Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Bäver
410
Simmande bäver.
bävern (Castor canadensis); dessa äro de
enda nu levande arterna inom bäverfamiljen
(Castoridae). B. är kraftigt men klumpigt
byggd med större bak- än framkropp, balsen
är kort och tjock, huvudet ovan platt och
med kort, trubbig nos; ögon och öron små.
Av de korta, kraftiga benen äro de bakre
större och försedda med bred simhud mellan
tårna, medan de främre äro grävfötter med
kraftiga klor. B:s egendomligaste kroppsdel
är den platta svansen, som blott vid roten
är beklädd med hår men i övrigt med
horn-artade överhudsfjäll; den är 25—30 cm lång
och 12—15 cm bred. Den egentliga kroppen
blir 75—95 cm lång. Pälsen bildas av ytterst
täta, gråbruna ullhår och långa, glesa,
glänsande stickelhår av gulbrun färg. På land
rör sig b. ovigt, medan vattnet är dess rätta
element.
Med sina breda, skarpeggade framtänder
fäller och sönderstyckar b. träd (i regel
lövträd, främst asp), dels för födans skull, dels
för att få material till sina byggnadsarbeten.
Födan utgöres främst av bark och bast av
lövträd, särsk. asp och sälg, samt av dessas
smågrenar med blad; den grova barken på
stammen lämnas orörd. I byggnadskonsten
överträffar b. alla andra djur, utom
människan, säger Linné. I regel vid rinnande vat-
Bäverhydda.
Dammbyggnad, uppförd av bäver.
ten uppför b. sina »hyddor», som än äro
långsträckta (8—10X2—3 m), än ha formen av
väldiga myrstackar; de äro byggda av
trädgrenar samt tätade med jord, torv, mossa etc.
De innehålla oftast ett bakugnslikt rum
(U/2XI m), vari b. sover och uppföder sina
ungar. Ingången är alltid belägen under
vatten. I mera befolkade trakter bygger b. inga
hyddor utan lever som uttern i enkla
jordhålor med ingångstunnel. För att reglera
vattenståndet, så att ingången ej må bli torrlagd,
utför b. sina märkvärdigaste arbeten, de väl
byggda fördämningarna av i bottnen lodrätt
nedkörda trädgrenar, tätt ställda och tätade
med jord och lera; i Nordamerika har man
uppmätt sådana av 150—200 m längd (då
2—3 m höga). När b. ej kan använda en ström
för att flotta det fällda virket till
byggnads-platsen, bygger den även kanaler för att
underlätta transporten. B. arbetar endast om
natten; dess arbetsförmåga är enorm.
B. har urspr. bebott nästan hela Europa
ända ned till Medelhavet men lever numera
i v. Europa blott kvar på tre ställen: i s. ö.
Norge (i Telemarken och söderut till
Man-dalsälven), vid mellersta Elbe och i Rhönes
delta. I ö. Europa fanns den ännu före
världskriget i sumpskogarna i Dnjeprs övre
flodområde. I Sverige har b. förr varit utbredd
över hela landet, varom bl. a. vittna såväl
fynd av bävergnagda stammar i torvmossar
som de talrika ortsnamnen på Bjur- (fsv.,
bäver). I Småland dödades den sista b. omkr.
1800, och de sista säkra fynden av b. i
Norrland (Västerbotten) hänföra sig till 1860-talet.
Kanal, anlagd av bäver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
