Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtdävert - Båtfirningsapparat - Båtfjorden - Båtgina - Båtkista - Båtnäbb - Båtshake - Båtskrå - Båtskärsnäs - Båtsman, Båtsmanshåll - Båttackling - Båttalja - Båven - Bååt, ätt - Bååt, Seved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Båtfirningsapparat—Bååt, S.
386
Kvadrantdävert av A. Welins konstruktion.
i desamma upphängda båten kan bringas
inombords, varest den antingen förblir hängande i
dävertarna eller ock nedsättes i s. k. båtskrån.
Upphissningen och nedfirningen ske medelst
s. k. båtginor eller båttaljor, och b.
fasthållas i bestämda lägen genom s. k.
g a j a r av tåg, stållina eller kätting.
För att särskilt i svårare sjö kunna hastigt
och med lätthet utsätta under dävertar
hängande båtar ha åtskilliga förbättrade
dävert-konstruktioner framkommit, såsom Gells, Rees,
Sieurins m. fl. båtdävertar. En särskilt
uppmärksammad dävertkonstruktion, som
kommit till stor användning, bl. a. å
handelsfartyg, utgöra de av den svenske ingenjören A.
Welin konstruerade s. k. kvadrantdävertarna.
Hanterandet av tyngre båtar, såsom
maskindrivna slupar å örlogsfartyg, sker medelst
särskilda dävertar, konstruerade såsom
hisskranar, hissbommar m. m. Jfr
Båtfirningsapparat. Ax. L.
Båtfirningsapparat, inrättning, varigenom
en på fartyg under dävertar upphängd båt
kan, sedan den hängande i båtginorna
nedfirats till vattnet, löskopplas från dessa med
ett snabbt handgrepp av båtföraren och
sålunda bringas att hastigt gå fri från fartyget.
Det är av stor vikt för båtens utsättande,
särskilt i upprörd sjö, att apparaten är pålitlig
och verkar ögonblickligt. Ax. L.
Båtfjorden, livräddningsstation med livbåt
och raketapparat, omkr. 18 km n. n. v. om
Varberg.
Båtgina, se Båtdävert.
Båtkista, träkista, vari alla för en livbåt
avsedda fyrverkspersedlar m. m. förvaras.
Båtnäbb, se Cancroma.
Båtshake, trästake, i ena ändan försedd med
järnhake och spets i ett stycke. Användes i
båtar för att »bära av» eller »hugga tag».
Såsom brandredskap, vid timmerflottning o.
dyl. användas b. av stora dimensioner.
Båtskrå, träklotsar eller järnställningar, i
vilka skeppsbåtar vila, då de äro insvängda
eller nedsatta på ett fartygs däck eller
båtbrygga. Ax. L.
Båtskärsnäs, såg i n. Västerbotten, 3 mil
v. om Haparanda; Nederkalix socken,
Norrbottens län. Har 6 ramar. Tillhör a.-b.
Yt-terstfors-Munksund.
Båtsman, Båtsmanshåll, se
Indelningsverket och Sjömanskåren.
Båttackling, en båts master och segel med
tillbehör. Vanligaste b. för skeppsbåtar äro
spritackling, loggerttackling, barktackling och
guntertackling. Å kustbåtar förekomma
dessutom gaffel-, latin- och yawltacklingar. (ö-g.)
Båttalja, se Båtdävert.
Båven, insjö i mellersta Södermanland, 67
kvkm, 21 m ö. h. Har åt alla håll
utskjutande vikar och hundratals holmar, alla
obetydliga. Avflyter genom Lidsjön,
Långhalsen och Nyköpingsån till Östersjön.
Stränderna äro delvis småbergiga och skogbevuxna
och ha många herresäten, bl. a. Rockelstad,
Sparreholm och Vibyholm.
Bååt [båt], svensk adlig ätt. Flera
medeltidsätter (t. ex. Hjärne, Svarte Skåning) och
personer med skilda namn förde båtvapnet. En
av dessa släkter antog på 1600-talet namnet
Bååt. Dess äldste säkert kände stamfader är
smålandsväpnaren JonPetersson, nämnd
1390—1418. Sannolikt var han son till
riddaren och riksrådet Peter Jonsson (sist
nämnd 1342), ibland även kallad Bonde,
vilket tyder på den även av andra skäl
antagliga frändskapen med ätten Bonde (se d. o.),
som även för båtvapnet. Peter Jonssons bror
Sune Jonsson (d. före 1339), riddare,
riksråd och lagman i Tiohärad, hade sonen
Erengisle Sunesson (se d. o.), titulär
jarl av Orkneyöarna. Från Jon Peterssons
sonsons son riksrådet Peter
Erlandsson (d. 1540) härstamma de grenar (Bååt),
som 1625 introducerades på riddarhuset. Peter
Erlandssons sonsons sons söner, bröderna S
e-v e d B. (se d. o.) och Nils B. (1617—59),
generalmajor och guvernör i Riga, upphöjdes
1650 till friherrar. Adliga ätten B. utgick
1654 och den friherrliga 1698. B. H-d
Bååt [båt], Seved, friherre,
riksskattmästare (1615 1/i—69 19/8). Var en tid assessor
i kammarrevisionen, därefter 1641—45
kammarråd samt blev 1642 häradshövding i Tjurbo
härad och 1645 riksråd. Han var 1645—52
rikskammarråd, 1652 en kort tid t. f.
president i generalbergsamtet och blev i april s. å.
assessor i Svea hovrätt. Jämte Herman
Fleming och Gustav Bielke utsågs han 1654 till
IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
