Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byggnadskonst, Arkitektur - Byggnadskontor - Byggnadslära - Byggnadsnämnd - Byggnadsordning - Byggnadsråd - Byggnadsskatt - Byggnadsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Byggnadskontor—Byggnadsskyldighet
342
hälft härskade renässansstilarna och barocken
i fri, ofta förgrovad och försimplad
ombildning och oftast i billigt, oäkta material,
medan former, som lånats från medeltida
byggnadsstilar, oftast användes för kyrkobyggnader.
Enskilda arkitekter i olika länder utvecklade
härvid mycken skicklighet och historisk
lärdom, men det schablonmässiga kopierandet av
stilar och detaljformer var härskande. Mest
förvildat var tillståndet i de germanska
länderna; i Frankrike höll man sig med mera
hovsam eklekticism till sina hävdvunna
stilarter från 1600- och 1700-talet, i England ha
gotiken, den palladianska klassicismen och
nyantiken nyttjats i jämförelsevis rena former,
och den kvantitativt mindre betydande
byggnadsverksamheten i s. Europa har visat
ganska stor traditionstrohet.
Försök att skapa mera egenartade tidsstilar
gjordes vid 1800-talets slut på flera håll. I
Belgien, Tyskland och Frankrike framträdde
i b. liksom i konsthantverket en riktning, som
ville skapa ett helt nytt formspråk av
abstrakta, svängda linjer i lösligt samband med
konstruktionen och utsmyckat med
naturalistisk ornamentik. Denna stil (»jugendstil»,
»art nouveau») har icke visat sig livskraftig.
Större förhoppningar kan man fästa vid de
försök, som gjorts att med fri anknytning
till traditionen skapa former, som ansluta sig
till modern byggnadskonstruktion (jfr H u
s-hyggnadsteknik) och nutidens
praktiska syften. Till denna rörelse ha viktiga bidrag
lämnats av engelska, amerikanska, tyska och i
kanske främsta rummet svenska arkitekter.
Se vidare Amerikansk konst,
Babylonisk och assyrisk konst,
Belgisk konst, Bulgarisk konst,
Dansk konst, Egeisk kultur m. fl.
motsvarande artiklar samt artiklar om här
ovan använda termer.
Litt.: A. Hahr, »Arkitekturens historia»
(1902); K. Woermann, »Geschichte der Kunst»
(6 bd, 1915—22); »Handbuch der
Architek-tur» (1892 ff.); G. Paulsson, »Den nya
arkitekturen» (1916). H. W-n.
Byggnadskontor, teknisk myndighet i
svenska städer. B. handhar kommunala
byggnadsarbeten, anläggning och underhåll av
gator, broar, avloppsledningar, hamnar, stundom
även vattenlednings- och belysningsverkens
drift. I spetsen för ett b. står vanl. en
byggnadschef. G. H-r.
Byggnadslära, den del av läran om
byggnadskonsten, som omfattar beskrivning av
olika byggnadsmaterialiers förekomst,
egenskaper och användning samt allmänna
praktiska regler och metoder vid uppförande av
en byggnad. G. H-r.
Byggnadsnämnd, en kommunal myndighet,
som enl. byggnadsstadgan för rikets städer
har att utöva närmaste inseendet över en
stads bebyggande och tillämpningen av därom
gällande föreskrifter. B. består av fem eller
tre ledamöter, efter vad i vederbörande stads
byggnadsordning bestämts. De utses för fyra
år i sänder, dels av stadens magistrat eller
i dess ställe tillsatt styrelse, dels av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga. En av ledamöterna i b. skall
vara lagfaren. G. H-r.
Byggnadsordning skall finnas för varje
stad och samhälle, för vilket byggnadsstadgan
(se d. o.) för rikets städer 8/5 1874 förklarats
gälla. Den innehåller föreskrifter om stadens
eller samhällets bebyggande m. m., vilka
anses erforderliga utöver bestämmelserna i
byggnadsstadgan. B. antages i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga och i annat samhälle av motsv.
korporation; fastställes av K. B. -1m-
Byggnadsråd, se Byggnadsstyrelsen.
Byggnadsskatt utgick 1921 och 1922 med
visst belopp i förhållande till
taxeringsvärdet av bevillningspliktig annan fastighet än
jordbruksfastighet i städer, köpingar och
andra samhällen, där byggnadsstadgan för
rikets städer gäller. -1m-
Byggnadsskyldighet, en brukare av
annans jord åliggande skyldighet att underhålla
och nybygga de till gården hörande husen. I
landskapslagarna meddelas i regeln ej några
stadganden om b., detta av den anledning,
att landbon — brukaren — ägde såväl hus
som hägnader. Sedermera ålades brukaren b.,
och en viss årsberäkuing stadgades.
Hithörande bestämmelser återfinnas i 1734 års lag
i byggningabalken kap. 2, 26 och 27. Om jord
i enskild ägo gälla numera stadganden i
lagen 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast
egendom (nya jordabalken) och i lagen 25
juni 1909 om arrende av viss jord å landet
inom Norrland och Dalarna (norrländska
arrendelagen). B. enligt dessa lagar omfattar
allenast vård och underhåll, ej skyldighet att
nybygga. Arrendator är i allmänhet skyldig
att underhålla byggnader, så att de icke
under arrendetiden försämras. Eftersättes detta,
skall han utgiva ersättning till jordägaren,
när fastigheten avträdes. För ecklesiastika
boställen gäller en särskild ecklesiastik
bq-ställsordning av 9 dec. 1910. I k. kung. 4 juni
1908 ang. förändrade grunder för
förvaltningen av kronans jordbruksdomäner äro
särskilda bestämmelser meddelade om b. på
kro-nodomäner. Stadgandena i 1734 års lag torde
således numera gälla allenast hemman under
åborätt, allmänna inrättningars hemman samt
de få civila boställen, som ännu finnas.
Försummat underhåll av byggnad kallas
h u s r ö t a och försummad nybyggnad
missbyggnad. Har brukare byggt flera laga
hus, än som med hänsyn till brukningstiden
åligger honom, kallas detta »överbyggnad». Om
han byggt andra än laga hus, benämnes det
»överloppsbygguad». För undersökning huru
en brukare fullgör sin byggnadsskyldighet
hållas besiktningar och syner
(husesyner). Besiktning å boställe kallas
ekonomisk besiktning. Syner äro antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
