aleksejevitj, rysk skald
(f. 1870). Har skrivit behagfull naturlyrik och
okonstlad novellistik ur verkligheten. Hans
»Byn» utkom i sv. övers. 1924.
Bu’nium, växtsläkte av fam. Umbelliferae.
Roten är knöllik; hos B. bulbocastanum
(jordkastanj) från s. och mellersta Europa ätes
den rostad eller stekt. G. M-e.
Bunkeflo, socken i s. v. Skåne vid Öresund,
s. om Malmö; Oxie härad, Malmöhus län;
17,71 kvkm, 1,868 inv. (1925). Jorden är
utomordentligt bördig och jämn. 1,574 har åker,
egentlig skog saknas. Gårdar: Petersburg,
fideikommiss inom släkten Bager, och
Ka-trinetorp. Bildar med Glostorp ett pastorat i
Lunds stift, Oxie kontrakt.
Bu’nker el. B u’n k e r s (av eng. the bunker,
kolrummet), förråd av vissa för ett
maskindrivet fartyg behövliga förnödenheter,
framför allt stenkol men numera jämväl
motorolja, ved eller annat för fartygsmaskineriet
avsett bränsle; uttrycket förekommer även
i sammansättningar, såsom bunkerkol,
bunkerolja.
Bunker hill [ba’nka hi’l], kulle utanför det
gamla Boston, i det nu med Boston
inför
livade Cbarlestown. I striden vid B. 17 juni
1775 lyckades de oövade amerikanska
trupperna bjuda engelsmännen så starkt motstånd,,
att, ehuru engelsmännen segrade, det
amerikanska självförtroendet i hög grad stärktes.
På slagfältet har rests en 67 m hög
granitobelisk, invigd 17 juni 1843.
Bunkerkol, kol för ångares eget behov,
lastat i kolrummet (jfr Bunker).
Bunkstål. För export till orienten avslås
fyrkantstål (1"X1") av hög kolhalt i mindre
bitar och nedpackas i träkaggar, vilkas vikt
i packat tillstånd motsvarar en vanlig
mans-börda. På dylikt sätt förpackat stal
benämnes b.; vissa bestämmelser om stålets
dimensioner, bitarnas längd och kaggarnas utstyrsel
pläga föreskrivas, för att leveransen skall
motsvara de orientaliska smedernas
traditionella fordringar på ett gott stål. B. användes
till smide av verktyg och vapen. G. D.*
Bunn, sjö i n. Småland, s. ö. om Gränna
och 2 km ö. om Vättern; 11 kvkm. Rik på
öar och bekant för sin naturskönhet.
Avflyter genom Röttleån till Vättern.
Bunnerfjällen, fjällmassiv (omkr. 1,500 m)
i s. v. Jämtland, strax s. om Ännsjön,
Undersåkers socken. De fortsätta åt s. och v.
med Bunnerstötarna (1,534 m) och Hårdeggen
till Handölsåns dalgång, som bildar gräns i
v. mot Snasahögarna.
Bunsen, Christian Karl Josias von,
friherre, preussisk diplomat och
vetenskapsman (1791—1860). B. studerade teologi och
filosofi, senare isländska i Köpenhamn och
österländska språk i Paris
samt blev tidigt känd
i vetenskapliga
kretsar. Han var lärjunge
till Niebuhr och
kallades 1816 av denne till
preussiska legationen
i Rom, där han
biträdde honom även i
vetenskaplig forskning.
1818 blev han
legationssekreterare där,
1823 chargé d’affaires
och 1827 ministerre-
sident. B:s egna trägna studier i Itoms
arkeologi och topografi offentliggjordes bl. a. i
»Be-schreibung der Stadt Rom» (1830—43). Varmt
religiös och stärkt däri av sin engelskfödda
hustru, Frances Waddington, studerade B.
hymnologi och införde 1828 i preussiska
lega-tionskapellet i Rorn en ny ritual (1846
upptagen i »Allgemeines evangelisches Gebet- und
Gesangbuch») och arbetade ivrigt i den
evangeliska unionens anda. B. misslyckades i sina
underhandlingar med kurian om blandade
äktenskap i Preussen och avgick 1838 i samband
med konflikten om biskop Droste zu
Vische-ring (se d. o.). Han blev ambassadör i Bern
1839 och i London 1841. Där lyckades han
genomdriva Fredrik Vilhelm IV :s
älsklingsidé om upprättandet i Jerusalem av ett preus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
