Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burns, Robert - Burnside, Ambrose Everett - Burnus - Burows lösning - Burr - Burr, Aaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Burnside—Burr
292
franska smaken; det är friskhet och
naturlighet i hans diktning, som övat det största
inflytande på Wordsworth, Scott och Byron. B.
gjorde epok genom sin improvisatoriskt
omedelbara och likväl konstnärligt fulländade
Robert Barns. Efter samtida målning.
skildring av natur och vardagsliv. Hans
satirer och humoristiska dikter, t. ex. »Holy
Wil-lie’s prayer» och »Tam o’Shanter» (sv. övers.,
av H. B. Romberg, 1903), äro kvicka och
träffande, livfulla och åskådliga. Käckhet och
frihetsbegär präglade hans författarskap;
nämnas må blott den kraftiga, bellmanskt
dramatiska »The jolly beggars» och den modiga
»A man’s a man for a’ that». B:s realistiska
berättelser och scenerier från livet i
högländerna äro utomordentligt stämningsfulla
och bäras av en vid och innerlig medkänsla.
Mest älskade äro själva visorna, de rent
lyriska dikterna, melodiösa och originellt
ordmålande, genom rytmik och klang suggestiva
skapelser. Hembygdens naturskönhet och
minnen gåvo honom ämnen, men i första rummet
hans kärleksförhållanden: Nell, Jean Armour,
Ellison Begbie, Ann Park och framför allt
den som »Highland Mary» besjungna Mary,
med vilken han knöt en förbindelse, på
samma gång som han trolovade sig med Jean,
och som dog i okt. 1786. Till hennes minne
skrev han »Thou ling’ring star», »To Mary
in heaven» och andra av sina vekaste och
mest gripande dikter. I motsats härtill äro
hans brevväxling med »Clarinda», en fru
M’Lehose i Edinburgh, och de dikter, som han
riktade till henne, skrivna i det
konventionella franska maneret. — B:s verk utgåvos
i 4 bd 1901 av Henley o. Henderson. Se
mo-nogr. av Lockhart (1828), Th. Carlyle (1831),
R. L. Stevenson (1882), J. L. Blackie (1888),
D. McNaught (1921) och J. L. Hughes (1922).
På sv. finns en liten uppsats (i Verdandis
Småskrifter) av G. Fröding, som översatt flera
av hans visor. E. o. M. G. Retzius översatte
1872 »Några dikter af Robert B.» R-n B.
Burnside [bä’nsaid], AmbroseEverett,
nordamerikansk general (1824—81). Var 1847
—53 artilleriofficer, återinträdde i tjänst vid
inbördeskrigets utbrott 1861, utmärkte sig
genom kallblodig tapperhet i första slaget vid
Bull Run 21 juli s. å. och utnämndes därefter
till brigadgeneral. Han biträdde Mc Clellan
vid Potomacarméns reorganisering och deltog
som generalmajor i denna 1862 i
operationerna mot Lees armé i Maryland och anförde
vänstra flygeln vid Antietam (16—17 sept.
s. å.), blev 7 nov. s. å. överbefälhavare efter
Mc Clellan men flyttades efter nederlaget vid
Fredericksburg (13 dec. s. å.)
till ett underordnat befäl.
Han deltog 1864—65 som
divisionsgeneral i Grants
fälttåg. B. var 1866—69
guvernör i Rhode island. V. S-g.
Bu’rnus (fr. bournous, arab.
al-burnus), ett slags arabisk
mantel, merendels av vitt
ylletyg och försedd med
kapuschong.
Bürows lösning, Solütio
subacetätis alumi’nici,
alu-miniumsubacetatlösning, uppkallad efter
Königsbergläka-ren M. Burow (1809—74), har
en vidsträckt användning för
att förstärka verkan av våtvärmande omslag.
Burr (inom koppargravyren), se Grad.
Burr [bö], A a r o n, vicepresident i
Amerikas förenta stater (1756—1836).
Dotterson till den ryktbare predikanten Jonathan
Edwards, tänkte B. först bli präst men slog
snart över i fritänkeri
och opportunistisk
nyt-tighetslära. Under
frihetskriget tjänade han
genom tapperhet upp
sig ur ledet till
överstelöjtnants grad.1779
måste han för
sjuklighet taga
avsked,studerade då juridik, blev
1782 praktiserande
advokat och vann snart
rykte som en av New
Yorks skickligaste
sak
förare, i duglighet överträffad endast av sin
personlige fiende Alexander Hamilton,
federalis-ternas ledare. B. slöt sig till det
antifedera-listiska partiet och säges ha utkastat planen
till det sedermera sä mäktiga Tammany
so-ciety (se d. o.). Vid senatorsvalet 1791
besegrade han federalisten Schuyler, Hamiltons
svärfar, men måste 1797 vika för denne. B:s
inflytande i New York var emellertid alltjämt
Arabisk burnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
