Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgteatern (Hofburgtheater) - Burgund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
Burgund
268
vid Franzensring för över 1,500 åskådare,
invigdes 1888. B. leder sitt ursprung från 1741,
då bollhuset på Maria Teresias befallning
inrättades till opera och skådeplats.
Ombyggnaden till verklig teater skedde dock först
1748—56. Intill 1752 uppfördes italiensk opera
och tyskt skådespel, 1752—72 spelade franska
skådespelare i B., som 1776 av Josef II
definitivt gjordes till ett hem för den tyska
skådespelarkonsten. 1821 utnämndes till chef för
B. greve Moritz Dietrichstein, under vars
ledning teatern 1826 helt lades under
hovförvaltningen och fick den fasta organisation och
rikt understödda, privilegierade ställning, som
gjorde det möjligt för Heinrich Laube, chef
1849—67, att föra B. fram till den ledande
platsen bland tyska scener. Av Laubes
efterträdare fullföljde i synnerhet Franz
Dingel-stedt, chef 1871—81, hans konstnärliga
gärning. Under Dingelstedts tid ägde B. en
stående klassisk och modern repertoar av över
150 stycken. Artiststaten har tidtals räknat
ända till 80 personer. Den direkta ledningen
av det konstnärliga arbetet har mestadels
handhafts av bland de främsta manliga artisterna
utnämnda regissörer. B:s glanstid infaller
mellan mitten och slutet av 1800-talet. Se
arbeten om B. av Laube (2:a uppl. 1891),
Wlassack (1876), Teuber (1896), Lothar (1900)
och Minor (1921). G. K-g.
Burgu’nd (ty. Burgund, fr. Bourgogne), om
folkvandringstidens germanska burgunder
(se d. o.) erinrande namn, som på skilda tider
burits av skilda områden i nuv. Frankrike,
Schweiz, Tyskland, Belgien och Nederländerna.
Jfr även Burgundiska kretsen.
1. Burgundernas rike vid Rhen (lat.
Regnum burgundionum), se Burgunder.
2. B. el. Burgundernas rike i
Sa-vojen, Schweiz och vid Rhöne (lat. Regnum
Burgundiae el. Regnum burgundionum), se
Burgunder.
3. Konungariket Provence el. B. (lat.
Regnum Provinciae seu Burgundiae), stundom
även kallat Arelat, Cisjuranska B. el.
Nedre B., grundades 879 av Karl den
skalliges svåger greve B o s o av Vienne (d. 887),
som förmådde stormännen att välja honom
till konung. Han nödgades 882 erkänna Karl
den tjocke som länsherre över sitt rike, som
omfattade Provence, Dauphiné, södra Savojen
och landet mellan Saöne och Jura. Bosos son
Ludvig den blinde, konung 890, sedermera
även langobardernas konung, kröntes 901 till
kejsare. Sedan hans medtävlare om
kejsarmakten, Berengar av Friuli, 905 låtit blända
honom, återvände han till B. och efterträddes
där av Hugo av Arles, som 926 blev konung
av Italien. Han avstod 933 B. till Rudolf II
av Transjuranska B. (se nedan) mot vederlag
av dennes besittningar och anspråk i Italien.
— Litt.: G. de Manteyer, »La Provence du
I:ier ä XII:e siècle» (1907).
4. Konungariket övre B. el.
Transjuranska B. (lat. Regnum jurense el. Burgun-
dia transjurensis) grundades 888 av en
ättling till huset Welf, hertig Rudolf (d. 912),
som med bifall av stormännen antog
konunganamn. Detta B., länspliktigt under kejsaren,
omfattade norra delen av Savojen samt Schweiz
mellan Reuss och Jura. Sonen Rudolf II,
921 även langobardernas konung, avstod 933
sina länder i Italien åt Hugo av Cisjuranska
B. och fick då i utbyte detta rike.
5. Konungariket B. el. Arelat (lat.
Regnum Burgundiae el. Regnum arelatense)
uppstod 933 genom förening av Cisjuranska och
Transjuranska B. (se ovan). Namnet Arelat
fick det efter huvudstaden Arelate (även
Arelas, nu Arles). Rudolf II efterträddes som
konung 937 av sonen Konrad (d. 993). Dennes
son Rudolf III (reg. 993—1032) fick av sin
systerson kejsar Henrik II hjälp att kuva
upproriska vasaller och testamenterade av
tacksamhet sitt rike till Tyskland. Kejsar
Konrad II inryckte 1033 i landet och kröntes i
Genève 1034. B. blev alltså till namnet
förenat med Tyskland, men stormännen fortforo
med sina inbördes fejder, och förbindelserna
lossnade. Fredrik Barbarossa äktade en
bur-gundisk stormansdotter och lät kröna sig i
Arles (1178) utan att dock lyckas knyta riket
fast till sig. Även Karl IV lät kröna sig i
Arles (1364), men därvid stannade det, och
B. sönderföll i en mängd självständiga
herrskap: frigrevskapet B. (se Franche-Comté),
grevskapen Arles el. Provence och Savojen,
ärkestiften Vienne och Lyon, biskopsstiften
Basel, Genève, Grenoble m. fl., vilka alla,
utom den schweiziska delen, införlivats med
Frankrike (sist Savojen, 1861). Litt.:
Four-nier, »Le royaume d’Arles» (1891).
6. M i n d r e B. (lat. Burgundia minor, ty.
Klein B.) motsvarar nästan fullständigt det
nuv. Schweiz v. om Reuss, med kantonen
Valais. Det försvinner ur historien med
utslocknandet av huset Zähringen 1218.
Formellt utgjorde dithörande områden en del av
Tyska riket till 1648. En del av detta mindre
B., landet på båda sidor om Aar, mellan Thun
och Solothurn, omtalas under medeltiden
stundom som lan t grevskapet Burgund.
7. Frigrevskapet B., P a 1 a t i n
a-tet B. el. Hög-B. (fr. Franche-Comté, ty.
Freigrafschaft), se Franche-Comté.
8. LantgrevskapetB. (ty.
Landgraf-schaft B.), se ovan Burgund 6.
9. HertigdömetB. (fr. Bourgogne) el.
Nedre B. upprättades 884 av Bosos av
Vienne bror, Rikard, greve av Autun (d.
921), som av Karl den enfaldige fick titeln
hertig av B. Detta B. begränsades i n. av
Champagne och Lothringen, i ö. av
Franche-Comté, i s. av Bresse och Beaujolais, i v. av
Bourbonnais och Nivernais. Hugo Capets son,
konung Robert den helige, gav det länge
mellan stormännen omtvistade B. (troligen 1017)
till sin son Henrik och denne, när han 1032
blev Frankrikes konung, åt sin broder Robert,
stamfader för äldre huset B., vars
huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
