Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Byxelkrok - Byxor - Byzans - Byzantios - Byälven - Bzura - Båda vakterna - Båge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Byxelkrok—Båge
378
Byxelkrok, lanthamn på Ölands västkust,
omkr. 8 km från norra udden.
Byxor, se Dräkt.
Byzans, se Bysantion.
Byza’ntios, J. Roosvals beteckning i »Die
Steinmeister Gottlands», 1918, på en gotländsk
stenskulptör från mitten av 1100-talet.
Byälven, en i s. s. ö. riktning gående älv
i v. Värmland, upprinner såsom Vaggeälven i
Norge och utfaller i Vänern. Den genomflyter
sjön Gunneren och mottar i sjön Flagan
tilllopp från Bysjön och Vrangsälven från Norge,
kallas därefter Jösseälven, genomflyter
Glavs-fjorden och antar, efter att ha genomflutit
sjön Harefjord, 8 km från sitt utlopp namnet
Byälven. B. är det förnämsta vattendraget i
v. Värmland med ett vattenområde av omkr.
4,300 kvkm, varav i Sverige över 3,300 kvkm.
Sjöfarten mellan B. och Vänern förmedlas
genom Säffle kanal.
Bzura [bzo’ra], biflod fr. v. till Weichsel i
mellersta Polen; utmynnar i Weichsel omkr.
70 km nedanför Warschau. Efter slaget vid
Lödz i nov. 1914 gingo tyskarna under
Mac-kensen fram mot nedre B. I den avskärning,
som bildas av B. och dess biflod (från s.)
Rawka, utkämpades i dec. 1914 och jan. 1915
hårdnackade strider. Då tyskarna efter sitt
återtåg mot v. Polen återupptagit sin
fram-ryckning, uppgåvo ryssarna 15 juli 1915
Rawka- och B.-avskärningen och drogo sig tillbaka
till Blonieställningen, strax v. om Warschau.
Jfr Polsk-ryska fronten. M. B-dt.
Båda vakterna, hela det till däckstjänst
fördelade manskapet ombord, till skillnad från
»ena vakten» (styrbords vakt el. babords
vakt) och från »alle man», vilket senare ut-,
tryck jämväl omfattar alla från vakttjänst
befriade (de s. k. frivaktarna). H. W-l.*
Båge. 1. En del av en kroklinje.
Beräkning av b:s längd, dess rektifiering, är
bl. a. föremål för behandling inom
integralkalkylen. T. B.
2. Pilbågen, som i sin enklaste form består av
en käpp med en i bägge ändarna fäst sträng,
är allmän hos naturfolken men icke ett fullt
universellt kulturelement och saknas i en del
ålderdomliga kulturer, t. ex. i Australien. I
varje fall är bågen yngre än det s. k.
k a s 11 r ä e t (se d. o.), med vilket pilar eller
spjut slungas. Jfr Pil. Om b:s uppkomst
råder ovisshet. Här och var påträffas ännu
b. i det ursprungliga stadiet: en obearbetad
käpp, vars ena ända är något tjockare än den
andra. Eljest har man överallt lärt sig att
göra båda ändarna lika tjocka. Det finns två
huvudslag av b., enkla och sammansatta. Den
enkla b. består av ett enda stycke elastiskt
trä, den sammansatta åter tillverkas av två
eller flera olika delar, varvid ej blott trä utan
även horn, ben, metall el. dyl. komma till
användning. Den anses ha uppfunnits i
trakter, där lämpligt material för enkla bågar
saknas; dess utbredningsområde sträcker sig i
ett brett bälte från Medelhavets kuster genom
Asien bort till Kina och Japan, omfattar
även de arktiska folken och går över
Berings-sund ned i Nordamerika. Bågsträngen (av
se-nor, växtfibrer el. dyl.) spännes enligt olika
metoder, vanligen endast med handen. Armband
eller lindningar bäras ofta om vänster handled
till skydd mot bågsträngen. En utveckling av
b. är de gamles armborst (se d. o.). G. B-r.
B. förekom som allmänt krigsvapen ännu
under medeltiden. Som sport fortlever b å
g-skjutning ännu i flera länder, särskilt i
England. Därvid brukas mest långbågar av
idegran, hickory, vitbok eller ask med sträng
av fin tvinnad hampa, på mitten hårt klädd
med silke eller linnetråd. För att mot
strängens slag skydda innersidan av den arm, vars
hand håller bågen, brukas ett armskydd av
styvt läder, och för den hand, som håller
strängen, en skjuthandske. De fjäderförsedda
pilarna göras helst av gammal furu eller lind.
Skjutningen sker mot skottavla på 30—90 m
avstånd, eller ock företages längdskjutning,
varvid pilen kan tillryggalägga 200 m eller
mera. — Jfr vidstående plansch.
3. (Bindebåge), ett krökt streck,
vilket sammanbinder noter av samma eller olika
tonhöjd. I förra fallet betecknar det, att den
efterföljande tonen icke skall anslås utan den
föregående kvarligga (hållas ut) under den
andras hela tidsvärde; i senare fallet
betecknar bågen, att föregående not eller noter icke
få släppas, förrän i och med detsamma den
efterföljande anslås. Jfr L e g a t o. A. L.*
4. V a 1 v r i n g, ett över en dörr- eller
fönsteröppning, mellan ett par pelare,
kolonner, pilastrar el. dyl. slaget valv, vars undre,
krökta yta i tvärgenomskärning visar en rak
eller profilerad kontur, vars kantlinjer
sammanfalla eller äro koncentriska med ytans
kantlinje mot murlivet. Angående b:s
konstruktion och statiska egenskaper se Valv.
— Med b. förstås även ett dekorationselement,
format i likhet med en valvring, vare sig
det gäller övertäckandet av en verklig
öppning, en nisch, ett bildfält el. dyl. Om b.
övertäcker endast en nisch och saknar konstruktiv
funktion, kallas den blindbåge. —
Vanliga bågformer äro:
A. Rundbågar, som bestå av en större
eller mindre cirkelbåge:
a. Full rundbåge, som utgöres av en
halvcirkel (bild 1).
b. Stickbåge el. segmentbåge, som är mindre
än halvcirkeln (bild 2).
c. Rund hästskobåge, som är större än
halvcirkeln (bild 3).
d. Styltad rundbåge, en full rundbåge, vars
skänklar ha lodrät fortsättning nedåt (bild 4).
B. Elliptiska bågar, som bestå av
en halvelliptisk båglinje. Vanlig är endast
den tryckta rundbågen, en halv ellips,
avskuren längs stor axeln (bild 5).
C. Spetsbågar, sammansatta av två
cirkelbågar med var sin medelpunkt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
