Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgund - Burgunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Burgunder
270
linje utdog 1361 men varav en ättegren
härskade i Portugal 1095—1383. — 1361 indrogs
B. som herrelöst län av Johan av Frankrike,
g. m. den siste hertigens mor i hennes andra
gifte; han förlänade det 1363 till sonen
Filip av Valois (1341—1404), kallad Filip
den djärve. Gift med Margareta av Flandern,
vann Filip vid svärfaderns död 1384 dels
Franche-Comté, dels Flandern, Artois och
Ne-vers. De rika, tätt befolkade flandriska
handels- och industriområdena blevo
tyngdpunkten i hans välde. Därjämte köpte han bl. a.
grevskapet Charolais. Under Karl VI :s
sinnessjukdom var Filip en av Frankrikes
regen-ter men fick en bitter fiende i Karls bror
Ludvig av Orleans. Två partier uppstodo: det
burgundiska (fr. les bourguignons), med
folkliga förbindelser, och det orleanska, sedan
kallat det armagnakska, mera feodalt. Filips
son Johan den oförskräckte (reg.
1404—19) lät på öppen gata i Paris mörda
kusinen Ludvig av Orléans 1407. Kommen för
att försona sig med dauphin (sedan Karl VII)
på bron i Montereau 1419, mördades han själv
av dennes följeslagare. Sonen Filip II
den gode (reg. 1419—67). trädde då genom
fördraget i Troyes 1420 på engelsk sida men
slöt 1435 i Arras fred med Karl VII, som
gjorde avbön för mordet på Johan, avstod
vissa områden och medgav Filip frihet från
länsplikt till Frankrike. Filip köpte vidare
Namur, ärvde Brabant och Limburg,
tilltvang sig Holland, Zeeland och Hainaut
och förvärvade till sist genom köp och
fördrag Luxemburg. Med Filip, en
karaktärsfast, storstilad och smidig politiker,
samtidens rikaste furste, praktälskande och
frikostig, blev B. en av det senmedeltida
Europas mäktigaste stater, en farlig fiende till
det genom hundraårskriget utarmade
Frankrike. Vid Filips lysande hov i Dijon
uppblomstrade än en gång riddarväsendet, befordrat
genom stiftandet av »Gyllene skinnets orden»
och möjliggjort genom de nederländska
städernas rikedomar. Burgundisk klädedräkt och
etikett blevo mönster, hären var utmärkt, den
andliga kulturen hög. För Filips son Karl
den djärve (reg. 1467—77) hägrade än
mer än för Filip målet att samla sina
nederländska och burgundiska länder till ett
avrundat rike genom förvärv av mellanliggande
elsass-lothringska områden, och hans hand låg
tung över adel och städer, men hans måttlösa
ärelystnad sköt över målet. Ludvig XI
utsådde ständigt split i B. men blev på ett möte
i Péronne 1468, då underrättelser om nya
intriger av honom inlöpte, fängslad och tvungen
till en förödmjukande fred. Karl köpte 1469
övre Elsass av ärkehertig Sigismund av
Österrike och förvärvade några år senare även
Gel-dern och Zütphen. Planer på att få B. upphöjt
till konungarike — för vilket mål han erbjöd
kejsar Fredrik III:s son Maximilian sin
dotter och arvtagerska Marias hand — stäcktes
av Fredrik vid ett möte i Trier 1473. Under
ett uppror i Elsass slöto sig även René II av
Lothringen och schweizarna samman mot Karl.
Denne intog 1476 övre Lothringen och vände
sig därefter mot schweizarna, men av deras
pikbeväpnade fottrupper blevo hans
medeltida riddarhärar slagna vid Grandson och
Murten s. å. Schweizarna hjälpte René att
återtaga Lothringen, och vid Nancy stupade
Karl 5 jan. 1477. Ludvig XI, som tänkt på
att gifta sin son, dauphin, med Karls dotter
Maria, hade övergivit denna tanke av
fruktan för att sonens makt då skulle bli för stor.
För Frankrike vart det ödesdigert, att Maria
i stället s. å. äktade Maximilian av
Österrike, som vid hennes död 1482 kom i
besittning av hela arvet utom det gamla
franska länshertigdömet B., Franche-Comté samt
en mängd städer i Flandern, Picardie och
Artois, på vilket allt Ludvig XI lade beslag.
Genom freden i Arras 1482 återställdes dock
Flandern och genom freden i Senlis. ,1493
Franche-Comté och Artois till Maximilian.
På vissa håll, särskilt i Flandern, blev
Maximilian, som sammanslog alla provinserna till
Burgundiska kretsen (se d. o.) av
Tyska riket, erkänd blott som
riksföreståndare i egenskap av förmyndare för sonen
Filip den sköne. Efter Filips död 1506
tillföll det burgundiska arvet dennes son
Karl, även arvtagare till Spanien och som
Karl V tysk kejsare 1519. I fördraget i
Madrid 1526 tvang han Frans I av Frankrike att
avträda hertigdömet B. men måste återlämna
det genom freden i Cambrai 1529. Sedan dess
har B. som provins tillhört Frankrike. —
Litt.: E. Petit de Vausse, »Histoire des ducs
de Bourgogne» (9 bd, 1885—1905); Pirenne,
»Histoire de Belgique», III (1907); A.
Klein-clauz, »Histoire de Bourgogne» (1909);
Funck-Brentano, »Le moyen åge» (1922).
10. B., gammal fransk provins, se
Bourgogne. (B. H-d.)
Burgu’nder, en östgermansk folkstam, som
måhända haft Bornholm (Borgundarholm) till
sitt stamland och i 1 :a århundradet e. Kr.
bodde mellan Oder och Weichsel i nuv. Posen.
Huvudmassan av dem trängdes under
folkvandringarna till övre Weichsel (omkr. 250),
tillbakakastades av gepiderna och tågade åt
s. v. in på romerskt område. Kejsar Probus
tvang dem då 277 till fred, och de slogo sig
ned vid Main, n. om alemannerna. 406
del-togo b. i Radagais’ (se d. o.) strövtåg till
Italien, och omkr. 407 slog folket sig med
romerskt tillstånd ned på vänstra
Rhenstran-den, mellan Lauter och Nahe. Där grundades
med Worms som huvudstad det första riket
Burgund (lat. Regnum btirgundionum’). Då b.
valde kristendomens arianska form, hatades
de av romarna. Konung Gundikar reste
sig 435 mot den romerske ståthållaren Aetius,
men denne skaffade honom hunnerna på halsen,
och Gundikar stupade i strid mot dem omkr.
437 jämte en stor del av folket. Detta är
den historiska kärnan i Nibelungenlied, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
