Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burma el. Birma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Burma
282
färden 1760. Under hans krigiska
efterträdare följde nya krig med Siarn och
gränsstrider med Kina (bilagda genom fördraget i
Bhamo 1769). Sin största utsträckning nådde
det nya burmanska riket under Alaungpayas
yngste son, Bodawpaya (reg. 1781—1819),
som 1783 anlade en ny huvudstad, Amarapura
(se d. o.), och 1782—84 erövrade Arakan.
Flyktingar från Arakan till den närbelägna
brittiska besittningen Chittagong företogo
från denna ständiga infall i sitt forna
hemland; då de 1795 av en burmansk här
förföljdes in på brittiskt område, skrämdes därav
generalguvernören sir John Shore att utlämna
dem, vilket i Amarapura uppfattades som ett
svaghetstecken och uppmuntrade Bodawpaya
att framställa anspråk på delar av ö.
Bengalen, särskilt Murshidabad, såsom forna
besittningar till det av honom erövrade Arakan.
Han gjorde sig även till faktisk herre i
Assam, och hans sonson och efterträdare
B a g y i d a w ockuperade det nominellt
under brittiskt skydd stående Manipur.
Ständiga burmanska kränkningar av gränsfreden
följde och besvarades omsider av brittiske
generalguvernören i Indien, lord Amherst,
med en krigsförklaring mot B. (1824). Nu
sändes sjöledes en armé under sir Archibald
Campbell till Rangoon, som med lätthet
intogs (12 maj), men regnperioden hindrade allt
framträngande uppför Iravadi, och svåra
sjukdomar härjade inom den illa provianterade
landstigningshären. Först i mars 1825 kunde
framryckningen uppför Iravadi börja; andra
brittiska truppavdelningar utdrevo burma
nerna från Assam och Manipur samt
ockuperade Arakan. Vid Iravadi var striden ganska
hård, men sedan den tappre burmanske
fältherren Bandula stupat och tillkallade
shan-trupper besegrats, bekvämade sig omsider, då
Campbell stod blott fyra dagsmarscher från
Amarapura, B:s konung till fred. Genom
fördraget i Yandabu 24 febr. 1826 avträdde han
Arakan och Tenasserim, avstod alla anspråk
på Assam och Manipur, åtog sig en dryg
krigsskadeersättning och lovade mottaga en
brittisk resident vid sitt hov. Den brittiske
residenten utsattes för en utstuderat
föraktfull behandling, och 1840 avbrötos därför de
diplomatiska förbindelserna. De burmanska
myndigheterna i Rangoon läto därboende
engelska köpmän undergå ständiga
rättskränk-ningar i strid mot Yandabufördraget, och
sedan generalguvernören lord Dalhousie
förgäves krävt upprättelse och skadestånd härför,
kom det 1852 till ett nytt krig. Ånyo intogs
Rangoon, där den starkt befästa pagoden
14 april stormades. Landstigningshären var
denna gång förträffligt utrustad, och general
H. T. Godwin nådde i juni Pegu och i nov.
Prome, efter vars erövring Dalhousie slöt
kriget genom en proklamation av 20 dec. 1852,
enligt vilken provinsen Pegu förklarades för
brittisk besittning. Arakan, Tenasserim och
det nyerövrade Pegu förenades 1862 till
pro
vinsen Lower Burma med (sedermera sir)
Arthur Phayre som styresman (chief
commis-sioner), och under hans skickliga ledning
börjades där ett energiskt och framgångsrikt
fredligt nydaningsarbete. Burmanerna hade
omedelbart efter nederlaget störtat konung
Pagan Min (reg. 1846—53), och
efterträdaren Mindon Min (reg. 1853—78) förde
en fredlig regering och slöt 1867 ett
handelsfördrag med Brittiska Indien. Han byggde
sig 1856—59 en helt ny huvudstad, Mandalay.
För sin armé inkallade han franska
instruktörer. Med förbigående av den presumtive
tronföljaren blev genom en palatsintrig den
tjuguårige, karaktärssvage T h i b a w (reg.
1878—85) hans efterträdare. På inrådan av
sin härsklystna gemål och hennes moder
inledde han sin regering med en grym
palatsmassaker, för vilken inemot 80 av den
kungliga familjens medlemmar föllo offer. Allmän
osäkerhet till liv och egendom inträdde,
provinsförvaltningen råkade i upplösning,
rövarband huserade i gränsprovinserna. Till
Brittiska Indien stod burmanska regeringen i
spänt förhållande (den siste brittiske
residenten återkallades i okt. 1879), och närmanden
gjordes i stället till Frankrike, med vilket
land avtal träffades om järnvägsanläggningar
och upprättandet av en bank.
Bombay-Burma-handelsbolaget däremot ådömdes för ett
förment kontraktsbrott vid timmerflottning
230,000 pd st. i böter, och ett förslag av
indiske vicekonungen lord Dufferin om att
underställa denna tvist opartisk skiljedom
avvisades. Följden blev ett ultimatum (22 okt.
1885), vari skiljedomsyrkandet
återupprepades och B:s regering manades att med
tillbörlig aktning mottaga en brittisk
diplomatisk agent och för framtiden i fråga om
utrikespolitiken följa indiska regeringens råd.
Svaret blev avvisande, och i en proklamation
(7 nov.) uppfordrade Thibaw sina undersåtar
att driva engelsmännen i havet. En stark
engelsk expeditionskår under general H. N.
D. Prendergast hade landsatts i Rangoon
dagen innan burmanska regeringens svar där
avlämnades (9 nov.), fem dagar senare
överskred den gränsen, och en uppför Iravadi
sänd flottilj nådde redan 28 nov. Mandalay,
utan att de av anfallets skyndsamhet
överraskade burmanerna hunnit göra allvarligt
motstånd. Thibaw sändes fången till Indien
och internerades där (han avled under
världskriget). övre B. förklarades 1 jan. 1886
annekterat, men det dröjde flera år, innan hela
landet pacificerats; Shanstaterna ockuperades
1887, och förhållandet till deras hövdingar
reglerades genom en lag, som trädde i kraft
1889.
B. blev 1897 en provins inom Indiska riket
under en lieutenant-governor, biträdd av ett
lagstiftande råd. Den brittiska förvaltningen
medförde i B. en rask inre materiell och
ci-vilisatorisk utveckling. Under årtiondet 1891
—1900 ökades sålunda befolkningen med 19,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
