Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burnham, lord - Burnham, Sherburne Wesley - Burnley - Burnouf, Eugène - Burns, John - Burns, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Burnham, S. W__Burns
290
—95 och 1910—16, inlade under världskriget
betydande förtjänst om engelska pressens
intima samarbete med regeringen, ärvde 1916
faderns pärsvärdighet och fick 1919 titeln
vis-count B. Han är sedan 1923 president i
Anglo-swedish society i London. — Jfr om bägges
verksamhet Daily Telegraph. V. S-g.
Burnham [bö’nom], Sherburne W e
s-1 e y, amerikansk astronom (1838—1921). Var
först stenograf, anställdes i början av
1870-talet vid observatoriet i Chicago och vart dess
direktor 1876. B. gjorde förundersökningarna
för grundläggningen av Lickobservatoriet på
Mount Hamilton, var anställd där till 1892,
professor vid universitetet i Chicago 1893—
1914 och praktisk astronom vid det nya
Yerkesobservatoriet 1897—1914. B. sysslade
huvudsakligen med undersökningar över
dubbelstjärnorna och upptäckte ett stort antal
förut okända sådana. Av B:s verk må
nämnas »A general catalogue of double stars»
(1906) och »Measures of proper motion stars»
(1913). S.A-f.
Burnley [bo’nli], stad, eget grevskap, i
mellersta England vid Leeds—Lancasterkanalen;
103,175 inv. (1921). Betydande textilindustri,
främst bomullsväverier; gjuterier och livlig
stenkolsbrytning i närheten.
Burnouf [byrno’f], Eugène, fransk
orientalist (1801—52), prof, i sanskrit vid
Col-lège de France från 1832. B., som redan 1826
tillsammans med Chr. Lassen (sed. o.) utgav ett
berömt verk, »Essai sur le Pali», ägnade sig
sedan åt ett grundligt studium av de i Paris
befintliga Avestahandskrifterna, varav
resultaten föreligga i uppl. av »Vendidad-Sadé»
(1829—43) och i verket »Commentaire sur le
Yagna» (1833—35). Av hans många och
värdefulla arbeten på indologiens område böra
framför allt nämnas hans uppl. och övers,
av »Bhägavata-Puräna» (1840—47) och de
ytterst viktiga verken »Introduction ä
Fhis-toire du bouddhisme indien» (1844) och »Le
lotus de la bonne loi» (1852). B. var en av
Frankrikes och 1800-talets mest betydande
orientalister. Biogr. av Berger (1893). J. Ch-r.
Burns [bonz], John, engelsk arbetarledare
(f. 1858). Föddes i London i fattiga
förhållanden, blev
maskinarbetare och var 1880—81
arbetsförman i
Väst-afrika. Sedan sin
tidiga ungdom bedrev
B. ivriga självstudier.
Som anhängare av
socialismen ingick han
1884 i »Social
demo-cratic federation», men
hans förbindelse med
denna blev kort. Som
folkmötestalare var
han starkt
medryc
kande, slagfärdig och godmodig; han spelade en
stor roll i de arbetslösas agitation 1886—87 och
blev på grund av sitt deltagande i deras
mass
möte på Trafalgar square dömd till 6 veckors
fängelse. Under den stora dockarbetarstrejken
i London aug.—sept. 1889 ledde B. arbetarna.
Vid den nu följande radikaliseringen av
fackföreningarnas ledning och organiserandet även
av icke yrkesutbildade arbetare (»the new
unionism») var B. en av rörelsens högst
betrodda män, tills han 1895 genomdrev, att
blott verkliga kroppsarbetare skulle få vara
ombud vid årskongresserna, och därmed
uteslöt sig själv. Den nya riktningen förlorade
under B:s ledning ganska snart sin skarpt
socialistiska färg och vände sig till praktiskt
kommunalt arbete. På detta område ligger
B:s andra stora insats. Då Londons
grev-skapsråd (»county council») inrättades 1889,
blev han dess medlem för Battersea och
framlade s. å. ett program för Londons
arbetarpolitik, som sedan följts och gjort London
till kommunal mönsterarbetsgivare. 1892
invaldes B. (för Battersea) i parlamentet, där
han förfäktade arbetarintressena men hade
föga gemensamt med det framväxande nya
arbetarpartiet och i stället närmade sig
liberalerna. Han blev dec. 1905
kommunalminister (president för »Local government
board») i ministären Campbell-Bannerman och
kvarstod som sådan även i Asquiths ministär
(från 1908); av sina gamla partivänner
kritiserades han som alltför konservativ. Febr. 1914
blev B. handelsminister, men som avgjord
motståndare till Englands deltagande i
världskriget avgick han 4 aug. s. å. Han deltog
sedermera föga i parlamentsdebatterna och
avstod vid nyvalen 1918 från att söka återval.
Burns [bönz], Robert, Skottlands
förnämste skald (1759 25/i—96 21/?). Född i byn
Alloway i det av honom besjungna Ayrshire
och son till en fattig arrendator, slet B.
mycket ont under sin uppväxt men lyckades
likväl få läsa rätt mycket, bl. a. dikter av
Allan Ramsay och Robert Fergusson. Han
började tidigt föra ett oregelbundet och vilt liv
tillsammans med äventyrliga kamrater men
strävade samtidigt att som jordbrukare och
senare som accistjänsteman i Dumfries
försörja först moder och småsyskon, sedan även
sin egen familj. B. hade en kort storhetstid
1786, då han utgav »Poems chiefly in the
scottish dialect». Diktsamlingen hade den
av-gjordaste framgång och förde B:s rykte till
Edinburgh, där han vart hyllad och uppburen
av stadens litterära och högadliga kretsar.
Snart fann han dock, att något verkligt
understöd ej stod, att vinna av den förnäma
världen, som strax svalnat för »plöjaren från
Ayrshire». Hans starka självkänsla och förakt
för klasskillnader gjorde, att han livligt
sympatiserade med franska revolutionen, något
som ytterligare beredde honom svårigheter
Litteraturhistoriskt sett är B. den store
förnyaren av den engelska lyriken vid
1700-talets slut; han är en av världslitteraturens
ursprungligaste och mest betydande
känslo-skalder. Han bröt med den stela och konstlade
IV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
