Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bärnsten - Förekomst - Ursprung och bildning - Utvinning - Användning och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Bärnsten
404
Bärnsten (grek. e’lektron, lat. su’cdnum, fty.
Börnstein, av börnen, brinna, i Skåne rav),
urspr. ett kollektivnamn för olika fossila
hartser och gummihartser, avsöndrade av träd som
kåda. Till färgen är b. honungsgul, gulröd eller
brun, stundom mjölkvit, flammig eller
strim-mig, mer eller mindre genomskinlig. B. är
känd från nästan hela mellersta Europa och
förekommer även i Spanien, Italien,
Rumänien, Sibirien, Japan, Burma, Nordamerika,
Mexiko m. fl. ställen. Namnet b. förbehålles
numera vanl. åt b. från östersjötrakterna,
vilken omfattar flera olika hartser; viktigast
av dem är s u c c i n i t.
Succiniten är företrädesvis gul i olika
nyanser men kan antaga nästan alla
färgtoner. Vanl. är den genomskinlig eller
genomlysande men har alla övergångar till
mjölkiga eller helt ogenomskinliga
varie-teter. Grumlingen av dess färg beror på
talrika mikroskopiska hålrum, inneslutande luft
eller andra gaser. Succinit har en mörkare,
fast förvittringsskorpa. Den är hårdare än
annan östersjöbärnsten, med mussligt brott,
och låter väl bearbeta sig, fastän något spröd.
Den är så lätt, att den enbart av böljornas
kraft kan kastas upp från havsbottnen på
stranden. Upphettad, utvecklar den en
aromatisk vällukt, som dock mycket retar
ande-dräktsorganen; vid 287° C smälter den,
sönderdelas vid högre temperatur och avger vid
torr-destillation bärnstenssyra, 3—8 %. Succinit
består dels av estrar och dels av syror; omkr.
18—35 % lösas av organiska lösningsämnen,
såsom alkohol, eter och kolsvavla.
Förekomst. Det viktigaste fyndområdet för
succinit är Samland i östpreussen, mellan
Frisches och Kurisches Haff. I ett 1,2—6,o m
mäktigt lager av glaukonithaltig, marin sand,
den s. k. »blå jorden», tillhörande undre
oli-gocen, förekommer den jämte övriga hartser,
förkolade träbitar och djurfossil av olika slag.
Detta lager är dock icke succinitens
ursprungliga lagerställe, utan den är ditsköljd från
något numera förstört lager, antingen nästan
samtidigt med »blå jorden» eller möjligen
något äldre. »Blå jorden» förekommer på
Sam-lands n. och v. kust. Största mäktigheten
når den vid Palmnicken på västkusten, där
den ligger på 13 m djup. Även under förflutna
geologiska tidsåldrar har b. från sitt
ursprungliga lagerställe upptagits i nybildade
avlagringar; i yngre tertiärbildningar och i
kvartärlager förekommer ofta b. i avsevärd
mängd på sekundärt lagerställe; särskilt ha
istidens olika isströmmar bidragit till att sprida
b. över n. Europa. Näst s. ö. östersjökusten är
Jyllands västkust den trakt, där b. mest
er-hålles. Succinitens naturliga utbredning är
ganska vidsträckt; i v. har man funnit den
i Holland och i England på Norfolks kust, i
Danmark och i n. v. Tyskland förekommer
deu spridd, likaså över hela nordtyska slätten
ända in i Polen. I Sverige har man funnit
den i Halland, Blekinge, på Öland men
fram
för allt i Skåne; de bästa fyndorterna äro
östkusten mellan Ähus och Kivik (märk
bynamnet Ravlunda) och sydkusten mellan
Träl-leborg och Skanör samt Börringe inne i landet.
I östersjötrakterna träffas den längs kusten
upp till Rigabukten samt på enstaka ställen
i Finland, t. ex. Ekenäs (Ingå). De tertiära
skogar, där b. avsöndrades, sträckte sig
sannolikt långt åt v. och n. v. i östersjöområdet,
och olika transportmedel ha sedan fraktat
succiniten därifrån till de nuvarande fyndorterna.
Ursprung och bildning. Att b. var ett harts,
visste redan Aristoteles, och Plinius säger
uttryckligen, att den härrör från barrträd.
Under 1800-talet har dess natur blivit fullt
utredd; den i b. inneslutna floran och faunan
ha undersökts bl. a. av G. C. B e r e n d t (1830,
1845), H. R. Göppert och H. Conwentz.
De träd, som avsöndrat succinit,
sammanfattar Conwentz under namnet Pinus
suc-cinifera, som troligen innesluter flera olika
arter, ej blott av tall utan även av gran.
Bärnstensträden voro sannolikt sjuka, och så
snart ett träd skadades genom yttre åverkan,
flöt genast kåda fram för att läka såren.
Denna kåda blandades med cellsaft och fick så
ett grumligt eller mjölkigt utseende, och först
då den av solen ånyo smältes och cellsaften
avdunstade, blev den ren och till färgen gul.
Den tunnflytande kådan kunde då droppa ned
från gren till gren och bli hängande som fria
droppar, tappar eller stalaktiter eller ock
gjuta sig lag över lag på bark och grenar
eller slutligen samla sig på marken som av
tunna skikt bildade kakor.
Utvinning. Först insamlade man på
stranden uppkastad b., och även denna
ursprungliga metod ger stundom rik behållning; efter
en höststorm 1862 insamlades vid Palmnicken
2,000 kg. Ordnad gruvdrift började 1873.
Gruvorna likna kolgruvor; blott de understa
tre meterna av »blå jorden» föra b. och
bearbetas. B. var i östpreussen, liksom i
Väst-preussen (med undantag för staden Danzigs
område) och en del av Pommern, regale.
Sedan 1899 har bärnstensutvinningen varit
stats-drift. År 1912 var produktionen 436 ton
rå-bärnsten, 23 ton pressbärnsten, 109 ton smält
b., 3 ton bärnstenssyra och 36 ton
bärnstens-olja, allt till ett värde av 4,612,368 mark.
Hela industrien sysselsatte då omkr. 1,500
personer. Om bärnstensindustrien efter kriget
föreligga inga redogörelser.
Användning och handel. B:s värde beror
på styckenas storlek och färg. Väsentligen
brukas all den b., som lämpar sig därför, till
prydnadssaker, smycken och rökutensilier.
Vara av lägre kvalitet går till tekniskt bruk;
smärre stycken av bättre sorter förädlas
genom pressning i hydrauliska pressar vid
140—160° C eller genom smältning.
Smycken och prydnadssaker av b. ha fått stor
marknad i orienten; rökutensilierna
(munstycken o. s. v.) ha avsättning jorden runt.
Königsberg är huvudort för handeln med rå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
