Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byron, George Noel Gordon, lord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byron, G. N. G.
355
tik av den i Edinburgh review besvarade B.
1809 med den ettriga satiren »English bards
and scotch reviewers». S. å. tog han sitt
inträde i överhuset, varefter han i juli anträdde
en resa till Portugal, Spanien, Malta, Turkiet,
Grekland och Mindre Asien. 1811 återvände
han till England och miste strax därefter
genom döden sin moder och tre nära vänner. 1812
höll han sitt parlamentariska jungfrutal (om
arbetaroroligheterna i Nottingham), som gjorde
en viss lycka, och utgav strax därpå de två
första sångerna av »Childe Harold», ett slags
poetisk resedagbok, som väckte en storm av
förtjusning. »Jag vaknade en morgon och
fann mig berömd», yttrade B. själv. Under
masken av den unge, romantiskt tungsinte
junker Harold skildrade han med
åskådlighet, kraft och kvickhet scener från främmande
land och inflätade reflexioner över de stora
händelser, som just då sysselsatte tiden (det
var mitt under spanska kriget och strax före
Napoleons tåg mot Ryssland). Han blev
säsongens lejon, och hans anseende befästes och
ökades genom dikterna »The giaour» (1813),
»The bride of Abydos» (s. å.), »The corsair»
(1814, av vilken 13,000 ex. såldes på en dag)
och »Lara» (s. å.), vilka hade till förebild
Walter Scotts berättande dikter. Man
identifierade den sköne och stolte skalden med
hans demoniska hjältar, och societetens damer
omsvärmade honom. Bekant är hans
förhållande till lady Caroline Lamb, som, sedan han
brutit med henne, utgöt sin bitterhet i
romanen »Glenarvon». Från denna tid härröra
även »Ode to Napoleon Buonaparte» och
»He-brew melodies», elegiska dikter, lämpade till
urgamla hebreiska tonsättningar. I början av
1816 utkommo de poetiska berättelserna »The
siege of Corinth» och »Parisina». På höjden
av popularitet gifte sig B. 1815 med Anna
Isabella Milbanke, en rik arvtagerska.
Oförenlighet i lynnen och åsikter bildade snart
emellan dem ett svalg, som vidgades genom
hans förstörda ekonomi och hennes svartsjuka.
Kort efter en dotters födelse (1816) övergav
hon sin man, och några månader därefter
ägde formlig skilsmässa rum. Snart spred sig
ryktet, att ett onaturligt förhållande mellan
B. och hans halvsyster, mrs Augusta Leigh,
vållat den äktenskapliga brytningen. I tryck
utslungades beskyllningen 1869 av Harriet
Beecher Stowe, som inspirerats av lady Byron,
och 1905 vidhölls den av B:s dotterson, lord
Lovelace, i »Astarte» (ny uppl. 1921), bemött
av bl. a. R. Edgcumbe, »B. The last phase»
(1909), och G. Åman-Nilsson, »Lord B. och det
sekelgamla förtalet» (1915). Med ens blev han
ett föremål för allmän avsky. Den engelska
ortodoxiens väktare, med skalden Southey i
spetsen, förkättrade honom som huvudman för en
»satanisk skola»; de aristokratiska kretsarna
utstötte honom, tidningarna angrepo på det
hätskaste hans enskilda liv, pöbeln förföljde
honom. Med en rörande avskedsdikt till sin
maka, »Fare thee well, and if for ever»,
läm
356
nade han 25 april 1816 England, som han
aldrig mer skulle återse. Vid denna tid börjar
hans verkliga storhet. »Det finnes ingen
jämförelse mellan det han skrev före och det han
skrev efter sin s. k. olycka.»
Genom Belgien och längs Rhen begav sig B.
till Schweiz, där han vid Genèvesjöns stränder
tillbragte sommaren 1816 i förtroligt umgänge
med skalden Shelley, vars radikalism ej minst
i religiösa ting påverkade honom. Under
denna tid skrev han tredje sången av »Childe
Harold» och den gripande poetiska
berättelsen »The prisoner of Chillon». Bernalpernas
ödslighet ingav honom ämnet till den
dramatiska dikten »Manfred» (fullbordad i Venezia
1817), vars hjälte är en engelsk Faust, som
väl mäktar trotsa de demoner han frammanar
men ej undertrycka världsdissonansens
genljud i sin själ. Efter att hösten 1816 ha
ankommit till Venezia skrev han fjärde sången
av »Childe Harold» (1817), »Beppo» (s. å.), en
munter bild av livet i Venezia, skriven i
ottave rime, »Ode on Venice» (s. å.),
»Ma-zeppa» (1818) och de fyra första sångerna av
»Don Juan» (1818—23). Detta moderna epos,
denna politiska tendensdikt, som mottogs med
avsky av det engelska pryderiet, utgör
brännpunkten för B:s hela väsen med dess
»världssmärta» och livslust, dess tvivel och glödande
hänförelse för sanningen, dess människoförakt
och människokärlek. Med sin nihilism
uppträder han som en entusiastisk apostel för
»frihet, jämlikhet och broderskap»; trots sin
övermättnad hävdar han med hänförelse
naturens rätt mot en stel, själsdödande
konven-tionalism. Det hela bildar med sina många
komiska intermezzon, sin rika humor, sin
yppiga färgprakt, sin lidelsefulla satir och
sina lyriska skönheter ett av 1800-talets
förnämsta skaldeverk. 1819 gjorde B. i Venezia
bekantskap med den sköna grevinnan Teresa
Guiccioli, och mellan dem uppstod en kärlek,
som förmådde honom att i december s. å. slå
sig ned i Ravenna, där grevinnan var bosatt.
Under hennes inflytande stegrades hans
poetiska alstringskraft till en otrolig höjd: på
mindre än två år skrev han »The prophecy of
Dante» (1820), en storartad dikt, i vilken han
gav uttryck åt sin sympati för Italien,
dramerna »Marino Falieri» (s. å.), »The two
Fos-cari» (1821), »Sardanapalus» (s. å.) och »Cain»
(s. å.), som i England mottogs med ursinniga
förkastelsedomar på grund av de med Cains
och Lucifers ord framförda tvivlen och
kätte-rierna, »The vision of judgment» (s. å.; en
bitande satir mot hans gamle motståndare
Southey, försvararen av torypartiets åsikter), flera
sånger av »Don Juan» m. m. För sin
delaktighet i carbonaris strävanden trakasserad
av de österrikiska myndigheterna i Ravenna,
begav sig B. s. å. till Pisa, där grevinnan
Guiccioli, som nu blivit skild från sin man,
hade bosatt sig. Under sin vistelse där
författade han även dramerna »Werner» (1821
—22) och »The deformed transformed» (s. å.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
