Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadskonst, Arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Byggnadskonst
338
Bild 15. Gotiskt konstruktionssystem: tvärsektion (mittskeppet och ena
sidoskeppet) samt del av längdsektion genom långhuset i katedralen i Amiens.
bågen, vilka, placerade
utanför den egentliga
byggnadskroppen, tjäna
till att upptaga
utåtriktade tryck. Ännu
fullständigare än i den
forn-kristna orientaliska
valvbyggnaden uppväga alla
icke lodräta tryck
varandra i den gotiska.
Byggnadsmassan
reduceras till ett system av
smärta, mastliknande
murpelare vid travéernas
hörn, förenade av bågar
och försträvade inifrån
av kryssvalvens
gördelbågar och ribbor, utifrån
av strävpelarnas tyngd
och strävbågarnas
mot-tryck. Murpelarnas
mellanrum kunna nedanför
de förenande bågarna och
på dem vilande
sträckmurar lämnas alldeles
öppna; statiskt sett råder
föga skillnad mellan
pelarraden utmed ett mitt-
skepp och ytterväggen utanför sidoskeppet.
Ytterväggarna kunna därför till största delen
av sin yta upptagas av fönster (jfr bild 15).
I förhållande till byggnadens volym är
materialåtgången i en följdriktigt genomförd
gotisk byggnad minimal. Den gotiska stilen
innebär först och främst en ny och genialisk
lösning av valvbyggnadens problem;
konstnärligt sett betecknar den ett icke mindre
framsteg. För dess konstruktion är den
horisontala linjen av underordnad betydelse, och
på de få ställen, där en horisontal yta eller
kontur förekommer, brytes den ständigt av
de kraftiga, smärta och högt uppstigande
vertikalerna. I konstruktion och dekoration leda
alla väsentliga linjer uppåt, invändigt till de
högt burna, spänstiga valven, utvändigt till
det vimmel av uppstigande strävbågar, fialer,
statyer, spiror och vimperger, som bildar
murarnas avslutning och sträcker sig över och
omkring taken. Denna kraftigt betonade
ver-tikalism bildar jämte muröppningarnas,
särskilt fönstrens, stora omfång
förutsättningarna för den gotiska kyrkans estetiska verkan.
— I representativa profanbyggnader, icke
minst av borgerlig karaktär, tillämpades de
gotiska konstruktionsmetoderna i förenklad
form. — Gotikens ursprung kan både till ort
och tid nära bestämmas: till n. Frankrike och
till 1100-talets andra fjärdedel. Den spred
sig efter hand över hela Europa, nådde
England och Norge under 1100-talet, Tyskland i
början av 1200-talet och östersjöländerna
under 1200-talets senare hälft; till
Nederländerna och Spanien kom den tidigt.
Bland viktiga lokalskolor märkes den baltiska
gotiken (se Baltisk konst). Italien
upp
tog endast sällan det gotiska
konstruktions-systemet; spetsbågen var emellertid vanlig
under 1200- och 1300-talet. Se vidare Gotik.
Renässansens b. har sitt upphov i
Florens, närmare bestämt hos Brunelleschi (se
d. o.) och hans på 1420-talet påbörjade
byggnader. Renässansens konst har länge
betraktats som en pånyttfödelse av antikens; i själva
verket är anknytningen till antiken,ehuru
djupgående och väsentlig, ingalunda det ensamt
avgörande för dess utveckling. Med
bibehållande av medeltida konstruktionsmetoder
experimenterar ungrenässansen under 1400-talet
med antika detaljformer, som kombineras med
stor frihet för individuell smak och fantasi.
L. B. Alberti (se d. o.) sökte att lämpa en från
antika byggnader lånad stil på sin tids
bygg-nadsuppgifter; hans insats stannade
emellertid vid fasaderna. Den storslagna
rumskompo-sitionen i antik anda och i anslutning till den
romerska kejsartidens byggnadslämningar blev
huvuduppgiften för högrenässansen (i Italien
omkr. 1500—1530), vars uppkomst och
viktigaste utveckling försiggingo i Rom. Det, som
hos högrenässansen står antiken nära, är de
dekorativa detaljerna samt den storartade
helhetsverkan och de kraftfulla proportionerna;
själva uppbyggnaden är i kyrkliga byggnader
närmast besläktad med den
orientalisk-forn-kristna, vars traditioner ända till denna tid
hållit sig levande i Lombardiet (jfr B
rama n t e), medan profanarkitekturen trots sina
ökade mått och sin ofta rymliga, fria och på
estetisk jämvikt beräknade planlösning
konstruktivt sett är beroende av medeltida
bygg-nadsmetoder. Senrenässansen (fr. o. m.
1530-talet) omfattar två skilda, samtidiga
ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
