Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Butzer (Bucer), Martin - Buxbaumia - Buxbom - Buxhœvden, Fredrik Vilhelm von - Buxtehude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Buxbaumia—Buxtehude
316
ock ivrigt verksam vid reformationen i
Augs-burg, Ulm och Memmingen samt räknas som
Hessens andre reformator. Efter Zwinglis
död blev B. den sydtyska protestantismens
erkände ledare, och efter Luthers bortgång
var han vid sidan av Melanchthon den tyska
protestantismens främste man. Utrustad med
skarp politisk begåvning, var han en förkämpe
för en målmedveten, tolerant protestantisk
politik, som också präglade hans ställning
till de söndrande dogmatiska tvistefrågorna,
framför allt nattvardsfrågan. I denna ställde
han sig först med sin evangeliekommentar
(1527—28) på Zwinglis sida men övergick
småningom till en mystisk uppfattning,
ungefär mitt emellan Luthers och Zwinglis.
Genom en i möjligaste mån luterskt klingande
formulering banade han i »Confessio
Tetra-politana» (1530) väg för de sydtyska
städernas inträde i schmalkaldiska förbundet, liksom
han genom Wittenbergkonkordian (1536)
lyckades hindra förbundets sprängning. — Som
teolog byggde B. på Luthers grundtankar men
ställde sig mer avvisande mot medeltida
teologi samt katolskt fromhetsliv och
gudstjänstskick. På denna grundval har han utbildat
en egen typ av församlings- och
kyrkoorgani-sation och i viss mån en egen teologi, till
vars centrala moment hörde: 1) den starkt
ireniska uppfattningen av Guds rike (jfr hans
förnämsta skrift, »De regno Christi»); 2) den
förmedlande nattvardsläran; 3)
predestinatio-nen; 4) den verbalinspirationsfärgade
uppfattningen av bibeln som en gudomlig lagbok och
den därmed i samband stående stränga
kyrkotukten; 5) den höga värderingen av anden i
motsats mot köttet; 6) det zwingliska
sammankopplandet av politiken med Guds rikes
angelägenheter. — B. har härigenom blivit
vägrödjare för puritanismen och pietismen
men framför allt för Calvins gärning och
räknas till den reformerta kyrkans fäder.
Litt.: Baum, »Väter und Begründer der
re-formirten Kirche», bd III (1860); A. Lang,
»Der Evangelienkommentar M. B:s und die
Grundzüge seiner Theologie» (1900) och »M.
B:s Bedeutung für das kirchliche Leben in
Hessen» (1904); J. Ficker, »M. Bucer» (1917);
Hj. Holmquist, »Den lutherska reformationens
historia» (2:a uppl. 1919). A. G-w.
Buxbåu’mia, mossläkte. Jfr pl. till art.
Bladmossor.
Buxbom, Bu’xus, växtsläkte av fam.
Buxa-ceae. — Buxus sempervirens, buske eller litet
träd med läderartade, övervintrande blad,
hemma i s. Europa och orienten, odlas i
trädgårdar som infattningsväxt. Veden, som är
blekgul och mycket hård, nyttjas till
musikinstrument, skedar o. s. v. Fordom brukades
dekokt på veden som läkemedel (mot frossor,
reumatism m. m.). G. M-e.
Bu’xhævden [-hövden], Fredrik
Vilhelm von, greve, rysk fältherre (1750—
1811). Kommenderade vid Austerlitz 1805
ryska härens vänstra flygel och förde 1806
befälet över ryska armén i Preussen. I
Sveriges historia är han känd som
överbefälhavare över den i
Finland 1808
inträngande ryska armén. Han
erhöll samtidigt upp- .
draget att som högste
styresman handha
förvaltningen av de
erövrade landsdelarna. B.
befattade sig på det
hela föga med
krigshändelserna. Han ådrog
sig i synnerhet genom
konventionen i
Olki-joki kejsar Alexanders
missnöje och tog dec. s. å. i följd av
»sjuklighet» ett nödtvunget avsked. Men han hade i
Finland gjort sitt bästa för att lindra krigets
tunga och fick där ett gott eftermäle.
Bu’xtehude [-höde], stad i preuss. prov.
Hannover, vid den segelbara Este, 22 km
s. v. om Hamburg; 3,363 inv. (1919). — B.
hölls 1632 besatt av svenskarna, intogs ånyo
1645 av Königsmarck, befästes och kom
genom freden 1648 till Sverige. B. togs 1657
av danskarna, återtogs s. å. av Ascheberg
samt intogs 1675 av de allierade. I freden
1679 återfick Sverige B., som 1712 togs av
danskarna och 1719 av Sverige avträddes till
Hannover; kom med detta till Preussen 1866.
Buxbom, Buxus sempervirens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
