Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byffé - Byfjorden (Bohuslän) - Byfjorden (Norge) - Byfogde - Byfred - Bygdeborg - Bygdemål - Bygdén, Anders Leonard - Bygdeträsket, Stora - Bygdeväg - Bygdeå - Bygdin - Bygdö - Bygel - Bygelhorn - Bygg och ligg - Byggmästare - Byggnadsbyrå - Byggnadsbyrå, Statens - Byggnadschef - Byggnadsdepartement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Byf jorden—Byggnadsdepartement
328
vering av förfriskningar på en teater, vid en
fest, en mottagning o. s. v.
Byfjorden, innersta delen av
Havstensfjor-den i mellersta Bohuslän, går åt ö. n. ö. med
en längd av 8 km och en bredd av V2—2 km
fram till Uddevalla, där Bäveån (Uddevallaån)
utfaller. Vid B. ligger badorten Gustavsberg.
Byfjorden, fjord i Norge invid Bergen (sed. 0.).
Byfogde (da. byfoged, no. byfogd). I S v
e-rige var b. titel på lägre statstjänstemän,
som från början av 1400-talet och in på
1600-talet funnos i städerna. Urspr. var denne b.
troligtvis ordf, i stadens underdomstol,
sedermera stadens uppbördsman, exekutor m. m.
— INorgeärb. numera i ett flertal
städer underdomare, auktionsförvaltare, notarius
publicus och exekutionsmyndighet; i Oslo är
han blott exekutionsmyndighet och notarius
publicus. I några städer har han även
polismyndighet. — I Danmark avskaffades
by-fogedämbetet genom »retsplejeloven» av 1919.
B. var dessförinnan underdomare i städerna
utom Köpenhamn och Frederiksberg samt
därjämte i de flesta städer polismästare och
utövare av magistratsbefogenheter. I
Köpenhamn hade han från 1902 till reformen 1919
blott att utföra fogdeförrättningar i
civilärenden (utmätning, exekution av domar i
civilmål o. s. v.). -1m-
Byfred, enligt den medeltida svenska
stadslagen stadens fred, vilken gällde så långt, som
stadens mark sträckte sig.
Bygdeborg, se Fornborg.
Bygdemål, se Dialekt.
Bygden, Anders Leonard,
biblioteks-nian, förf. (f. 1844 3/3). Fil. dr och docent i
teoretisk filosofi i Uppsala 1872, anställdes
han s. å. vid universitetsbiblioteket, vars chef
han var 1904—11 (till
1910
universitetsbibliotekarie, sedan
överbibliotekarie). Har
utgivit flera viktiga och
omfattande
litteraturhistoriska och
bibliografiska arbeten, bl. a.
»Svenskt anonym- och
pseudonym-lexikon» (2
bd, 1898—1915),
»Förteckning å tryckta och
otryckta källor till
landskapet Uplands
och Stockholms stads historiskt-topografiska
beskrifning» (1892), »Ur Lidénska
brefsam-lingen» (i Samlaren, 1880—81), »Gust.
Benzel-stjernas censorsjournal 1737—1746» (1883—
85), »Hernösands stifts herdaminne», I—II
(1923) m. m.
Bygdeträsket, Stora, sjö i s.
Västerbotten, 6 mil n. om Umeå; 28 kvkm. Avflyter
genom Rickleån till Bottniska viken.
Bygdeväg, se Väg.
Bygdeå, socken i s. ö. Västerbotten, n. om
Umeå och Sävar, utmed Bottniska viken kring
Rickleån; Nysätra tingslag, Västerbottens
län; 913,9 kvkm, 7,856 inv. (1925), därav i
Robertsfors kapell 2,959. Utmed kusten jämn
och väl odlad bygd, inåt landet berglänt. Vid
Rickleån Robertsfors stora brukssamhälle och
vid kusten Sikeå hamn- och lastageplats samt
Ratan, bekant från 1809 års krig. 4,987 har
åker, 66,286 har skogs- och hagmark. Pastorat
i Luleå stift, Västerbottens södra kontrakt.
By’gdin, fjällsjö i v. Norge, i s.
Jotunfjäl-len (Valdres); 47 kvkm, 1,062 m ö. h., 215 m
djup. Avflyter genom Vinstra till
Gudbrands-dalslågen.
Bygdö, se Oslo.
Bygel, stycke av metall el. läder i form av
en hel eller halv ring, vilken tjänar till
handtag, fäste, skydd för något, t. ex. kontakt-,
lås-, stig-, var-, värjbygel. — I musiken krökt
rör, varmed ett mässingsinstrument förlänges,
när man därpå vill frambringa olika
grundtoner. Efter den tonart, som dessa grundtoner
komma att tillhöra, kallas b. f-bygel,
essbygel o. s. v.
Bygelhorn, Buglehorn el.
Flygelhorn, trumpetartat mässingsinstrument,
signalhorn, försågs 1770 med tonhål jämte
klaffar, varefter det brukats i militärorkestrar.
Sedan 1830 äro klaffarna ersatta av ventiler.
Arter av b. äro althorn, tenorhorn m. fl. A.L.*
Bygg och ligg, övre, resp, nedre ytan av
en sten i ett murverk.
Byggmästare, sedan skråtiden kvarlevande
namn på yrkesman, som under eget ansvar
förestår eller övervakar uppförandet av en
husbyggnad. I Sverige fordras på
landsbygden inga särskilda kvalifikationer för att få
bedriva verksamhet som b., men de flesta
stadssamhällen ha, med stöd av
byggnadsstadgan för rikets städer, i sina
byggnadsordningar intagit villkor för att utöva detta
yrke. För Stockholm gäller sålunda, att
stenhus av mer än en vånings höjd icke må
uppföras av annan än den, som byggnadsnämnden
godkänt som ansvarig b. Härför kräves i
regel, att sökanden genom intyg från
bygg-nadsyrkesskola eller annan därmed jämförlig
teknisk läroanstalt ådagalagt nöjaktiga
insikter i byggnadslära och därjämte styrkt
sig äga väl vitsordad praktisk insikt i
bygg-nadsyrket. G. H-r.
Byggnadsbyrå, benämning på byråer i
Järnvägsstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen och
Byggnadsstyrelsen.
Byggnadsbyrå, Statens, ämbetsverk, som
enligt instruktion 26 sept. 1921 har att
uppgöra och till K. m:t ingiva förslag till
fördelning av de medel riksdagen anvisar för
beredande av statsunderstöd till främjande av
bostadsproduktionen och att utöva central
ledning över denna understödsverksamhet. (Se A.
Rydin: »Den statsunderstödda
byggnadsverksamheten i Sverige under kristiden» i Nordisk
administrativt Tidsskrift, 1925.) Ldht.
Byggnadschef, se Byggnadskontor.
Byggnadsdepartement, se
Varvsdepar-t e m e n t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
