Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Caesarius av Heisterbach - Caesarodunum - Caesium - Caf - Café - Caffa - Caffagiolo - Caffarrelli (Gaetano Majorano) - Cagliari - Cagliostro, Alexander (Giuseppe Balsamo) - Cagnat, René - Cagni, Umberto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Caesarodunum—Cagni
474
för en sträng, sederen
cisterciens-fromhet; mest bekant som förf, till
den andliga anekdotsamlingen
»Dia-logus miraculorum» (utg. av J. Stränge
1851, i tyskt urval av A. Kaufmann
1888—92), för klosternoviserna
avsedda sedelärande berättelser, där
miraklet spela en stor roll. Detta arbete
och dess fragmentariska fortsättning
(utg. av A. Meister 1901) utgöra
värdefulla källor till 1100- o. 1200-talets
kultur- och religionshistoria. A. G-w.
Caesarodunum, rom. namn på
staden T o u r s.
Cäè’sium, se C e s i u m.
Caf, detsamma som c i f (se d. o.).
Café [kafe’] fr., kaffe, kafé; c. au
lait [-å lä’], kaffe med het mjölk; c.
noir [-n<yä’r], svart kaffe utan grädde;
c.-chantant [-Jätä’], kafé, där sång utföres.
Ca’ffa, it. namn på staden Feodosia (se d. o.).
Caffagiolo [kafad^å’lå], ort nära Florens i
mellersta Italien. 1500—1550 tillverkades där
fat och tallrikar av majolika, vilka nu skattas
mycket högt.
CaffarreTli, egentl. Gaetano Majoran o,
ital. kastratsångare (1703—83). Firade stora
triumfer, särskilt i Italien, Wien och Paris.
Cagliari [kaTjari]. 1. Ital. provins,
omfattar s. Sardinien (se d. o.); 13,415 kvkm,
530,232 inv. (1921). — 2. Huvudstad i prov. C.
och på Sardinien, på öns s. kust, vid
Cagliari-bukten; 61,758 inv. (1921). Grundlagd av
kartagerna. Ärkebiskopssäte. Militärort. C.
omges av vidsträckta saliner och är en av
Italiens hetaste städer med obetydlig nederbörd.
Den är amfiteatraliskt byggd, har många
fornlämningar från romartiden, katedral från
1300-talet och universitet (grundat 1603; 411
studenter, 1921—22). God hamn. Export av
salt, spannmål, vin, olivolja och boskap.
Cagliostro [kaljå’strå], Alexander,
italiensk äventyrare (1743;—95). C. var född i
Palermo och hette egentligen Giuseppe
B a 1 s a m o. Vid 13
års ålder sattes han
på grund av
vanartighet i kloster och fick
där som
apoteksbiträ-de lära litet kemi,
fysik och medicin men
blev snart bortkörd
och levde sedan på
bedrägerier i Palermo
till 1768. Efter
kringflackande i Grekland,
Egypten och Mindre
Asien hamnade han
på Malta, försökte
sig som alkemist och vann därigenom
stor ynnest hos malteserordens stormästare,
Pinto. Rekommenderad av denne, vann han
insteg i adelsfamiljer i Neapel och Rom och
äktade i Rom Lorenza Feliciani, en vacker
men karaktärslös kvinna, med vilken han un-
Utsikt över Cagliari från hamnen.
der olika namn bereste Europa. Han
schack-rade med livselixirer, skönhetsvatten,
kärleksdrycker o. dyl. och upprättade i slutet av
1770-talet ett s. k. egyptiskt frimureri, där
han själv var »storkofta»; samtidigt lät han
kalla sig greve C. och uppgav sig ha vuxit
upp i Arabien, men då den svenske
orientalisten M. Norberg tilltalade honom på
arabiska, förstod han ej ett ord. Hans
charlatanen medförde betydande inkomster, och C.
uppträdde i olika länder i lysande och
högaristokratiska kretsar. I Frankrike
invecklades han med kardinal Rohan i
»halsbands-processen» (se d. o.), satt fängslad i Bastiljen
men frikändes 1786. C. begav sig 1787 till
Rom men blev fängslad dec. 1789 och efter
långvarig process 1791 dömd till döden;
straffet förvandlades av Pius VI till livstids
fängelse. — C. var sin tids skickligaste och
hänsynslösaste bedragare. Goethe skildrade honom
1 »Italienische Briefe» och förlöjligade honom
i lustspelet »Der Grosskophta»; Dumas d. ä
skrev om honom sin roman »Joseph Balsamo».
Litt.: H. d’Alméras, »C. La franc-magonnerie
et 1’occultisme au XVIII :e siècle» (1904); W.
H. R. Trowbridge, »C.» (1910). De memoarer,
som 1785 utkommo under hans namn, äro
uppdiktade. E. W.*
Cagnat [kanja’], René, fransk arkeolog
(f. 1852), sedan 1887 professor vid College de
France. Utforskade 1880—88 på offentligt
uppdrag fornlämningarna i Tunisien. Bland
hans skrifter märkas »Explorations
épigra-phiques et archéologiques en Tunisie» (1883—
87), »Cours d’épigraphie latine» (1885; senaste
uppl. 1913), »Timgad» (1906) och »Manuel
d’archéologie romaine» (1920). C. utgav 1898
—1922 årsboken L’Année épigraphique.
Cagni [ka’nji], U m b e r t o, italiensk
polar-forskare, amiral (f. 1864). Blev 1881
sjöofficer, följde 1897 hertig Luigi av Abruzzerna
på dennes expedition till Mount S:t Elias i
Alaska och var hans närmaste man under
polarexpeditionen 1899—1900. C. ledde
därvid framstöten med slädar mot polen och
lyckades 25 april 1900 nå 86° 34’ n. br., deu
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
