Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - By (bebyggelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
By
322
Av honom jämte ett par b i s i 11 a r e bestod
byrätten. Bystämman var en sammankomst
av alla byns delägare. I äldre tider synas
dessa beslutande myndigheter haft en ganska
obestämd och vidsträckt befogenhet att
avgöra sådana ärenden rörande byns skötsel
och ordningen inom densamma, som ej
an-sågos vara av det intresse, att de borde
övertagas av högre offentlig myndighet.
Sedermera bestämdes omfattningen av
bymyndigheternas befogenhet genom byordningar,
vilka till en början antogos autonomt av byn
men vilkas innehåll sedan reglerades genom
statligt ingripande (se B y o r d n i n g). De
bevarade byordningarna, som utgöra en
mycket intressant källa till den svenska
självstyrelsens historia, äro av växlande historiska
typer. Några omspänna en mycket stor del
av byamännens levnadsförhållanden, i det de
icke blott innehålla bestämmelser om
samfällda arbeten, slåtter å samfällda ängar,
hägnad, dikning, bete å samfälld mark, nyttjande
av fiskeplatser, skogsskötsel, förebyggande av
vådeld, vidmakthållande av brunnar o. s. v.,
utan även meddela föreskrifter för att hindra
överdådigt levnadssätt, bestraffa snatteri och
andra sedliga felsteg, ej minst från
ungdomens sida, och överhuvudtaget angiva de
regler, som ansågos erforderliga för
upprätthållandet av god ordning i byn. Bydomstolen
ägde utsätta viten och fälla till böter, vilka
enligt sedvana från äldre tid utpantades av
domstolen själv, enligt senare bestämmelser
däremot uttogos genom exekutiv myndighet.
Till en början bestämdes innehållet i
byordningen av sedvanan och byamännens beslut,
sedermera ingrepo statsmyndigheterna
reglerande. På vissa ställen tillämpas ännu i våra
dagar byordningar, utses åldermän och hållas
bystämmor. Om nyare lagstiftning härom se
Bysamfällighet. Bydomstolen åter har
helt trätt ur verksamhet.
Byamännen samlades till gemensamma
gillen. Redan Olaus Magnus omtalar
skördegillen, och senare källor omtala även såsom
stora högtider de »åldermansgillen», som
höl-los vid tillsättandet av ålderman.
Mångenstädes användes de viten och böter, som måste
betalas enligt byordningen, till att täcka
kostnaderna för byamännens gillen, t. ex. till
inköp av brännvin. Byamännens gillen få väl
dock i Sverige knappast betraktas såsom
särskilda föreningar utan endast såsom
byalaget, samlat till fest (jfr Gille). Samlivet
inom byalaget måste anses ha haft stor
betydelse för utvecklingen och bevarandet av
de traditioner, som uppburo vår
allmogekultur, sådan den kommit till uttryck i t. ex.
hemslöjd, folkdiktning och folkmusik. Den
sprängning av byarna och utflyttning till
ensamgårdar, som blev en följd av den senare
skifteslagstiftningen, har varit en av de
händelser, som djupast ingripit i vårt folks liv
och utvecklingen av dess odling och lynne. —
Om lapparnas byar se Lappby. — B :s
hi
storia i Sverige har ej gjorts till föremål för
någon allsidig och ingående framställning.
Ett viktigt material för studiet av de olika
svenska bytyperna utgöres av de gamla
bykartor, som förvaras i Lantmäteristyrelsens
arkiv. Stora samlingar för belysande av ej
blott detta utan även andra problem i byns
historia ha sammanförts genom den av
Nordiska museet anordnade byundersökning, som
påbörjades 1912.
Litt.: R. G. Modée, »Utdrag utur Publique
Handlingar» III, VI (1749, 1761);
»Betänkande med förslag till lag om förvaltning av
bysamfälligheter» (1918); G. Thulin,
»Historisk utveckling af den svenska
skifteslagstiftningen» (1911); N. Wohlin, »Den svenska
jordstyckningspolitiken i de 18 :e och 19 :e
århundradena» (1912); T. Norlind, »Svenska
allmogens lif» (1912); E. Hellquist, »De svenska
ortnamnen på -by» (i Göteborgs K. Vet.- o.
Vitterhetssamh:s handl., 4:e följden XX:
2, 1918); Hj. Lindroth, »Våra ortnamn och
vad de lära oss» (1923); S. Lampa, »Fåleberg,
anteckningar om en gammal västgötaby» (i
Sv. Landsmålen 19: 5, 1901), densamme,
»Anteckningar rörande äldre bygdelif i
Västergötland» (i Vestergötlands fornminnesfören :s
tidskr. II: 6—9, 1907—08), densamme,
»Byordningar från Uppland med inledning
utgivna» (i Upplands fornminnesfören :s tidskr.
bd 6: 2, 1911); O. Lundberg o. A. Grape,
»Byar och bönder i Alunda för 600 år
sedan» (anf. tidskr. bd 7: 1, 1913); G.
Wennberg, »Om Riala sockens fornminnen,
sägner och gamla plägseder» (anf. tidskr. bd
7: 3, 1916); Hj. Gustafsson, »Byaliv i våra
dagar» (i Årsbok utg. av
Hyltén-Cavallius-Fören., 1923); J. Sandström, »Den nuvarande
bybebyggelsens uppkomst» (i Fornvännen V,
1910); S. Erixon, »Skultuna bruks historia»,
I (1921), densamme, »Svensk byggnadskultur
och dess geografi» (i Ymer, 1922), densamme,
»Bygdelag och samfundsliv för 400 år sedan
enligt Olaus Magnus» (i Hävd och Hembygd,
1923); L. Levander, »Livet i en Älvdalsby
före 1870-talet» (1914); C. G. Weibull,
»Skånska jordbrukets historia» (1923); M.
Weibull, »Barsebäck under fältmarskalken
Ha-milton» (i Sami, till Skånes hist., 1873); V.
Granlund, »Renneslöfs byskrå 1684» (i Sami,
utg. för de skånska ländsk :s hist. o. ark. fören.
V., 1876, 1877); P. Johnsson, »Allmogeliv i
Göinge» (1920); N. Lovén (Nicolovius),
»Folk-lifvet i Skytts härad» (1847); E. Bergendahl,
»Partille krönika» (1920 ff.); G. O.
Hyltén-Cavallius, »Wärend och Wirdarne» I, II (1864
—68); S. Lönborg, »Swedish maps» (1907);
W. Flach m. fl., »Sveriges jordbruk vid
1900-talets början» (1909); uppsatser i Rig 1920
och »Jorden» (1924); G. Lauridsen, »Om
gamle danske landsbyformer» (Aarb. for nord,
oldk. og hist., 1896) och »Den gamle danske
landsby» (i Aarbog for dansk kulturhistorie,
1899); Henrik Larsen, »Nogle oplysninger og
bemærkninger om danske landsbyer» (Aarb.
IV. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
