Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - By (bebyggelse) - By (vind) - By (socken i Dalarna) - By (socken i Värmland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
By
324
Byålderman med trumma. Väderskär, Småland.
for nord. oldk. og hist., 1918); G. Bjerge og
Th. Söegaard, »Danske vider og vedtægter»
I—III (1904—20); K. Haff, »Die dänischen
Gemeinderechte» I, II (1909); O. Olafsen,
»Jordfællesskab og sameie» (1914); A. Meitzen,
»Siedelung und Agrarwesen der Westgermanen
und der Ostgermanen» I—III samt Atlas (1895
—96); Rhamm, »Etnograpbische Beiträge zur
germanisch-slawischen Altertumskunde» I, II
(1905—10); Fr. Seebohm, »The english village
community» (1883). K. G. Wn.
Med by i sociologisk bemärkelse
menar man en enhet av flera hushåll, som helt
eller delvis ha gemensam egendom. För byns
invånare gemensamma intressen,
skyldigheter och rättigheter regleras ofta genom en
byordning och behandlas vid årliga
sammanträden, vid vilka också enkel rättskipning
äger rum (se härom ovan). I de yttre
formerna för bystämman kvarlevde in i det sista
flera primitiva drag även i Sverige.
Sammankallandet skedde genom trumning
(varför åldermannen på en del håll kallas
»trum-karlen»; se bild 1) eller hornblåsning. Stundom
plägade man även kringsända en kavle från
gård till gård. Ofta hade byn sin bestämda
samlingsplats, som ej sällan var markerad
med en ring av stenar, på vilka männen
sutto (de s. k. domarringarna anses i stor
utsträckning ha varit dylika stämmoplatser). På
kontinenten skedde sammanträdet vid ett träd,
omgivet av en dylik stenring (bild 2). Vid
kontrolleringen av de enskilda medlemmarnas
skyldigheter och rättigheter kommo i stor
utsträckning kavlar, klubbor, stickor etc. till
användning. Inom Sverige är detta system
särskilt rikt utvecklat i Dalarna. Byn ägde
ofta fattigklubba (en tiggare, som kom till
byn, fick hämta klubban, där man sist inhyst
någon, och sedan gå till den gård, vars
bomärke eller ägarinitialer stodo inristade
därnäst), skjutsklubba, brandvaktsklubba,
grav-kavle, skol- och kvarnstickor etc. Byns
handlingar (ordning, protokoll, kvittenser o. dyl.)
förvarades i senare tid i lådan eller byskrinet,
som stod hos åldermannen.
Bland mängden av bytyper märkes i Sverige
främst den ensidiga eller dubbla r a d b y n
(bild 3), som efter mönster från de tyskt
påverkade städerna genomfördes i
Mälarprovin-serna fr. o. m. unionstiden. För byns
av-gränsning och delning finnas stadganden i
landskapslagarna. I Götaland äro
korsvägs-och landsvägsbyarna, där gårdarna gruppera
sig kring en vägkorsning eller längs en väg,
de mest utbredda. Sent bebyggda trakter ha
att uppvisa s. k. klumpbyar, släktbyar,
som uppstått genom klyvningar av ett hemman
(bild 5). I delar av Bohuslän, Värmland och
Dalsland saknas liksom i angränsande delar
av Norge och i västligaste Tyskland alldeles
byar. Från byarna kunna ej skiljas
fisklägen, kyrkstäder och andra mera tillfälligt
brukade bebyggelseformer. Också på
kontinenten återfinner man de flesta av våra
byformer, men därjämte förekomma där
åtskilliga andra. I norra och östra Tyskland
märkes så t. ex. särskilt den hos oss mycket
sällan förekommande r u n d b y n (bild 4), i
vilken boningshusen vända gavlarna mot ett
torg (är detta fyrkantigt, brukar man tala
om en »Angerdorf»), G. Brg.
By, stark vind, som varar endast kort tid.
De häftiga orkanbyarna på oceanerna
och i de tropiska farvattnen ge vanligen sin
ankomst till känna genom vissa förebud i
luften och bibehålla merendels, i motsats
till cyklonerna, sin vindriktning nästan
oförändrad. — K a s t b y, plötslig vindstöt,
vanligen från högt land. (ö-g-)
By, socken i sydöstligaste hörnet av
Dalarna, intill Västmanland och Gästrikland;
Folkare härad, Kopparbergs län; 327,36 kvkm,
6,149 inv. (1925). Större delen är skogsbygd
med talrika mossar. Dalälven är gränsen i
s. ö. I s. gammal bördig åkerbruksbygd, i n.
bruksindustri och skogsbruk (Horndals bruk
och Nääs järnverk, Grönsinka kronopark
m. m.). 4,180 har åker, 24,405 har skogs- och
hagmark. Pastorat i Västerås stift, Hedemora
kontraxt. Se sockenbeskrivning av C.
Larsson i By (1920 ff.).
By, socken i s. v. Värmland, omkring
Byälven invid Dalbosjön; Näs härad, Värmlands
län; 87,34 kvkm, 2,525 inv. (1925). Till stor
del bördigt slättland, nordligaste delen rätt
kuperad med sjön Harefjorden. Betydande
industri, bl. a. Billeruds (se d. o.)
trämasse-fabrik. V. om Byälven den s. k. Olof
Trä-täljas hög. På komministerbostället
Kyrke-rud föddes 1783 Esaias Tegnér. 2,967 har åker,
4,472 har skogs- och hagmark. Bildar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
