Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burma el. Birma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Burma
280
exportartikeln. Teakträ är sedan långt
tillbaka en viktig stapelartikel.
B:s befolkning utgöres till sin
huvuddel av burmaner, som räknas till
indo-kine-siska rasen (7,6 mill., 1921); nära dem stå
arakanerna. Äldre, vikande kulturfolk äro
bl. a. talaing (320,000) i Nedre B., som höra
till mon-khmerfolken. Om shan och karen se
dessa ord. I övrigt märkas chin och kachin
i de efter dem uppkallade bergsdistrikten.
Inder (hinduer, muhammedaner; 600,000) och
kineser ha invandrat.
Samhällsförhållandena! egentliga
B. äro enkla, naturliga och fria. Indiskt
inflytande är föga märkbart, och kaster saknas.
Ej heller finnas ärftliga privilegier eller större
rikedomsåtskillnader. Befolkningen utgöres
till övervägande del av fria små
jordbrukare, som leva tillsammans i byar.
Religionen är buddism, och religionsvården
handha-ves av munkarna, som äro talrika (över
200,000) och hierarkiskt organiserade. Varje
by har sin pagod och sitt kloster, präster
saknas. Vid sidan av den egentliga religionen
dyrkas andar (nat). Folkkaraktären är
glättig och tillmötesgående, större arbetsiver
saknas. Grundläggande skolbildning är allmän
i B. Gossarna vistas som små någon tid i
kloster, där de lära sig läsa och skriva och få
religiös uppfostran. Kvinnorna ha en jämlik
och aktad ställning, dock få de ej läsbildning
och besöka ej klostren. Senaste tiders
brittisk-indiska inflytande har medfört
förändringar. En industriell arbetarklass har
uppstått i städerna, och stora rikedomar ha
skapats. — B. är i avseende på förvaltning
och självstyrelse sedan 1922 en av Indiens
9 »guvernörsprovinser». Lagstiftande rådet
består av 101 medlemmar, av vilka 78 äro
valda. Rösträtten är efter indiska
förhållanden mycket omfattande (1,500,000 på
landsbygden). Landet är uppdelat i 8 divisioner
(jfr kartskiss). De smärre kommunala
enheterna (distrikt o. bykretsar) ha valda råd,
till vilka även kvinnor ha rösträtt. A. B-n.
Historia. B:s äldsta fornhistoria är till stor
del höljd i dunkel. Den officiella burmanska
krönikan (Mahä-yazawin) är för den äldsta
tiden rent legendarisk, och genomforskandet
av landets fornlämningar har ännu ej hunnit
synnerligen långt. Möjligen utgör
selungfol-ket på Mergui-arkipel agens öar, vilket är av
malajisk-polynesisk härstamning, en återstod
av kustlandets ursprungliga befolkning; om
urbefolkningen i det inre av B. vet man intet.
Med undantag av selung äro alla i B. nu
levande folkstammar av övervägande mongoloid
typ och antagas ha i historisk tid invandrat
norrifrån. Forskningen tror sig kunna
urskilja tre stora folkvandringsvågor: först
kommo monfolk (se M o n), därefter
tibetansk-burmanska folk, troligen från trakterna kring
Himalaja, och sist de med siameser och
kineser befryndade folk, som fortleva i taifolken
(se T a i), särskilt shan och karenfolket, vilket
tros ha från v. Kina drivits söderut av tai
och, väl inkommet i B., trängts uppåt bergen
av mon och burmaner. Från övriga burmaner
anses arakanerna tidigt ha i hög grad
isolerats genom de otillgängliga bergstrakterna
mellan inre B. och deras hemvist, kustlandet
Arakan. De egentliga burmanerna slogo sig
företrädesvis ned i Iravadis dal, trängdes av
shanfolk tidtals söderut ned mot monfolken,
vilka under namnet talaing nu bo i nedre B.
(Pegu och Tenasserim) och till stor del
sammansmält med sina burmanska besegrare.
Med säkerhet spåras ej burmaner i Iravadis
floddal förrän omkr. 600 f. Kr., och under de
därpå följande 1500 åren är B:s historia en
ändlös kedja av strider mellan smärre riken,
nu mest kända under sina huvudstäders namn
(Arakan, Tavoy, Thatön, Tagaung, Prome,
Pegu, Pagan o. s. v.). Mäktigast av dessa blev
från omkr. år 1000 riket Pagan, vars härskare
från 1010, Ana w rata, är B:s förste
nationalhjälte. Såväl från n. som, i renare form,
söderifrån hade buddismen från Indien
inträngt i B., dit Buddhagosa berättas ha omkr.
450 från Ceylon överfört de heliga böckerna.
Riket Pagan blomstrade till slutet av
1200-talet; ruiner av präktiga tempel och pagoder
i dess nu öde liggande huvudstad äro minnen
av dess svunna storhet. Det föll sönder efter
ett burmanskt nederlag mot den mongoliske
erövraren Kublai kans trupper omkr. 1286,
i samband varmed huvudstaden plundrades
och förstördes, enligt senaste förmodanden ej
av mongolhären utan av burmanska och
tai-krigare i den efter nederlaget demoraliserade
Paganarmén. De närmast följande
århundradena funnos i övre B. endast smärre riken,
till stor del under furstar av shanfolket,
bland vilka en 1364 byggde sig huvudstaden
Ava. Däremot höjde sig i nedre B. småningom
Pegu till betydande makt, först under
mon-furstar, sedan under erövrare av burmansk
börd, såsom Tabinshweti (d. 1550) och
hans svåger Buyin-naung (d. 1581; i
portugisiska krönikor kallad Branginoco),
vilka bägge på sina härnadståg anlitade
portugisiska äventyrare som artillerister. Den
sistnämnde intog 1554 Ava och inträngde
två gånger (1564 och 1568) segrande i Siarns
huvudstad Ajudja (se d. o.). Det av honom,
om än löst, förenade riket B. fick 1634 åter
Ava till huvudstad. Snart söndrades det ånyo,
peguanerna skövlade 1752 Ava, men kort
därefter återupprättades det burmanska riket av
en bondfödd jägarhövding, Alaungpaya
(i europeiska historier vanl. kallad A1 o
m-p r a), som 1753 fråntog peguanerna Ava och
1755 vid Iravadis mynning, invid den stora
Shwe-Dagon-pagoden, anlad.e hamnstaden
Rangoon, varpå han 1757 även intog Pegu.
Mon-väldet i nedre B. var därmed för alltid till
ända, och även dess rika nationallitteratur
blev till största delen förstörd. Alaungpaya,
som residerade i Shwebo, sjuknade under ett
erövringståg mot Siarn och dog under hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
